Om man vill ..

.. förändra sin hjärna och uppnå balans och lugn, så kan man enligt en artikel i Aftonbladet, använda sig av mindfulnessbaserad stressreduktion.

Om man som jag vill bryta en ohälsosam fixering vid såpan "Socialdemokraternas uppgång och fall", även kallad "Juholts fataliteter" utan att bli för balanserad eller lugn så finns det bara en lösning.

Jag plockar upp Flann O´Briens bok "Den tredje polisen" och försöker läsa om den.

Det är ett fullständigt livsfarligt projekt. Ingen annan bok har påverkat och förvirrat mig så som just den. Egentligen borde jag leta reda på något sätt att förändra min hjärna så att jag kan förstå Flann O´Briens tankevärld fullt ut.

Bara Atomteorin kräver ett helt inlägg och förmodligen en mycket mer driven skribent. Obeskrivligt roligt, förvirrande och lätt knäckande om man har anlag för att rådda till tankarna. Själv tittar jag misstänksamt på min stol och står helst och skriver efter att ha sysselsatt tankarna med Atomteorin.

de Selbys spegelteori är däremot lättare. Tror jag?

Visste du att, om du står framför en spegel och i den ser din spegelbild, så är det inte en sann återgivning av dig själv utan en bild av dig själv som yngre som du ser?

Det hade du ingen aning om!

Det beror på att ljuset har en fastställd och absolut färdhastighet.

Innan en reflektion av ditt ansikte i en spegel kan sägas ha fullbordats, så är det nödvändigt att ljusstrålarna först slår mot ansiktet och sedan stöter mot glaset, för att kastas tillbaka igen på ansiktet och .. dina ögon. Det finns alltså en mätbar och beräknelig tidsintervall mellan det att du kastar en blick på ditt eget ansikte i en spegel och det att du registrerar bilden i ditt öga.

Du ser en bild av hur du såg ut .. en tid innan du ser dig själv.

Om du tycker att den tiden är för kort för att ens bry sig om så har de Selby gått vidare med att reflektera den första reflexen i en spegel lite längre bort och upptäckt minimala förändringar i denna bild.

Slutligen konstruerade han den välbekanta anordningen av parallella speglar, där var och en reflekterade allt mindre bilder av sitt eget ansikte i oändlighet. Detta påstår han sig ha studerat baklänges genom en oändlig mängd reflekterande bilder med hjälp av en kraftig kikare.

Han påstår sig ha iakttagit en tilltagande ungdomlighet i spegelbilderna efter hand som de avlägsnade sig och den allra längst bort - alltför liten för att urskiljas med blotta ögat - var ansiktet på en skägglös pojke på tolv år.

Han lyckades inte fullfölja experimentet tillbaka till vaggan på grund av "jordens kurvatur och teleskopets begränsningar."

Som sagt .. dr Selbys spegelteori är det enklaste och mest fattbara i handlingen (?) som utspelar sig i "Den tredje polisen".

Dr Selbys teorier om natten och sömnen är väl ganska ok också .. om man håller med om att sömn är upprepade svimmningsanfall framkallade av halvkvävning?

Så om jag känns lite obalanserad just nu och de närmaste veckorna - detta är en bok som läses i små doser - så beror det på de Selby och Flann O´Brien.

Språket, glädjen och värdeord.

Jag har arbetat med ord och siffror i hela mitt liv. Tråkig kanslisvenska, offerter, affärskorrespondens, bokföring, överklaganden .. jättesakligt, jättetråkigt och inte det minsta fantasirikt. I varje fall inte i språket, däremot kan bokföring, deklarationer och offerter uppvisa en hel del fantasi och idérikedom.

Så när jag av en händelse presenterades en blogg så var det med blandade känslor jag kastade mig ut i det okända. Och jag drabbades av en fullständigt oväntad lyckokänsla.

Där var det .. det språk som jag förlorat genom åren .. och jag skrev och skrev. Under de första tre månaderna vågade jag inte ens ha någon kommentarsfunktion av rädsla för att någon skulle komma och förstöra nöjet med en kritisk anmärkning.

Jag skrev om ALLT!! Jag tror till och med att jag skrev ett inlägg om mina trosor?? Jag skrev mycket.. 5-6 inlägg om dagen, misshandlade språket, använde VERSALER, strösslade med ????? och !!!!!!!! kursiverade, fetmarkerade och gav fanken i korrekta styckeindelningar och meningsuppbyggnader.

Ahhh .. det var en fullständig njutning det första året. Jag var som berusad av min nyfunna tvåspråkighet och det var rent fantastiskt.

Naturligtvis gick det inte i längden .. allt blandades samman. De texter som jag hjälpte andra att författa i samband med överklaganden till olika instanser blev lätt blogglika och blogginläggen stramades upp.

Till min förvåning tjänade alla på det? En kvinna som slitit ut sin kropp på ett ofattbart handikappande sätt, under många år i vården men som inte ansågs behöva varken stöd eller hjälp fick .. helt oväntat och mot alla odds? .. sin 75% sjukersättning och ett erkännande, en advokat hörde av sig och uttalade sig berömmande om ett överklagande .. (jojomensan! det växte jag flera meter på!) .. och jag fick kontakt med fler människor genom bloggen?

Och jag som verkligen är ”nobody”, inte alls har någon ställning eller högre utbildning och går omkring som vilken ”anybody” som helst i verkliga livet .. jag började fundera över samhället, politiken och vilken skillnad språket gör.

Varför måste det språk som vi använder oss av när vi skriver om politik och samhällsfrågor vara svårbegripligare än det vi använder när vi talar?

Varför tror vi att ett budskap blir bättre ju mer ”myndighetsspråk” och ”värdeord” det innehåller?

Jag läser en hel hög av de största politiska bloggarna. Kd:s representanter bloggar inte särskilt ihärdigt så där är det svårt att få grepp om partijargongen .. men de jag hittat, är lättillgängliga, trevliga och förvånansvärt opolitiska, de Centerpartister jag läser har också ett trevligt vardagsspråk och vill gärna samtala om sin politik. Moderaterna är socialt välanpassade i tonläget, väluppfostrade i bemötandet och en aning pösiga, medan Folkpartisterna balanserar på en tråd mellan Moderaterna och de andra .. språkmässigt, rent generellt och utifrån de få bloggar som jag följt genom åren.

Och oj så fel jag förmodligen har om en språkforskare sätter tänderna i det här påståendet och sätter samman en statistik och faktisk forskning.

Vänsterpartister och Sverigedemokrater har inget gemensamt politiskt .. men språket! Oj .. där kan vi tala om ÖVERTYGELSE utan utrymme för tvivel. Ibland undrar jag om de verkligen förstår hur motsägelsefulla deras egna budskap är? Alla är jämlika … utom vissa grupper som inte förtjänar någon jämlikhet eller respekt alls?

Socialdemokraterna är ett fascinerande parti just nu och särskilt när det gäller språket. Här kryllar det av värde-ord, propagandaord och meningar som är som hämtade från en förgången storhetstid eller ett traditionellt förstamajtal. Jag tror ärligt talat inte att jag läst ett enda blogginlägg från en socialdemokrat som inte varit ett angrepp på ett annat parti eller någon annan ”fiende”? De andra partiernas ”felaktiga” politik, ”rädsla” för det egna partiet, de dolda agendorna, angreppen eller motståndarnas ”farlighet” verkar vara själva förutsättningen för de socialdemokratiska åsikterna.

Det finns en tydlig fiende .. men inget sökande efter ”vänner”.

Det är ett svårtillgängligt språk på vänsterkanten. Det är tungt, oemotsägligt, svårbegripligt och når inte fram till väljarna utan vänder sig i första hand .. och nästan enbart .. till den egna kretsen. På något sätt påminner det om det språk och de värdeord som religiösa, frikyrkliga bloggare hämtar ur bibeln .. ett språk som stelnat och formats i ett stängt sammanhang tillsammans med redan troende och ger bilden av en grupp som slutit sig samman i ett sektliknande självförhärligande tillstånd. Här är det stängt, kyrkan är full .. men applådera gärna utanför.

