"Målet är att antalet sjukdagar ska halveras" ..

.. så skrev Göran Perssons regering redan 2003. På 30 år hade antalet förtidspensionärer fördubblats till 550000 och för varje år som gick pensionerades ytterligare tiotusentals personer bort från arbetsmarknaden.

Var sjunde person i arbetsför ålder var varje dag sjukskriven.

År 2004 lät därför den socialdemokratiska regeringen Anna Hedborg genomföra en socialförsäkringsutredning som bland annat skulle utreda om det fanns en "glidning i sjukdomsbegreppet".

Hösten 2006 överlämnades Socialförsäkringsutredningen till den nya alliansregeringen med orden.

"Utredningen ser ett stort behov av en reform. Andelen förtidspensionärer/sjukersatta i befolkningen har ökat stadigt sedan 1970-talet och de ungas sjukersättningar utgör en tickande bomb. Stora kostnadsökningar väntar om inte utvecklingen kan fås att vända."

Samtidigt som Göran Persson utsåg Anna Hedborg till särskild utredare, kom vi allt närmre den dag då de stora 40-talistgrupperna skulle kräva ut sina pensioner och Maken och jag oroade oss. Vi undrade hur det skulle fungera, vilka nedskärningar i de offentliga finanserna det skulle medföra och vi förstod att många, många människor skulle komma att få förutsättningarna för sina liv helt upp- och nedvända.

Jag minns hur vi .. under en hundpromenad .. talade om hur omedvetna de flesta var om sammanhangen i välfärdssystemen, Maken oroade sig för alla som skulle fara väldigt illa och att jag sa .. "det går inte att laga en omelett utan att knäcka ägg".

Maken tyckte jag var cynisk. Han hoppades att regeringen .. dvs Göran Perssons dåvarande regering .. skulle ha vett om att "stänga dörren" och snäva in systemet och regelverket för nya förtidspensioner och långtidssjukskrivningar i stället för att försöka slänga ut människor som inrättat sina liv efter de dåvarande reglerna. Han menade att den gruppen aldrig skulle kunna anpassa sig till ett normalt arbetsliv .. även om det fanns teoretiska förutsättningar.

Jag önskar att han hade haft möjlighet att föra fram den frågan från en maktposition.

Sett ur mitt perspektiv är det här en fråga som gäller hela landets ekonomi. En "katastrof" som skapades av en regering som såg problemet och valde att sopa det under mattan, som åtgärdades av en annan regering som utförde de nödvändiga förändringarna klumpigt och okänsligt och som administreras av en myndighet som inte längre fungerar som det var tänkt.

Sett ur mitt lilla gräsrotsperspektiv är det inte en fråga som ska användas som slagträ i blockpolitiken .. ingen politiker .. oavsett partifärg .. kan svära sig fri från att socialförsäkringarna ser ut som de gör i dag.

Media spelar på känslosträngar och publicerar enskilda fall .. men utan att redovisa helheten .. och varje enskild människa som kommer i kläm mellan NU och DÅ är en personlig tragedi. Det är en personlig katastrof för varje individ som faller ner i tomrummet mellan sjuk, frisk eller arbetslös.

Det är ett svek naturligtvis .. mot de människor som litade på en system som inte längre fungerar som det ska eller som de inrättat sina liv efter.

Men .. vems är sveket??

De som såg problemet, med räknade med att "någon annan" skulle lösa det??

De som i all aningslöshet tog sig en extra sjukdag efter ett OS eller VM??

De som avslutat ett strävsamt yrkesliv för att leva på inbetald pension??

Eller de som försökte rensa upp i ett system som varit på fel väg i över 30 år??

Och spelar det någon roll vems fel det var?? Blir det bättre av ett fullskaligt krig mellan blocken där ingen har den blekaste aning om hur problemet ska lösas utan att enskilda kommer i kläm?

Jag önskar .. och jag vet att det är naivt och dumt .. att våra folkvalda politiker kunde utlysa en sk borgfred och arbeta gemensamt för en socialförsäkring som inte hade som huvudsyfte att gynna deras egna maktambitioner utan i stället ger ett fungerande socialt trygghetsnät till det folk de påstår sig värna om och jag tycker det är synd att inte Svenska Kyrkan hade samma ambition med sitt påskupprop nu i helgen.

Det är ingen som blir friskare, får jobb eller bättre ekonomi av vackra ord och innehållslösa löften .. det är i alla fall något som är säkert.

SvD, DN, DN, AB,

"Lögn, förbannad lögn och statistik" ..

.. det citatet kommer från en brittisk politiker vid namn Benjamin Disraeli och aktuellt än i dag. Våra tidningar dräller av statistik nu när det är valår och Aftonbladet verkar ha specialisterat sig på "hemlig" statistik .. vad det nu är för något?

En gång när det var ont om sysselsättning på min dåvarande arbetsplats roade vi oss med att göra statistik över det vi arbetade med. Det låter trist, men var oerhört kul .. alla kom fram till olika sensationella resultat med samma siffror som underlag och så är det .. statistik kan stödja nästan vilket påstående som helst bara man vet hur man ska använda underlaget.

Jag är så trött på medias rapportering .. särskilt i politiska frågor. Läkare har en läkared .. journalister borde också ha en .. för det är de som är mellanhanden/tolken mellan politikens fikonspråk och vårt eget.

Och för att fortsätta citera Disraeli .. "Alla vet vad en mellanhand är: han lurar den ena parten och plundrar den andra."

I Expressen i dag undrar man över varför kvinnorna ratar Alliansen? Ja inte är det för att de vinner några fördelar med oppositionen i alla fall!

Men om jag får komma med en gissning så tror jag det till stor del hör ihop med skriverierna om utförsäkringarna från Försäkringskassan. Det är kvinnorna som är klart överrepresenterade bland de svårdiagnostiserade långtidssjukskrivna, det är kvinnorna som lider av utmattningssymptom, stress och depressioner ... och det är kvinnorna som skulle behöva 4-6 timmar extra per dygn för att orka LEVA lite själva också.

När sjukskrivning är det enda sättet att orka fortsätta vara frisk .. då är indragningar i regelverket ett reellt hot mot familjens hela existens!

Då ägnar man inte en tanke åt vad det kostar samhället, om det överhuvudtaget finns pengar till att bära så stora kostnader och ... framför allt .. så lägger man inte ner någon energi på att försöka se vad oppositionen har för syn på saken.

Att det var den förra regeringen som först bekymmrade sig över de stigande ohälsotalen och beordrade fram den utredning som ligger till grund för dagens åtgärder .. det vill man inte veta.

Man klamrar sig fast vid tanken på att ALLT ska bli som förr .. om bara det blir en annan regering!

Det övergår mitt förstånd att man kan lägga så mycket tillit på ett politiskt "alternativ" (?) som inte vill något? Som dröjer in i det längsta med att presentera sin faktiska politik och som verkar tro att det går att utbilda bort arbetslöshet?? För min del tror jag att det bara får till följd att vi får mer högutbildade arbetslösa .. för det är väl inte bara lågutbildade som är arbetslösa just nu??

Disraeli har sagt mycket odödligt, bland annat .. "Det är mycket lättare att vara kritisk än att ha rätt" ... tänk på det!