Om jag ..

.. helt plötsligt skulle få ansvaret för ett större, konkursmässigt företag i trygghetsbranschen .. ja, då skulle jag inte bli glad.

Men när den första förskräckelsen gett sig så skulle jag inse att det också medför ett ansvar för alla som satsat sina liv och hela sin tillvaro på att sälja och marknadsföra företagets produkter .. och då återstår ju bara att kavla upp ärmarna och försöka bringa reda i oredan.

Det absolut första jag skulle göra var att se hur själva organisationen var uppbyggd och om produkten överhuvudtaget var säljbar.

En styrelse som fungerar kan inte vara större än 9-10 personer .. är det fler så behöver styrelsen en egen styrelse för att fungera. Det är ett faktum .. Bonnierkoncernens styrelse är t.ex 9 personer, Scania 10 personer och Astra 9 personer. Så tillkommer oftast 2 suppleanter och 1 eller 2 revisorer.

Ovanstående företag har också en ledning bestående av 8-10 personer som tar på sig ansvaret för att företaget fungerar .. en del av dem sitter också i styrelsen så att kommunikationen mellan ledning och styrelse är fungerande. För att uttrycka sig svenskt .. det blir på det viset ett ”lagom” antal människor i toppen.

I ”mitt” företag visar det sig att styrelsen består av 26 personer och inte mindre än 15 suppleanter?

Det finns det visserligen en ledning .. men hur sjutton fungerar den egentligen? Och hur fungerar styrelsen? Och hur kommunicerar de med varandra och med alla avdelningschefer och verksamhetschefer och hur i helsike ska man få en överblick över administrationen. Hälften verkar administrera det den andra hälften gör .. och produkten vidareutvecklas inte.

Det verkar finnas ytterst få som överhuvudtaget bekymrar sig över produkten, upptäcker jag. Själva samtalet OM produkten verkar tillfredsställa behovet av engagemang i företaget.

Så KAN man ju bara inte ha det?

Det är konstaterat att en anställd presterar som bäst under sina första 5 år, därefter bör h*n få möjlighet att byta arbetsuppgifter för att inte tappa fokus och stagnera. Jag gör mitt bästa för att införa någon form av rotation på de medarbetare på beslutandenivå som jag behåller.

Och jag sliter mitt hår, inser att jag på något sätt måste bli av med minst hälften, och koncentrerar mig på den verkställande direktören som verkar ha samma inställning till sitt jobb som ledningen för Facit hade på 70-talet när de sent omsider upptäckte datorn. (Facit gick i konkurs 1972)

För att begränsa skadeverkningarna ersätter jag honom med en tillfällig verkställande direktör .. som inte behöver göra så mycket väsen av sig men som kan hjälpa till att styra upp och strukturera.

Jag tillsätter en ny ekonomichef som inte bara är teoretiskt utbildad utan också har en yrkesmässig erfarenhet av att hantera ekonomiska frågor. I det här utsatta läget är det livsviktigt att hitta en verkligt slipad ekonom som kan återställa förtroendet på marknaden genom att beskriva nysatsningarna på ett språk som når fram till konsumenten.

När en verksamhet växt sig så här stor är det snarare en regel än ett undantag att det uppstår konflikter. Både inom den ohanterligt stora ledningen/styrelsen och i resten av den ofantliga verksamheten. Dels för att arbetet inte räcker till och de inblandade behöver ha något att göra för att motivera sin närvaro och dels för att det handlar om överlevnad, om nu någon .. dvs jag .. skulle få för sig att slimma organisationen för att få den att fungera igen.

Jag och min tillfällige VD är alltså tvungna att vara MYCKET tydliga i vårt budskap .. SAMARBETA ELLER STICK!! Glöm alla gamla konflikter .. sabotage, mobbning och personangrepp kommer obönhörligen att medföra att någon annan får din plats.

Detta är ställt utom all diskussion .. ibland måste man sätta ner foten och markera var gränsen går, även om just jag inte tycker att det skulle vara sååå roligt att vara den som gör det. Men jag kan om jag måste .. och särskilt om hela företagets överlevnad hänger på det.

Och så var det själva Produkten .. döm om min förskräckelse när jag inser att företaget med alla sina anställda konsumerar mer trygghet än de säljer!!

Den trygghetsprodukt som skapades på 50/60-talet har en rykande åtgång inom företaget, men kunderna är mindre nöjda. De har hittat en annan leverantör som levererar en mer tidsanpassad och trovärdig vara.

Tjugosex grossister i landet sitter på sina lager av osäljbara produkter .. tusentals återförsäljare ropar efter uppdaterade modeller som fortfarande efterfrågas. Men grossisterna är nöjda med lagret, som de i likhet med kollegorna i företaget konsumerar för egen räkning, och är inte intresserade av att beställa något mer nutidsanpassat.

Jag upptäcker att dessa grossister har en minst lika märkligt, överbefolkad organisation och ett lika komplicerat administrativt system som företaget i sig … och får lätt panik. Det är inte möjligt??

Men det är det. ”Mitt” företag flödar över av människor som ska sälja en produkt som ingen orkar producera??

Jag letar efter nödutgången .. men hittar ingen.

Jag söker efter kompetens i ”min” organisation. Jag letar bland dem som inte klarat av spelet om makten utan strandat längre ner i hierarkin .. finns det kompetens, lojalitet och framåtanda där? Finns det kompetens och kunnande bland de återförsäljare som trots nedgången ändå lyckats hålla efterfrågan vid liv? Är de intresserade av att arbeta med mig för något nytt, spännande, okänt och fungerande?

Jag skickar ut folk för att samtala med de kunder som lämnat oss. Vad är bättre med konkurrentens produkt? Vad saknar ni av det som fanns i vår gamla modell? Vilka är era behov och hur kan vi tillfredsställa dem på bästa sätt. Vi bygger en referensgrupp av ett tvärsnitt av landets befolkning och utifrån den skapar vi omsorgsfullt en ny modell.

En modell som är tajmad och klar in i minsta detalj! Fungerande, genomtänkt, prisvärd och med en garantisedel som också tydligt markerar vilka villkor som måste uppfyllas för att den ska gälla.

Jag ger mina medarbetare i uppgift att tala vänligt och uppskattande om konkurrentens vara samtidigt som de framhäver vår egen produkts fördelar, nytänkandet, användarvänligheten .. det signalerar trygghet och självförtroende. Att attackera konkurrenten och tala om för konsumenten att de varit idioter som köpt av någon annan ger helt andra signaler. PANIK!! .. till exempel.

Så vad har jag då gjort ..?

1. Utlyst nyval av VD och en avsikt att banta ner och kompetenssäkra styrelsen

2. Tydliggjort uppdraget och bytt ut ledningen

3. Halverat administrationen (minst!) och sett till att ekonomin hanteras på ett trovärdigt och kompetent sätt

4. Satt gränser och skapat mål

5. Skapat en fungerande kommunikation med återförsäljare och kunder för att kunna nutidsanpassa produkten efter kundens behov

6. Informerat grossisterna om att kunden är själva förutsättningen för deras eget berättigande och att återförsäljarna som står närmast kunden bör formulera hur behoven ska tillgodoses och vilka beslut som ska fattas på den nivån. Grossisten ska varken styra ledningens uppdrag eller varans utformning, hur skulle det se ut? Ska effektiviteten och trovärdigheten stå tillbaka för att möta krav från den som lagrar produkten? (Och egentligen borde jag varsla om uppsägningar av övertaliga här också, men nu orkar jag bara inte mer, utan nöjer mig med att uttala samma varning som tidigare. Samarbeta eller gå .. så får vi ta resten sen!)

7. Nu återstår att finna en VD med karisma, kämpaglöd, engagemang, verklighetsanknytning och inte minst .. utbildning och arbetslivserfarenhet.

Och när jag kommer så här långt så upptäcker jag att det här inte är vilket företag som helst utan en enskild ideell förening där varenda inblandad har en röst och en möjlighet att rösta för att behålla sitt jobb och lägga ner tillverkningen av vilka nutidsprodukter som helst som kan äventyra deras egen konsumtion av de gamla, invanda, interna trygghetskoncepten.

Jag inser att de är så fastvuxna i sina roller, sina konflikter, belöningssystem och sammansvärjningar att de helt förlorat färdriktningen och hellre offrar hela företaget än går ut i verkligheten frivilligt.

Och då lägger jag ner och ger upp.

Eller?

Det finns ju ett behov och en marknad??

Hela ”företagets” målgrupp ligger vidöppen och väntar framför mig! Jag har en organisationsidé, kunniga återförsäljare med ett brinnande intresse, kunder, de medarbetare som fortfarande är vid liv i ”företaget”, viljan och drivet?

Och nu har jag ju klart för mig hur man INTE ska göra ..

.. tänk om jag startar eget! Det finns ju ändå bara en enda konkurrent och en enda produkt att sälja .. det vore väl själva den om man missade ett så öppet mål!

SvD, Expr.,