Med tanke på mina egna erfarenheter av att fastna i ett träsk av korrekta uttryckssätt, så undrar jag om inte den politiska debatten och väljarkontakten skulle må bra av om våra politiska företrädare använde sitt eget vardagsspråk, sina egna tankar och uppfattningar när de försöker skriva om sin politik.

Om de nu verkligen vill nå fram till väljarna?

Det kanske skulle berika politiken om de talade MED de människor som valt dem och som de är beroende av, i stället för TILL dem?? Lyssnade lite?

Nu när möjligheten finns.

För mig var det en oerhörd tillgång och en befrielse när jag förstod att det var möjligt .. och kanske finns det anledning för våra politiker att granska alla de politiska värdeord som de blåser upp i varje politisk debatt .. Jämlikhet? Utanförskap? Solidaritet? Lika värde? Tillväxt?

Vad innebär de … egentligen?

Värdeord kan lätt bli både ovärdiga och värdelösa om vi använder dem på ett vårdslöst sätt.

Men språket .. åhh, det kan bli som ett glas bubblande champagne om man hittar en likasinnad att dela det med.

Enligt lagen om alltings jävlighet ..

.. så blir alltid den fullständigt tomma dag i almanackan där du skriver in en liten privat trevlighet, alltid fulltecknad med betydligt tristare åtaganden som ska genomföras både före och efter.

Tidspress var inte precis vad jag längtade efter i dag .. men det var vad jag fick.

Men i morgon .. ta i trä .. så tror jag att jag vill skriva om politiska värdeord, om jag får ordning på det jag tänker? Är det något verkligt värde i dem eller är de bara politiska markörer utan värde?

Några tips? Åsikter? Ord? Funderingar?

Jag famlar lite i mina egna tankar och får ingen riktig styrsel på dem?

Det känns lite nervöst?

Fullt förtroende .. vi har fullt förtroende, ekar det från de tätt formerade socialdemokratiska partimedlemmarna som omger Håkan Juholt.

Ja, det får man väl hoppas, det hade varit värre om det hade varit tvärtom.

Och jag tror honom när han säger att han inte är en fifflare eller bedragare .. det har jag inte trott någon gång. Men tvivlat på hans omdöme, det har jag gjort mer än en gång under de senaste 7 månaderna och något förtroende kände jag inte innan drevet gick.

Och det är väl det han kommer att få problem med. För det är svårt att acceptera det vi nu har fått ta del av .. riksdagsledamöternas särskiljning inför lagen, luddiga regelverk och dåliga rutiner i samband med generösa bidrags- eller erssättningssystem.

Lika inför lagen .. det har vi aldrig behövt fundera över förut.

Att någon som har en heltidslön i riksdagen och en heltidslön i sitt parti måste ha hjälp till hyran bara för att han KAN få hjälp med hyran .. så att andra kan få hjälp med hyran .. det har vi heller aldrig tidigare funderat på. Var går gränsen för dubbel bosättning? 4 år? 8 år? 12 år? Livslångt??

Det går så dåligt ihop med tänket hos en ensamstående mamma som hör sosseledaren tala om fattiga barn, samtidigt som han får samma ersättning för dubbelt boende som hon har att leva på hela månaden och en månadslön som är så ofattbart hög att det är svårt att se behovet.

Men det är inte fel. Det är inte olagligt. Det finns ingenting som säger att man inte får och det finns ett undantag i lagen om det mot all förmodan skulle dyka upp några oklarheter.

Det är klart att vi väljare tycker att det är fel. Oavsett vem det än gäller. Men det blir mer fel om politikern säger en sak och privatpersonen agerar på ett annat sätt.

Privatskolor - NEJ!! .. men mina barn får välja själva. RUT-avdrag - NEJ!! .. men finns det så använder jag det. Privatvård - NEJ!! .. men jag är så viktig att jag inte hinner vänta.

Kommer Håkan Juholt att tala om detta under sin "försoningsresa" genom Sverige??

Naturligtvis inte, det var ju enbart ett misstag och ett mediadrev.

