En enda sosse!!

Jag växte upp i en tid då det Socialdemokratiska Arbetarpartiet var Staten. De andra partierna fanns bara till för att ge tillräckligt mycket ifrågasättande för att sossarna inte skulle övergå till att bli Kommunisterna .. vilket var det farligaste som fanns.

Vi betalade skatt .. mycket skatt .. och fick Världens Bästa Skola, Världens Bästa Sjukvård och Världens Bästa Välfärd. Sverige var rent och vackert, ett föredöme för alla andra länder .. utom USA, förstås. Svenskarna var nog liiiite bättre, liiite smartare och stod nog liiite över alla andra .. utom USA då, förstås.

Fast på ett lagom sätt.

Ungefär samtidigt som Mona Sahlin ”gick med i Palme” började jag tycka att det kändes för trångt, begränsat och detaljstyrt. Jag ville vara fri, vara mig själv, forma min egen framtid .. utan att riktigt förstå vad frihet var, vem jag själv var och vad jag ville med mitt liv. Men jag ville upptäcka och skapa det SJÄLV!! Det kändes oerhört viktigt.

Mona Sahlin var väl den av oss som drog den ekonomiska vinstlotten, i övrigt tror jag att det var jag.

Samtidigt som Göran Persson sa nej, absolut nej, inte ska väl jag? .. och blev statsminister började jag på allvar ifrågasätta om Socialdemokraterna egentligen var ett socialdemokratiskt parti längre??

Det var ju samma människor som satt där och sa samma saker och ersattes de så var det från den egna plantskolan SSU .. vart tog arbetarna vägen i arbetarpartiet? Var fanns verklighetsförankringen, arbetslivserfarenheten, samtalet med mig och alla andra ”vanliga människor” som förväntades vallfärda till valurnorna och se till att allt skulle fortgå på samma sätt som det alltid gjort??

Och hur såg de på MIG?? Det fanns en oerhörd skillnad mellan de vackra orden och hur socialdemokraterna levde och såg på sig själva, upptäckte jag. Det hade plötsligt blivit lite finare att vara socialdemokrat än att vara arbetare??

Arbetarpartiet bestod numera av tjänstemän som definierade begreppet arbetare åt arbetaren??

Folket/väljarna .. de var som kantareller eller kräftor, ungefär.

Säsongsbundna.

De behövde inte uppmärksammas mer än vart fjärde år .. och fungerar det inte med de gamla vanliga flosklerna om fattiga barn och stackars sjuka mormor så gick det alltid att slänga in en minimitaxa på dagis i elfte timmen.

Vi vet vad Folk vill ha, sa sossarna .. precis som Bert Karlsson .. och det gick så bra, tills folk plötsligt inte längre ville ha det sossarna .. och Bert Karlsson .. hade att erbjuda.

Nu ska Håkan Juholt ut på Håkansgata och predika för redan frälsta och berätta om fattiga barn och stackars gamla mormor för väljarna igen. Han kommer att tala väl, övertygande, känslosamt, erbjuda ett vackert liv utan problem där alla är solidariska med varandra och lika värda.

Gammaldags socialdemokratisk marknadsföring, alltså. De som är frälsta kommer att jubla .. vi andra ser tomheten bakom orden.

För den solidaritet och det lika värde som Håkan Juholt talar om existerar inte inom hans eget parti. Där gäller djungelns lag .. äta eller ätas. Där delas socialdemokrater upp i höger och vänster, bra och dåliga, värdiga och ovärdiga .. där gäller det att hålla ryggen fri för undvika dolkstötar i lönndom och för att kunna behålla den inkomstbringande plats som är viktigare än partiet.

Håkan Juholt har inte en susning om varför Socialdemokraterna är ett parti i fritt fall. Han tror att han kan förföra folket med eggande tal och framtidslöften och så .. vips .. så vinner sossarna nästa val!

Hans partimedlemmar skyller på allt från högerkonspirationer till mediaförföljelse för att slippa se det som är uppenbart för alla som inte har näsan fast förankrad i partiboken.

EN enda sosse uttrycker den självinsikt som borde genomsyra partiet just nu.

En enda sosse ser skillnaden mellan självbedrägeriet och verkligheten och jag vet faktiskt inte om jag gör honom en tjänst genom att länka till hans enda blogginlägg här?

Tänk om han blir hängd, kölhalad eller korsfäst av argsinta, röda foliehattar, eller anklagad för att ha dolda motiv, falska uppsåt och springa regeringens ärenden om jag gör det??

Tyvärr så kan jag inte kommentera på din blogg, det går bara inte .. så förlåt mig Peter Strobl om du råkar illa ut nu. Det är inte min avsikt .. ditt inlägg är det ärligaste och mest fantastiska jag läst på många, många år.

Var alla sossar så öppna och ärliga som du skulle jag allvarligt överväga att lägga min röst på dig .. för precis så bygger man förtroende.


(OBS .. detta är mina egna tankar, som vanlig väljare, över hur jag upplever politiken och dess företrädare. Jag gör inte anspråk på att sitta inne med någon annan sanning än den som gäller för mig själv.)

AB, Expr., Expr., DN, DN, SvD, SvD, SvD