Förtroende ..

.. är den vara som politikerna försöker sälja till oss. Men vad innebär ordet egentligen? Är det blint förtroende baserat på vackra ord eller löften eller är det något annat som gör att vi är villiga att lägga våra liv och vår framtid i andra människors händer?

Som vanligt kan jag ju inte gå längre än till mig själv. Vad som gäller för andra vet jag inte.

Hur är då den människa jag känner förtroende för?

Ärlig .. är första ordet jag tänker, men ärlighet kan så ofta innebära enögdhet och en oförmåga att se att det finns andra sätt att uppleva den sanning som man istadigt klamrar sig fast vid?

Jag ändrar mig till att begära att den människa som jag ska känna förtroende för måste tro på det h*n säger. Verkligen TRO på det, på ett sätt som syns i personens eget livsval.

Det är inte så viktigt att det är för alltid. Livet i sig självt är obeständigt och vi måste anpassa oss, böja oss för förändrade förutsättningar och ibland acceptera att det vi vill, inte alltid är genomförbart. En människa som vägrar att se det är inte särskilt förtroendeingivande.

Svikna eller tomma löften för att vinna egna fördelar krossar effektivt allt förtroende, sett ur min synvinkel i alla fall. Det går aldrig att reparera.

Kunskap är viktigt. Om någon ska tillvarata mina intressen så kräver jag faktiskt att den personen ska ha större kunnande än jag själv .. annars är det ju inte mycket idé med att lämna över ansvaret. Det är oerhört frustrerande att höra någon annan beskriva min egen livssituation på ett felaktigt och okunnigt sätt.

Om bristande kunskap kombineras med brist på erfarenhet kan effekten bli förödande.

Vi ser det ofta när det gäller våra förtroendevalda kommuntjänstemän, som utan att darra på manschetten gör upphandlingar med riskkapitalbolag när det gäller äldrevården och nöjer sig med en låg utgift utan koppling till innehåll och utan uppföljande kontroller eller när det gäller myndigheter som tolkar lagen på ett sätt som är ofördelaktigt för den hjälpsökande men fördelaktigt för ekonomin.

De få människor som jag litar oförbehållsamt på i mitt eget liv är de som ärligt talar om vad de tror på och inte försöker anpassa sina åsikter till sociala, politiska eller yrkesmässiga åsikter som medför fördelar. Vänner som håller det de lovar, kommer när de ska och som säger ifrån när de inte kan eller vill ... och är tydliga och trygga i det.

Vänner som jag känner förtroende för .. eftersom de aldrig låtsas vara någon annan än de är, aldrig sviker eftersom jag vet vilka förutsättningar som gäller. De finns där alltid, precis som jag finns för dem och ingen av oss varken utnyttjar eller sviker .. men vi ser och bekräftar varandra.

Förtroende är också ett ord som hör ihop med ordet trygghet. Utan förtroende kan inte tryggheten existera.

Jag är orolig när jag följer det politiska spelet i dag och känner varken förtroende eller trygghet annat än när det gäller det ekonomiska tänkande som vår regering står för. Något annat tillförlitligt ekonomiskt tänk finns ju faktiskt inte.

Jag ser hur opportunistiska ledare och maktberusade partier världen över har urholkat grunden för förtroende och trygghet genom att misshushålla med de medel de var satta till att förvalta .. och jag kan se hur lätt det vore för vårt eget land att hamna i samma situation med fel ledare och fel politik.

Det skrämmer mig.

De beslut som fattas och har fattats i välfärden skrämmer mig också. Vi kan inte hafsa fram beslut utan att SE människorna det berör. Människor är inte bara utgifter .. de är också själva förutsättningen för hela samhället. De ÄR samhället!

Myndigheter är inte företag som säljer varor, de är serviceinrättningar som fått sitt uppdrag från de människor som de i dag sviker och försöker bortrationalisera från verksamheten. Uppdraget är borta och myndigheten har blivit som ett självspelande piano som försöker finansiera sig själva med så lite externa kostnader som möjligt??

Staten finansierar myndigheterna, men lika lite som kommunerna följer upp de bolag som de ger uppdrag till, lika lite följer staten upp de kommuner och myndigheter som får uppdraget att se till att välfärden fungerar.

Det kan göras bättre .. och det kan göras så att det blir sämre .. för alla!

Landets största oppositionsparti, Socialdemokraterna har haft 6 år på sig att formulera ett politiskt och ekonomiskt trovärdigt budskap till väljarna .. i åtminstone någon fråga .. men har valt att fokusera på sina egna interna stridigheter och populistiska påhopp på regeringen.

Vem är höger och vem är vänster inom partiet? Vilka ska ut och vilka ska in? Vilka åsikter ska förkastas för att de är höger .. trots att de är bra för folket .. och vilka åsikter ska behållas för att de är vänster .. trots att de är förlegade?

Och vi väljare ger blanka fanken i vilket.

Partiet klamrar sig fast vid en ledare som själv måste ledas och skyller sina egna svagheter på media och missförstånd. När hela svenska folket lämnat partiledarens inställning till riksdagens generösa bidragssystem bakom sig .. så envisas Partiet med att dra upp det igen och igen och igen .. i stället för att försöka lösa andra problem som finns utanför de slutna dörrarna.

Partiet dalar som ett löv om hösten och partiledaren ställer krav på var i rummet han ska stå under partiledardebatterna och ägnar inte en tanke åt att det kanske finns andra partiledare som börjat få betänkligheter när det gäller att stå bredvid honom? Politiken är fantastisk .. allt är ”någon annans” fel.

Det skriks om Cancersjuka som måste arbeta, om Sjuka och Arbetslösa som arbetar oavlönat, om Fattiga barn och om Vanvårdade äldre .. livsöden som används som politiska slagträn .. men det kommer inga som helst kunskapsbaserade och ekonomiskt genomtänkta förslag om vad som kan göras annorlunda. Under SEX år har vi inte fått höra något som tyder på att det kommer att komma några heller.

Tvärtom .. för alla och envar står det klart och tydligt att den budget som förpliktigar till ingenting, inte har något som helst utrymme för större förändringar inom de områden där det skriks som högst? Den som tror på en förändring kommer att bli grymt besviken misstänker jag .. för budskapet kommer att bli att ”ekonomin inte tillåter” eller att ”Alliansens beslut går inte att ändra” eller att ”det tar tid med utredningar och nya lagar” eller att allt är ”någon annans fel”. Ingenting annat finns inom synhåll.

Makten lockar mer än uppdraget.

När en partiledning som blockerat all tillväxt under de senaste 10 åren, och ett parti som för länge sedan tappat kontakten med folket, väljer en ledare som ska kunna tala till folket så kan det inte bli annat än fel. Det folk som partiet senast hade kontakt med, har för länge sedan sprungit förbi partiet in i framtiden och ledaren framstår som en kvarleva från en annan tid.

Politikens tomma ord och löften .. fungerade DÅ, när vi inte hade samma möjligheter att själva söka innehållet och förutsättningarna.

NU .. tror vi inte längre på rackliga, vingliga ekonomiska byggen utan grund. NU ser vi klart och tydligt hur viktigt det är att grunden är stabil och ekonomin är genomtänkt .. INNAN löftena ges.

Förtroende är en vara som politikerna säljer .. och det förtroende som Socialdemokraterna försöker kränga har ett bäst-före-datum som har gått ut.

Det är inget som jag är glad över.

SvD, SvD, DN, DN, Expr., AB