Men det tycker jag är synd .. det hade varit förtroendeingivande och visat på insikt om han hade gjort det.

Den enda politiker som jag känner till som hade vågat göra just så, är Gudrun Schyman, och hon har ju inget behov av det .. just nu.

Det känns nervöst runt Håkan Juholt. Han ska bygga upp en bättre stab som kan ge honom fakta bakom orden, han har fått Ingvar Carlsson som mentor och vakthund och det letas efter en stryktålig sidekick/rådgivare med snabba reflexer och han ska resa runt i Sverige och möta väljarna.

Eller ska han verkligen det??

Sverigeturnen, försoningsresan, som ska resultera i att Håkan Juholt ska vinna tillbaka väljarna började i dag.

I Stockholm, där han besökte ABF-huset i Sundbyberg och mötte personalen och inbjudna personer från arbetarrörelsen.

Sedan blev det LO:s avdelningskonferens som fick ta del av försoningen .. det vill säga representanterna från olika LO-förbund.

Och så avslutades dagen med ett medlemsmöte i Tyresö där partiledaren fick formulera sin bild av framtiden inför inbjudna medlemmar.

Väljarna??

Det ska bli spännande att se var de passar in under den här försoningsresan.

En gång skrev jag att våra partier borde ha varsin referensgrupp bestående av ett tvärsnitt av Sveriges befolkning som de kunde förankra sina idéer hos, innan de gick vidare till handling.

I dag fattar jag att det var ett vansinnigt förslag.

Det skulle ju aldrig gå.

Jag vet inte hur det skulle fungera i de andra partierna, men när det gäller socialdemokraterna skulle den referensgruppen bergsäkert plockas ut bland särskilt värdiga, partibundna socialdemokrater.

De som är utanför den egna kretsen är ju helt ointressanta före 2014 och får ju sitt i de välformulerade tal som partiledaren kommer att hålla fram till dess.

Det var länge, länge sedan Socialdemokraterna var ett folkrörelseparti som stod öppet för alla.

AB, AB, AB, Expr., DN, DN, SvD, Dagens media,

Så dum man kan vara.

När jag började blogga i mars 2008 trodde jag att en blogg var ett verktyg för att nå utanför den personliga sfär jag lever i. En möjlighet att vidga vyerna, med andra ord.

För mig var det alltså så .. men jag trodde att det var så för alla.

För det är ju så att de flesta av oss lever i en rätt begränsad grupp av människor. Människor som du känner, har rätt så regelbunden kontakt med och som lever under liknade förhållanden och förutsättningar som du själv.

Tillvaron på nätet ger ju en möjlighet att nå utanför den begränsningen. Du kan möta människor över hela landet, alla ålders- och yrkesgrupper, uttrycka åsikter som kanske inte direkt passar in i umgängeskretsen och pröva dem mot andra. Du kan ta del av erfarenheter som du inte har själv, lära dig något från andra och kanske till och med få bekräftat att det du funderat över .. men som det inte passar sig att tala om i den ordinarie umgängeskretsen .. är något som andra också grubblar på.

Visst är det fantastiskt och berikande?

Politik är något som angår alla, har jag alltid trott. Att politikerna vänder sig till väljarna med sina budskap .. det har jag faktiskt aldrig betvivlat, även om jag förstått att den vanliga väljaren inte är välkommen in i politikens finrum.

Så när jag plötsligt upptäckte hela bloggsamhället så blev jag jätteglad över möjligheten att få delta i den offentliga politiska debatten!!

Och så var jag inte välkommen??

Varför?

Det kändes snopet och jag har haft stora problem med det. Beteendet finns hos företrädare för alla partier. Vänsterpartiets tonläge är så aggressivt så där törs jag nästan inte ens läsa inläggen. Men motståndet är särskilt kompakt hos de socialdemokratiska bloggarna som knutit sig samman i ett NetRoots-nätverk. Kommentarerna faller platt till marken, publiceras inte eller avfärdas på ett lätt överlägset, hånfullt sätt?

Varför?

