Berätta en saga ...

.. så sa min bror och så bad min Dotter, när de hade långtråkigt.

Och när jag var barn så älskade jag att berätta sagor. Som tur var så hade jag en sex år yngre bror som lyssnade andäktigt på allt jag hittade på och tack vare honom så fick jag tillgång till fler barn i hans ålder som inte ifrågasatte ett ord av vad jag sa.

Attans också att tiderna förändras som de gör.

Jag berättade om Putte och Pilutta som levde i en avlägsen framtid när allt var möjligt. Kommunikationen skedde trådlöst och mentalt, alla färdades i såpbubbleliknande fordon eller med luftströmmar under fötterna och maten förvandlades från osmakliga förpackningar till välsmakande måltider när de värmdes upp på ett snabbt och obegripligt sätt. Det fanns inga gränser, det var en gränslös historia med bara vinnare som aldrig tog slut.

Jag berättade om Ökenvindens bravader och totala egofixering och om den starka, hjärtslitande kärlekshistorien mellan elefanterna Efraim och Efraimina som levde så långt från varandra att de endast kunde skicka glödande kärleksbrev fram och tillbaka. Och för att få lite realism i den historien knåpade jag ihop två elefanter, en till min bror och en till en avlägsen kusin .. och så blev historien verklig och breven ramlade ner i brevlådan med jämna mellanrum.

Så fick jag barn och gamla historier blev som nya och tiden gick.

SKRIV ner berättelsen om Ökenvinden .. säger Dottern. GÖR det medan du fortfarande kommer ihåg den, det är det enda jag önskar i julklapp!!

Och det är ju en blygsam önskan kan man tycka. Men när jag försöker, upptäcker jag att jag inte längre har språket och den hejdlösa orimlighet i tänket som jag hade förr. Jag gnetar, skriver, ändrar och försöker .. men det som kom så lätt i ord, blir underligt och krystat när det hamnar i skrift? Man kan ju inte skriva hur som helst, eller hur? I alla fall inte om det ska bli en present.

Jodå, det kan man .. säger Dottern när jag beklagar mig. Skriv hursomhelst!!

Men jag KAN INTE!! Jag hittar inte längre in i den fantasivärld där de lever, alla som var huvudpersoner i alla sagor som jag berättade då.

Fast jag vill …!!

Men så läser jag dagens rubriker. Sagorna om Kd, Poeten och Paradiset .. Sossarna, Budgeten och Skuggorna .. Centern, Naturen och Näringslivet .. Statsministerkandidaten, Plankningen och den Ursinnige Bilägaren .. och om politiska vildar som smyger omkring som rumpnissar i dunklet i riksdagshuset eller kommunhusen, mitt i hela det politiska virrvarret.

Och jag tänker, att om man göra hur som helst på den nivån utan att världen går under, berätta sagor som ingen egentligen tror på och ändå bli trodd .. vad gnäller jag då över.

Om vem som helst som brinner för något kan se sig själv som kompetent till att leda andra genom livet, när vem som helst som kan sälja vad som helst med vackra, välvalda ord utan innehåll, verkligen får det uppdraget och när vem som helst som inte har den minsta lilla erfarenhet av begreppet arbete, ska ta sig an frågan om hur man skapar detta okända ..

.. ja, då BORDE väl jag kunna skriva något orimligt och sanslöst här hemma, helt privat??

För hur som helst, det kan bara inte bli mer orimligt eller sanslöst än det som utspelar sig just nu inom politiken och bland dem som vi valt på grund av deras …?? Ja, varför har vi nu valt dem? Kompetens? Karisma? Vältalighet .. eller .. brist på bättre??

Den enda risk jag löper är väl, om det jag skriver blir så orimligt och sanslöst att jag plötslig upptäcker att jag blivit utvald att kandidera som partiledare för någon okänd grupp som tycker att det verkar rimligt, sansat och säljbart.

SvD, SvD, DN, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB