Expedition Juholt.

Från den dagen då det underhållande valet av Socialdemokraternas nye partiledare resulterade i Håkan Juholt, har jag följt Expedition Juholt lika hängivet som jag en gång följde Expedition Robinson.

Det är oerhört spännande, lite tragiskt, otroligt underhållande och ger precis den kick av att man skulle kunna lyckas lika bra/dåligt eller bättre själv som är kännetecknande för en framgångsrik dokusåpa. Allt som behövs finns ..

Paktandet .. allt är representerat från de gnälliga deltagarna som inte alls vill avvara sin invanda bekvämlighet till den baksluge paktaren som till slut sätter krokben på sig själv. Kvinnorna som vill .. men faller på att de litar på männen som vill lite mer .. de som tror att det går att vara solidarisk och hjälpsam ända fram till det ögonblick då de befinner sig på en transport hem och de som är så kompetenta och duktiga att de ses som hot och röstas ut för att inte stå i vägen för dem som är mindre dugliga.

Svälten .. kan väl jämföras med idétorkan. De som händelsevis hittar något ätbart får det genast sönderslitet i så små delar att det inte mättar någon och de som plockar upp något gammalt få smärtsamt erfara att det är just gammalt och helt oätbart.

Utsattheten .. där Robinsondeltagarna får tillbringa många långa sysslolösa timmar helt beroende av produktionsbolagets infall, på tv-teamets villkor och utsatta för väder och vind, får socialdemokraternas medlemmar tillbringa många långa passiva dagar utan att ha en aning om villkoren för deltagandet i expeditionen och vilka nya utmaningar som väntar.

Vinsten .. att vara den som står ensam kvar i jublet och hyllningarna som landets näste statsminister.

Ja, jisses .. det är en riktig nagelbitare, vecka efter vecka, månad efter månad. Egentligen händer ingenting .. precis som i dokusåpan. Det är samma gnällande och baktalande, samma tävlande med olika vinnare, samma spel när kamerateamet tittar bort och samma överraskningar när man trodde att allt var klappat och klart.

Intriger som misslyckas .. insmickrande och förförande närmanden till dem som man tänker rösta bort när segern är nära och kollapsen när allt blir avslöjat och risken för att få åka hem själv blir överhängande.

Jag är totalt fast .. jag har till och med missat Greys Anatomy två veckor i rad och det har hittills varit en såpa som jag tyckt varit tillräckligt underhållande för mina behov.

Jag smyger ut och in på sossebloggar och twitter som en osynlig grå skugga och låter mig överraskas. På vissa bloggar försvinner oönskade kommentarer i en sådan hastighet att det verkligen gäller att vara på hugget för att inte missa dem.

Hos andra finns en friskhet och en idérikedom som jag tilltalas av, det finns också en elitism och en syn på väljarna som viljelösa offer som jag häpnar över och det finns en dyrkan av Håkan Juholt som gränsar till den som Helge Fossmo blev föremål för i Knutby och jag blir nästan rädd. Det finns också en uppgivenhet och sorg som gör mig ledsen, för jag vill .. som alltid .. att det hela ska ha ett lyckligt slut med en värdig vinnare även om det egentligen inte angår mig alls.

Jag har mina favoriter som jag skulle satsa pengar på om det var telefonomröstning och jag har ett gäng som jag absolut inte begriper mig på. Jag förstår inte varför de är med i programmet överhuvudtaget??

Målet måste väl ändå vara att föra handlingen framåt i stället för att slakta alla försök i den vägen? De tänker uppenbarligen inte alls på tittarna? De kanske rent av har missat att vi finns??

Hur gick det då för verklighetens Robinson och hans fredag? Jo, han återvände till den plats han kom från tillsammans med sin vän, fick tre barn och levde i lycka och välmåga tills den dag han blev ensamstående och började resa runt i världen igen.

Hur kommer det att gå i expedition Juholt? Ska han ta sin fredag och återvända till platsen han kom från? Finns det andra överlevare på ön som kan få liv i växtligheten, få idéerna att gro igen, börja bygga upp en ny och bättre verklighet som det faktiskt går att leva i?
Spänningen är oliiiiiidlig!

Expr., Expr., AB,
Intressanta s-bloggar!: Högbergs tankar, Mitt i steget, Peter Strobl
Intressanta s-bloggar?: s-info, s-info, ulf bjereld,