I blogginläggen beskrivs väljaren som någon som det är väldigt viktigt att kommunicera med, men när jag försöker kommunicera, så kommer jag och stör? Är det bara i de små friggebodarna på torget som jag får komma med frågor .. vart fjärde år eller så?

Varför?

Och varför skulle jag vara intresserad av det, efter att ha blivit avfärdad på nätet? Väljarna är tänkande människor .. inte bara material till blogginlägg, debattartiklar eller påståenden i debatter.

Efter så här lång tid så har jag förstått att det inte är personligt riktat mot mig, vilket jag nästan trodde i början. Jag misstänkte att jag gjorde något fel, missade i tilltalet eller bröt mot någon för mig okänd nätetikett? Nu har jag sett att det här är ett bemötande alla okända kommentarer som är frågande eller ifrågasättande får .. vi betraktas som störande moment i den interna debatten eller som obehagliga ”troll”. Våra motiv är grumliga, vi har ett uppsåt att skada, vi är utsända i någon slags hotfull högerkonspiration .. vi är ondskan i en för övrigt ideologiskt vacker värld.

Nu äntligen har jag fått en del av mina frågor besvarade av en hjälpsam socialdemokrat .. det tog tre år att komma igenom den muren!

”För det första, vi sitter i opposition och har inte sedan Persson förlorade mot Reinfeldt 2006 hittat vår tydliga roll i detta. Sedan så har vårt byte av ledarskap påverkat detta arbete. Ett symptom av allt detta "bök" tror jag är det faktum att vi i stället för att kommunicera, debattera och samtala, skriver om vår redan grundmurade övertygelse om Socialdemokratin. Vi har svårt att lämna det "trygga hörnet".
[……………..]
Tyvärr så visar undersökningar att nätet inte förändrar vårt sätt att umgås nämnvärt. Vi träffar de vi träffar IRL även online och vi har en vana att besöka de bloggar som övertygar oss om att vi har rätt”.

Socialdemokratiska bloggar vänder sig alltså helst till varandra, de känner varandra i vanliga livet och känner sig trygga och bekräftade när de kan förankra sina tankar hos varandra. NetRoots är myrstacken där myrorna bor .. jag är den främling som ska ätas eller jagas bort.

Det var en lättnad att få en förklaring, måste jag säga. Nu lägger jag ner det politiska kontaktsökandet och fortsätter att tycka och tänka helt okontrollerat .. ur mitt eget väljarperspektiv.

Men det är klart att det föder nya frågor?

Varför ringer, mailar eller sms:ar de inte till varandra i stället, om nu hela gruppen är personligt sammansvetsade partivänner och målet är att gyttra ihop sig i en självbekräftande grupp?

Det kan jag för mitt liv inte begripa?

Inom handeln talar man om målgrupper .. i det sammanhanget kan man ju säga att det är rätt oekonomiskt att ha en målgrupp som bara är den egna familjen.

DN,

Det är imponerande ..

.. hur många det finns som vet precis när, var, hur och varför Socialdemokraterna blev ett fallande parti .. statsvetare, journalister, krönikörer, politiska kommentatorer och jag vet inte vad. Kunnandet faller som en solförmörkelse över tidningssidorna.

Och då kan det väl inte göra så mycket om en vanlig väljare som jag skriver några rader i samma ämne? Kanske någon statsvetare eller politiskt sakkunnig oavsiktligt halkar in här och kan förvånas över hur konstigt och fel en väljare kan tänka och reagera.

För väljarna bryr sig nog inte lika mycket om vad proffstyckarna tycker och säger som de tror .. tvärtom, jag tror att de flesta tycker och känner själva.

Framför allt känner.

För politiken är en förtroendebransch. Förtroende bygger på känslor. Känslor som tillit och trygghet.

Det är inte en begagnad bil som vi väljare är ute och letar efter. Även om det också kan bli en känslomässig affär. En gång köpte jag nästan en liten bil som jag inte ville ha, bara för att det ”var synd om” den. Den tillhörde en äldre dam utan körkort, vars make nyligen dött och lämnat henne med små inkomster. Det var en otroligt välskött bil, högt älskad och nästan en del av familjen.

