Visar inlägg med etikett kränkning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kränkning. Visa alla inlägg

onsdag 27 mars 2013

Jag vill tacka Jasenko Selimovic ..


.. för att han hittade orden som jag saknade, och för att han hade modet att skriva dem i ett öppet brev i DN i dag.

Läs det .. "Jonas min vän," .. ett svar till Jonas Hassen Khemiri som tidigare skrivit ett öppet brev till Beatrice Ask.

För vad jag har saknat under i den den senaste tidens upprörda skildringar av Sverige som ett rasistiskt och fördomsfullt land, är någon som kan hitta ord som bär framåt och får människorna att se varandra som just människor. Bara människor .. med fel och brister.

Jasenko Selimovic skriver ..

... "Ditt mörker är naturligtvis inte det enda. Satte mig och läste Maria Sveland. Hon såg också könsförtrycket, diskriminering, hur kvinnor förminskades. Nike Markelius. Hennes beskrivning av hur kulturarbetare förtycks i ett land av inhumana byråkrater. Sedan träffade jag en muslimsk vän. Han fick mig att se islamofobin, i attityder, i förhållningssätt. Judisk vän. Ett antisemitiskt land, Malmö, rädsla att skylta med judiska symboler.
Arbetarklassen. Föraktet mot arbetarklassen, svårt att sätta fingret på men kännbart. Homosexuella. För dem var klassföraktet ingenting mot blåmärken och slag.
Ateister, förtryckta av de religiösa, och religiösa förtryckta av de sekulära. Ungdomar, övertygade att polisen hatar dem, att de aldrig bereds utrymme i samhället. Romer, som inte kan ens hyra bil. Äldre. Samer. Katoliker. Svarta. Muslimska kvinnor. Funktionshindrade. Hemlösa. Tornedalingar. Överviktiga. Landsbygdens folk. Transsexuella. Anorektiska. Afrikaner.
Sedan träffade jag den enda bekant som jag tror röstar på SD. Även han kände sig missgynnad. Han ansåg att hans område förfallit sedan invandrarna flyttade in, hans barn blev nu kallat ”svenne”.
Vissa av de här, min vän, var mer förtryckta, diskriminerade, vissa mindre. Men alla kände att de, just de, var mest utsatta, mest missgynnade".

Så ser och känner jag det också. Diskriminering och diskriminerade finns, men många väljer att "tolka världen så att den bekräftar deras världsbild" och ser inte att det kan finnas andra orsaker till det som de upplever som rasism eller diskriminering. Förståelsen mellan människor blir på något sätt enkelriktad och det finns bara en sanning att förhålla sig till. Det finns inte minsta antydan till utrymme där det går att nå fram till förståelse eller förändring.

För om någon är ett offer, så måste det finnas en gärningsman, eller hur? Det är ju själva förutsättningen, att det ska finnas någon att anklaga och bestraffa.

Och om en hel grupp människor ses som offer .. så måste alla andra ses som gärningsmän. Eller åtminstone känna sig som möjliga gärningsmän till motsatsen bevisats.

Men för att bevisa att jag inte är fördomsfull så måste jag anklaga andra för att vara det .. för hur ska jag annars kunna bevisa att jag inte är lika fördomsfull som dom?

Jag har aldrig medvetet tänkt på människor på det sättet, även om jag förmodligen oavsiktligt uttryckt mig klumpigt eller felaktigt ett antal gånger .. men jag tror ärligt talat inte att det är möjligt att gå genom livet utan att bli missförstådd eller missförstå.

En trevlig människa är en möjlig vän .. en otrevlig människa tar jag avstånd från. Konstigare än så känns det inte, men förmodligen har jag lika många omedvetna fördomar som alla andra?

En del människor kommer jag nära, andra är svåra att förstå sig på, ytterligare några lever i en värld som jag inte kan navigera i, ett mindre antal tycker jag rent av illa om, någon kan jag till och med bli rädd för och väldigt många kan jag vara mig själv tillsammans med. Men de ser inte ut på något särskilt sätt och behöver inte vara i samma ålder, av samma kön eller komma från samma sammanhang som jag.

För mig är huvudsaken att vi kan skratta tillsammans, kan tillföra varandra något som vi kan växa av, eller tala om, och att de kan acceptera mig med alla mina fel och brister. För så egoistiska är de flesta människor .. tyck om mig, så tycker jag om dig tillbaka.

