Om jag fick chansen ..

.. att bli partiledare för ett parti .. det spelar ingen roll vilket .. så skulle jag hålla så vackra tal.

Jag skulle börja med de allra svagaste i samhället, de med medfödda och livslånga handikapp som aldrig kommer att förändras .. och lova att de under min ledning skulle få slippa de förödmjukande omprövningarna av deras livsförutsättningar som de nu tvingas genomlida vart annat år.

Jag skulle lova alla långtidssjukskrivna och arbetslösa att de visst skulle kunna bygga upp små egna verksamheter .. bara för glädjen av sysselsättning på hobbynivå eller för framtida försörjning .. utan att få avdrag på sjukersättning eller a-kassa. Jag skulle i stället applådera deras initiativrikedom och se dem som föredömen.

De som kunde arbeta bara lite .. pyttepyttelite .. skulle få samma villkor. Det är bra om man försöker, skulle jag säga .. det ska inte bestraffas utan premieras. Behåll du den lilla extrainkomst du kan få genom att arbeta 2 timmar i veckan.

Jag skulle ställa som villkor att ingen människa skulle stängas in i sin bostad på livstid utan möjlighet att gå ut. Att ingen människa skulle tvingas öppna sin dörr för fullständiga främlingar nästan varje dag för att få den hjälp som behövs för att överleva och att ingen skulle förödmjukas genom att låta samma fullständiga främling se henne naken och hjälpa henne med duschen för att få känna sig ren .. i sitt eget hem .. helt utan kända ansikten i närheten.

Jag skulle tala om mobbningen och förklara att för dem som inte förstår att den gratisutbildning de får inte är gratis .. de som inte vill ta emot den utan hellre använder skoltiden till att leka och förstöra till andra .. så kommer det att öppnas egna skolor som kan ta tillvara de spillror av engagemang som de har att erbjuda. Skolor som gör det bästa möjliga av dem som inte själva vill satsa på sin egen framtid, försörjning och sina egna möjligheter.

Välj själv .. skulle jag säga. Gör ditt bästa i den här skolan eller gör som du vill i den andra, valet är ditt.

Jag skulle försöka förklara att vi är alla människor i samma land. En del gillar inte det, men så är det i alla fall. Vi kan välja på att samarbeta och gilla läget eller motarbeta och förakta varandra .. men i det första fallet är alla vinnare, i den andra är vi alla förlorare. Landet blir varken större eller mindre för det .. bara rikare eller fattigare.

Jag skulle tala i timmar. Låta min välvilja och mitt engagemang spilla över på andra länder utan att förstå deras alldeles egna problematik. Jag skulle så gärna vilja att alla såg hur väl jag ville .. och jag skulle inte ha en aning om hur det hela skulle finansieras eller genomföras.

Jag skulle förmodligen inte ens förstå konsekvenserna av den välvilja jag lät flöda över landet, inte se hur snett det kunde slå på individnivå eller inse att det kanske inte alls var rimligt och genomförbart det jag tyckte lät så bra.

Jag skulle hålla upp ett paraply över hela landet .. om jag bara visste var man köper ett så stort och om jag bara hade pengar att betala det med.

Om jag fick chansen att leda vårt land .. då skulle det vara livsviktigt för alla som lever i det, att jag hittade en kompetent och kunnig person som höll i nyckeln till skattkistan och kunde stoppa planerna och löftena om de mest orimliga drömmarna innan jag fick människor att tro att de fanns inom räckhåll.

Om jag mot all förmodan skulle hamna i den situationen, skulle jag leta med ljus och lykta efter den erfarne och insiktfulle personen. Jag skulle definitivt inte gå ut och be brevbäraren hänga med på en resa .. okänt vart, okänt hur .. och säga ... "det fixar sig alltid, om inte under vår livstid så kanske under någon annans???".

Lite självinsikt har jag allt .. mitt i alla drömmarna om ett enda lyckligt folk.

AB, AB, Expr., SvD, SvD, DN, DN