Tänk så synd det skulle vara om den hamnade hos någon som inte förmådde uppskatta, vårda den och ge den det hem den förtjänade efter så lång och trogen tjänst?

Mitt hjärta blödde för den stackars övergivna kraken .. där ser man vad en flödande svada och ett känslosamt framförande kan kosta om man inte passar sig .. men lyckligtvis så är jag gift med en man som såg vad det handlade om. En begagnad, gammal bil med sina bästa år bakom sig.

Men jag minns den med en känsla av skuld, det gör jag.

Jag är övertygad om att vårt land behöver en stark regering och en stark opposition och en balans mellan ideelogier gällande välfärd och ekonomi. Och jag är precis lika övertygad om att ekonomisk balans är själva förutsättningen för en fungerande välfärd.

Men en stark opposition är inte det samma som ett välsmort munläder.

Väljaren vill inte köpa en vara utan söker en garantisedel till ett bra eller bättre liv. Bakom en försäljares blomsterspråk finns sällan några garantier .. inte i telefonen, inte i näringslivet och inte i politiken heller.

En stark opposition behöver en fungerande organisation precis som vilket företag som helst.

Inte en hög med tjänstemän som klamrar sig fast vid tjänster som de fått på grund av tjänsteår, snarare än i kraft av kompetens och kunnande. Tjänstemän som tillbringar sina liv i möten och producerar utskick till dem som ska genomföra de beslut som klubbas igenom bakom mötesrummets stängda dörrar.

Ett politiskt parti är lika beroende av sitt förtroendekapital och sina väljare som ett företag är av sin orderbok och sina kunder. Det finns väl inget företag i världen som skulle låta sina tjänstemän driva verksamheten på kapitalet och låta produktionen ligga nere, medan VD:n for land och rike runt och berättade sagor??

Det är synd på Socialdemokratin.

Det kunnande, den kompetens och den verklighetsanknytning som behövs .. den finns. Den är inte ymnigt förekommande, men det finns tillräckligt av varan för att kicka igång en nystart.

Men tyvärr så är vägen upp till beslutsnivå blockerad av de tjänstemän som håller ställningarna medan Ledaren är ute och säljer budskapet.

Maken .. som alltid läser igenom det jag skriver .. säger:

”Det hade räckt med att skriva om Volvo. Det finns människor som köpt Volvo i hela sitt liv och som tänker dö som Volvo-ägare, det finns inget annat alternativ för dem.

Om de varje gång de beställer en ny Volvo i stället får en Trabant, så kommer de till slut att undra varför. Den lilla grupp som envisas med att betrakta sin Trabant som en fullvärdig Volvo kommer till slut att bli så liten att det inte längre går att leverera Trabanter .. och så får de nöja sig med en cykel.

Och då tror jag att till och med den mest inbitne Volvo-ägare ger upp!”

(egentligen så borde jag överlåta den här bloggen till honom, eller hur?)


AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD,

En enda sosse!!

Jag växte upp i en tid då det Socialdemokratiska Arbetarpartiet var Staten. De andra partierna fanns bara till för att ge tillräckligt mycket ifrågasättande för att sossarna inte skulle övergå till att bli Kommunisterna .. vilket var det farligaste som fanns.

Vi betalade skatt .. mycket skatt .. och fick Världens Bästa Skola, Världens Bästa Sjukvård och Världens Bästa Välfärd. Sverige var rent och vackert, ett föredöme för alla andra länder .. utom USA, förstås. Svenskarna var nog liiiite bättre, liiite smartare och stod nog liiite över alla andra .. utom USA då, förstås.

Fast på ett lagom sätt.

Ungefär samtidigt som Mona Sahlin ”gick med i Palme” började jag tycka att det kändes för trångt, begränsat och detaljstyrt. Jag ville vara fri, vara mig själv, forma min egen framtid .. utan att riktigt förstå vad frihet var, vem jag själv var och vad jag ville med mitt liv. Men jag ville upptäcka och skapa det SJÄLV!! Det kändes oerhört viktigt.