Jag vill inte bli utpekad som gärningsman när en annan grupp utses till offer. Det stänger en dörr till människor som jag därmed aldrig får chansen att lära känna. För varför skulle de vilja umgås med mig .. en misstänkt smygrasist som helst vill se en del av mina medmänniskor med böjd rygg?

Och eftersom jag inte vet vilka som ser mig på det viset, men dagligen får veta inom vilken grupp de finns .. så blir jag försiktig och misstänksam, vilket förstärker bilden av en fördomsfull gärningsman.

Till slut så kanske jag blir det jag inte var från början? Det skrämmer mig.

Så jag är tacksam mot Jasenko Slimovic för att han talar om Sverige som "ett vänligare, varmare land", "ett av västvärldens mest öppna och villiga att ta emot invandrare" och att "Världen är inte enkel. Inte uppdelad i onda eller goda".

Det är ord som inte skambelägger det faktum att jag inte på något vis är ett offer, eller anklagar mig för att vara en fördomsfull gärningsman eller gör att det känns som om jag borde be om ursäkt för att jag har rötter från Hedenhös i den svenska myllan.

Tack, Jasenko Selimovic för att du i första hand ser dig .. och mig .. som medmänniskor!

AB, SvD,

lördag 15 december 2012

Ärligt talat, så måste jag erkänna ..


.. att det var många år sedan jag ledsnade på Kalle Anka på julafton!

Men det är väl som att vissla i kyrkan att erkänna det?

För mitt vidkommande är inledningen själva startskottet på julklappsutdelningen, sedan följer en  timmes väntetid i form av en lång rad julhälsningar från olika tecknade figurer, varav en hel del är obegripliga snuttar ur nyare filmer som ingen i familjen har något förhållande till, och sedan blir det oerhört stämningsfullt och alla sjunger "Ser du stjärnan i det blå" .. och sedan..

... yesss, ÄNTLIGEN så kan vi slita pappret av julklapparna.

Nu för tiden händer det till och med att jag disar bort i någon slags halvdvala i tomteverkstaden, dyker upp till ytan när jag måste se den korkade fågeln och fågelskådaren Kalle för att tvingas försöka memorera in fågelns enerverande sång/läte .. vilket jag misslyckas med varje år .. försvinner in i min proppmätta drömvärld igen .. bara för att komma till liv vid Bengt Feldreichs falsettsång.

Så om det hela klipptes ner till en knapp halvtimme eller bara en kvart så skulle jag vara helt nöjd. Eller om inledningen och slutet klipptes ihop med Tjuren Ferdinand så är det också helt ok.

Om man nu ska ha något så blodigt och otrevligt som djurplågeri i form av tjurfäktning på julafton??

Jag minns när dottern var liten och undrade .. men vad tänkte de göra med Ferdinand? Matadoren, bandariljärerna och picadorerna?

Det var inte helt lätt att svara på .. ungefär en halvtimme före julklappsutdelningen.

Men liiite förvånad blev jag när Disney censurerade bort en "stereotyp" i form av en tecknad blond docka, och därmed slår fast att "stereotypa" avbildningar av blondiner inte längre är gångbara i tv?? 

Varför blir det inga upprörda reaktioner?? Varför är det ingen som försvarar blondinens rätt till en karriär som objekt i reklam-, film- och underhållningsbranschen? För att inte tala om hur knepigt det blir med castingen till dokusåpor om stereotypa avbildningar av blondiner betraktas som kränkande inslag i tv-program!

Jag menar .. blondiner, och andra "läckerbitar", det är väl vad som hållit tv- och filmbranschen över vattenytan sedan tidernas begynnelse? Kvinnliga, kurviga, vackra, ouppnåeliga och ständigt i behov av en RIKTIG MAN??

Hur ska vi klara oss utan blondiner .. oavsett om de är äkta eller falska?

Hur ska reklambranschen och vecko- och skvallerpressen klara sig utan tjusiga kvinns att fylla tomrummen med, om kvinnostereotyper betraktas som kränkningar mot de verkliga kvinnorna?

Tidningsdöden kommer att drabba redaktionerna som en jordbävning om den möjligheten försvinner.

Eller är det så att det bara är TECKNADE blondiner som ska ses som kränkande när de i betraktarens ögon uppfattas som "stereotyper" av de kvinnor som visas, retuscherade till oigenkännlighet, som lockande reklamerbjudanden eller i kvälls- och veckopressen som symboler för "hur en verkligt attraktiv kvinna" ska se ut?

I så fall unnar jag mig att känna mig en aning kränkt å de "riktiga" blondinernas vägnar! För enligt den stereotypa uppfattningen om blondiner, fattar de väl inte själva den kränkning de utsätts för?

