Ideologi, politik, politiker ...??

Politiska ideologier .. det finns några stycken, eller hur .. och de har några år på nacken de flesta av dem.

Ideologier är idéer om hur samhället ska organiseras och styras och visar också partiets uppfattning om människans natur och finns att hitta på respektive partis hemsida, för att vi väljare ska kunna läsa de vackra orden och lockas av det goda samhälle som partiet vill ge oss, om bara vi ger dem makten att genomföra sin vision.

Det talas .. vackra, inkännande, ekonomiskt ansvarsfulla och solidariska tal, ofta med de mest fantasifulla liknelser och beskrivningar av ”verkligheten” när den är som allra värst .. för som bäst blir den ju aldrig om inte VI väljer ”rätt”. För att riktigt få fram skillnaderna är det inte ovanligt att det ligger skickliga, välavlönade pr-män och sk spin doctors bakom det hela .. och i deras fall handlar det mycket sällan om själva ideologin, utan mer om förpackningen av budskapet.

Och det är stora skillnader mellan de olika ideologierna. Så stora att politikerna som bär budskapet ägnar mer tid åt att framhålla skillnaderna än att tala om hur genomförandet av den egna ideologin ska gå till.

Politikerna .. det är inte lika stor skillnad på dem som på de ideologier de representerar? Visst är det lite märkligt?

De har samma livsstil, samma höga löner, samma förmånliga villkor, samma generösa pensionsavtal och lever i samma privilegierade värld. De strävar alla efter rätten att vistas ”ute i verkligheten” hellre än att delta i det arbete som skattebetalarna avlönar dem för och skriver samma oändliga mängd motioner för att dokumentera den tid de verkligen är plats.

Man kan nästan säga att de står och värmer varandra som pingviner under ett och samma paraply.

Att vara miljömedveten och kräva att medborgarna ska ta sitt ansvar innebär inte att du själv måste färdas kollektivt eller avstå från en bränsleslukande bil. Att tala om solidaritet, lika för alla och bort med alla privata initiativ innebär inte att det gäller den egna personen eller det privata lilla livet. Förmåner som uppstått genom att någon oliktänkande har fått majoritet att genomföra dem .. används lika glatt av dem som anser dem vara omoraliska som dem som drivit fram dem.

Ingen protesterar eller skriver motioner om att antalet riksdagsledamöter är för stort, att riksdagslönerna och förmånerna är för frikostiga och bör ses över eller att eu-delegaterna har orimligt höga löner, förmåner och ersättningar. Det är helt ok för mig. Men varför talar ALLA om de ”stackars”, lågavlönade kvinnorna i vård, skola och omsorg .. vart 4:e år eller så .. när de ändå inte kan eller vill åstadkomma några större förändringar.

Det är stooooor skillnad mellan ideologin och dem som är satta att genomföra det hela, eller hur?? Lika stor skillnad som det är mellan kärleksbudskapet i Bibeln och de vältaliga pastorer som tolkar det som skrevs för så länge sedan, till människor som levde under helt andra förutsättningar.

Vad ska jag då tro på?

På ideologin eller på politikerns plattityder och retoriska krumbukter?

Eller ska jag ta och tänka lite själv och bilda mig en egen uppfattning om vad som är rimligt och realistiskt??


(I en krönika på sista sidan i DN:s Kulturbilaga skriver Viktor Barth-Kron en lysande krönika om plattityderna i svensk politik .. tyvärr finns den inte på nätupplagan, men försök att läsa den ändå om du kan.)