Mona Sahlin var väl den av oss som drog den ekonomiska vinstlotten, i övrigt tror jag att det var jag.

Samtidigt som Göran Persson sa nej, absolut nej, inte ska väl jag? .. och blev statsminister började jag på allvar ifrågasätta om Socialdemokraterna egentligen var ett socialdemokratiskt parti längre??

Det var ju samma människor som satt där och sa samma saker och ersattes de så var det från den egna plantskolan SSU .. vart tog arbetarna vägen i arbetarpartiet? Var fanns verklighetsförankringen, arbetslivserfarenheten, samtalet med mig och alla andra ”vanliga människor” som förväntades vallfärda till valurnorna och se till att allt skulle fortgå på samma sätt som det alltid gjort??

Och hur såg de på MIG?? Det fanns en oerhörd skillnad mellan de vackra orden och hur socialdemokraterna levde och såg på sig själva, upptäckte jag. Det hade plötsligt blivit lite finare att vara socialdemokrat än att vara arbetare??

Arbetarpartiet bestod numera av tjänstemän som definierade begreppet arbetare åt arbetaren??

Folket/väljarna .. de var som kantareller eller kräftor, ungefär.

Säsongsbundna.

De behövde inte uppmärksammas mer än vart fjärde år .. och fungerar det inte med de gamla vanliga flosklerna om fattiga barn och stackars sjuka mormor så gick det alltid att slänga in en minimitaxa på dagis i elfte timmen.

Vi vet vad Folk vill ha, sa sossarna .. precis som Bert Karlsson .. och det gick så bra, tills folk plötsligt inte längre ville ha det sossarna .. och Bert Karlsson .. hade att erbjuda.

Nu ska Håkan Juholt ut på Håkansgata och predika för redan frälsta och berätta om fattiga barn och stackars gamla mormor för väljarna igen. Han kommer att tala väl, övertygande, känslosamt, erbjuda ett vackert liv utan problem där alla är solidariska med varandra och lika värda.

Gammaldags socialdemokratisk marknadsföring, alltså. De som är frälsta kommer att jubla .. vi andra ser tomheten bakom orden.

För den solidaritet och det lika värde som Håkan Juholt talar om existerar inte inom hans eget parti. Där gäller djungelns lag .. äta eller ätas. Där delas socialdemokrater upp i höger och vänster, bra och dåliga, värdiga och ovärdiga .. där gäller det att hålla ryggen fri för undvika dolkstötar i lönndom och för att kunna behålla den inkomstbringande plats som är viktigare än partiet.

Håkan Juholt har inte en susning om varför Socialdemokraterna är ett parti i fritt fall. Han tror att han kan förföra folket med eggande tal och framtidslöften och så .. vips .. så vinner sossarna nästa val!

Hans partimedlemmar skyller på allt från högerkonspirationer till mediaförföljelse för att slippa se det som är uppenbart för alla som inte har näsan fast förankrad i partiboken.

EN enda sosse uttrycker den självinsikt som borde genomsyra partiet just nu.

En enda sosse ser skillnaden mellan självbedrägeriet och verkligheten och jag vet faktiskt inte om jag gör honom en tjänst genom att länka till hans enda blogginlägg här?

Tänk om han blir hängd, kölhalad eller korsfäst av argsinta, röda foliehattar, eller anklagad för att ha dolda motiv, falska uppsåt och springa regeringens ärenden om jag gör det??

Tyvärr så kan jag inte kommentera på din blogg, det går bara inte .. så förlåt mig Peter Strobl om du råkar illa ut nu. Det är inte min avsikt .. ditt inlägg är det ärligaste och mest fantastiska jag läst på många, många år.

Var alla sossar så öppna och ärliga som du skulle jag allvarligt överväga att lägga min röst på dig .. för precis så bygger man förtroende.


(OBS .. detta är mina egna tankar, som vanlig väljare, över hur jag upplever politiken och dess företrädare. Jag gör inte anspråk på att sitta inne med någon annan sanning än den som gäller för mig själv.)

AB, Expr., Expr., DN, DN, SvD, SvD, SvD