AB, AB, ABTv-Expr., Expr., DN,

torsdag 13 december 2012

Sverigedemokrater är ..


.. inte vanliga människor utan lågpannade, obildade dumskallar från landsbygden, människor som skriver kritiskt om invandrarpolitiken är kloaker och nätrasister, julskinka är rena förolämpningen på ett mångkulturellt julbord. en pepparkaksgubbe i Luciatåget är en kränkning riktad mot barn från andra länder .. "titta alla barn, vad kränkt h*n kan bli, eftersom h*n är så OLIK oss" .. snögubbar är lite tveksamma och stjärngossar är inget man skämtar om.

Snögubbar och pepparkaksgubbar och stjärngossar .. men, är inte det rena kränkningen, riktad mot mig som är kvinna! Varför blir ingen kränkt av snögummor, pepparkaksgummor och tärnor?

Låt oss förbjuda rubbet så att ingen blir kränkt och låt oss starta kurser .. "KSI-kränkning för invandrare" .. så att alla som kommer hit till lättkränkthetens land verkligen inser när de utsätts för kränkande särbehandling i form av inhemska sedvänjor och maträtter.

Religion är kränkande, mest kränkande är det om den märks i kyrkan, moskén eller synagogan. Eller .. är det bara i kyrkan religion är stötande. Eller bara i svenska kyrkor? Måste jag känna mig kränkt i en annan religions kyrkorum .. om jag blir insläppt? Finns det någon kurs som lär mig hur jag ska förhålla mig? "Religion for dummies?"

Får man göra en snöängel i ren lycka över ett ymnigt snöfall? Eller ses det som en kränkning av en grupp som inte alls har några änglar att göra? Men alla religioner kanske har sin egen sorts änglavision, så då kanske vi här uppe i Norden kan gå någon kurs så vi gör våra snöänglar på ett korrekt och okränkbart sätt. "Proper angel-creation?"

På P1 i dag hörde jag en man som tyckte Lucia var en rätt meningslös dag. Hans idé var att låta Lucia bli den dag som sände ett förklarande ljus in i våra förtappade själar, som en manifestation mot järnrör, kvinnokränkning i form av H-ord som han inte kunde ta i sin mun och mot ett demokratiskt valt parti
.
Utan pepparkaksgubbar och stjärngossar då, förstås.

Typ en hel dag om åretsom vi kunde ägna åt att vara mot Sverigedemokraterna .. med ljus i håret och lussebullar till kaffet?

Och det var ju en .. ny idé?

Och trots att jag inte tillhör Sd:s väljarskara så undrar jag .. kan JAG bli kränkt, trots att jag är både obildad och landsbygdsbo, vilket kanske gör mig till en del av den så kallade kloaken eftersom jag inte har någon önskan att riva Martin Melin i stycken, bränna honom på bål eller stegla honom utanför Kulturhuset?

Eller är jag rentav en nätrasist när jag skriver som jag gör .. just nu?

Får jag ens finnas?

Men OM det finns en pytteliten möjlighet att jag kan bli det allra lilla minsta kränkt utan att det kränker någon annan .. så blev jag faktiskt det av min tandhygienist och hennes kollegor i dag.

Fast det ber jag naturligtvis om ursäkt för.

Samtliga var till att börja med mycket vackrare än jag med sitt långa svarta hår och sina mörka ögon, dessutom hade de glitter i håret och skrattade fullständigt ut mig när jag inte kunde svara på om det var gubben eller pepparkakan som de borde uppfatta som en kränkning.

De var så att säga allmänkränkta av de kränkande påståendena att de överhuvudtaget reflekterade över vad andra människor åt, gjorde och hade för sig i sina egna hem.

Jag har faktiskt aldrig mött så glada kränkta människor förr? Inte ens varit med om en gruppkränkning som kändes som en roastning tidigare heller om jag tänker efter?

Men roligt var det! Vi hade läst samma krönikor och samma krönikörer och citaten haglade runt öronen på mig ..

.. och jag inser att det kan kännas kränkande att bli försvarad och klappad på huvudet när man inte har behov av varken det ena eller det andra och dessutom är fullt kapabel att föra sin egen talan.

Det är skönt att det finns några som har sinnet för humor kvar när så många totalt verkar ha gått i kvav och vilse i pannkakan.

Eller pepparkakan .. om jag ska vara korrekt.

AB, AB, ABExpr., Expr., DN, DNA`jour, SVT, SvD,