Under galgen blir alla Sverigedemokrater.

Från och med nu och fram till valet verkar det som att nästan alla har kopierat Sverigedemokraternas politik? Borta är nazistfacsistrasiststämpeln som brukade drabba var och en som uttryckte tvivel på värdet av fullständigt öppna gränser och fri tillgång till svensk välfärd.

Det är en nästan overklig utveckling.

Särskilt overkligt måste det kännas för Annie Lööf och Centern som plötsligt befinner sig i någon slags allians med Miljöpartiet, Vänstern och Feministiskt Initiativ?

Det ”stöd” hon uttalade för Miljöpartiets amnestilag var tydligen inte alls välkommet hos Socialdemokraterna, som kallt hade räknad med att få sitt urusla, illa beredda förslag nedröstat i riksdagen. En hägrande ministerpost hos Stefan Löfven verkar ha förvandlats till ett tvångsäktenskap med Gustav, Jonas och Gudrun?

Stefan Löfven ser faktiskt ut att vara mer intresserad av Jimmie Åkesson som stödhjul, om väljarna ger honom möjlighet att bilda regering i höst.

Stackars Annie, så fel det kan bli.

Sveriges svenskaste parti – Kristdemokraterna.

Om jag skulle rösta med hjärtat skulle jag utan tvekan lägga min röst på Sveriges svenskaste parti.

KD är ett ”typiskt svenskt” parti. Ett lagom parti som anser att varje människa är unik och värdefull och där begreppet lagom symboliserar jämvikten och det enklaste sättet till ett långsiktigt, hållbart, hälsosamt och lyckligt balanserat liv.

Ett parti som anser att rätt ska vara rätt, men ändå knyter näven i byxfickan på äktsvenskt, lagom passivt aggressivt maner, för att inte skapa onödiga konflikter.

Ett parti som hellre förhåller sig till verkligheten än till genusvetenskap och politisk korrekthet, är lagom jämställt, lagom mångkulturellt och lagom religiöst .. men som ändå värnar om de kristna högtiderna som påsk, pingst, jul och gamla traditioner som till exempel midsommar, sill och nubbe.

Ett parti som anser att välfärden ska vara lagom. Inte för mycket och inte för lite. De svagaste ska värnas, rättigheter innebär också skyldigheter och den som begår brott kan inte skylla på någon annan, den har ansvar själv.

Staten och myndigheterna bör förtjäna medborgarnas tilltro men ska inte ha rätt att lägga sig för mycket i medborgarnas livsval. Familjen är den viktigaste gemenskapen i samhället. Därför ska familjer själva få bestämma så mycket som möjligt om sin vardag.

Lagom frihet ska förenas med lagom omsorg om dem som av olika skäl behöver stöd och hjälp. De äldre måste få vara med och bestämma mer hur deras omsorg ska vara. När du blir gammal ska du själv få välja hur du vill bo och vilken vård du vill ha.

Sveriges svenskaste parti är lite som det svenska vädret och årstiderna. Vi talar om det, hyllar det när det är som bäst, avskyr det när det är som sämst och glömmer det när det verkligen gäller.

Men när det ser som mest dystert och mörkt ut så kommer det alltid ett galghumoristiskt skämt eller en oväntad twist som gör att de orkar lite till.

I Sveriges svenskaste parti konsumerar vi lagom. För att människor ska få jobb måste det finnas företag. För att anställa fler behöver företagen enklare regler och lägre skatter. Då kan arbetslösheten minska. När du betalar lägre skatt på din lön får du mer pengar kvar att bestämma själv över. Handel är bra för samhällets ekonomi och leder till fler nya jobb.

Tillsammans med KD dricker vi lagom mycket sprit, köper lagom dyra kläder och äter lagom nyttigt i lagom mängder. Jag behöver bara se på riksdagsdebatterna för att notera vilka riksdagsledamöter som utnyttjat den höga lönen till lyxkonsumtion. Om du missat det så se bara på Alice Bah Kuhnke, Annika Strandhäll och Ulla Andersson. Några bra exempel på kvinnor från vänsterkanten som formligen exploderat i den designade, välfriserade och kosmetiska kvinnlighet som enbart den mycket välavlönade har tillgång till.

Sveriges svenskaste parti är nog också Sveriges hederligaste parti, även om det kanske inte säger så mycket. De ljuger inte sina väljare rakt upp i ansiktet, producerar varken kränkande, lögnaktiga filmer eller affischer, lovar inte pensionshöjningar samtidigt som de undantar de sämst ställda garantipensionärerna, vill inte ha makten för maktens egen skull och är inte villiga att ändra i lagen bara för att framstå som något de egentligen inte är.

Sveriges svenskaste parti står egentligen för den trygghet och de värderingar som Socialdemokraterna påstår sig stå för under 4 månader vart fjärde år, men av någon anledning aldrig förmår leverera.

Så om jag skulle rösta med hjärtat så skulle Kristdemokraterna utan tvekan få min röst. Men av någon anledning är det som anses vara så attraktivt och trovärdigt när det kommer från ett parti som passerat sitt bäst-före-datum med så stor marginal att det nästan är hälsovådligt, inte alls lika tilltalande när det kommer från ett parti som förmodligen skulle leverera mer om de bara fick fler röster?

Vilket gör att jag röstar med hjärnan i stället för hjärtat, vilket förmodligen säger mer om mig än om det val som jag, nästan, har bestämt mig för i höst.

(S)käms!!!

Steget Efter

I budget efter budget har Socialdemokraterna haft chansen att arbeta för höjda garantipensioner för dem med lägst pensioner  .. men först NU, fyra månader före valet lovar Stefan Löfven att höja inkomstpensionen ”för dem som byggde vårt land” med upp till 600 kr? Ett löfte som först och främst måste tas till den parlamentariska pensionsgruppen där alla riksdagspartier, utom Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna, ingår.

Det han lovar sker alltså i deras namn, så rätt löfte är då att Socialdemokraterna OCH allianspartierna lovar att höja pensionerna med upp till 600 kr? Ett löfte som har noll och inget värde förrän M, C, Kd och L godkänt det.

(Enligt "den Hälsosamme Ekonomisten" verkar upp till 600 kr vara fördelat så att ”en pensionär med 9 000 i inkomstpension alltså inte skulle få del av tillägget, medan en pensionär med 11 000 skulle få full utdelning”? Hur det ser ut för de stackare som tvingas leva på en garantipension (som betalas av staten) på ca 7000 kr vete sjutton. Det verkar som att de undantas från bördan av en pensionshöjning?)

Men om resultatet blir att pensionssystemet inte klarar de av Stefan Löfven utlovade höjda pensionshöjningarna, DÅ blir det Någon Annans fel!

Jag mår illa.

Försäkringskassans chef fick sparken för att ingen skulle tro att regeringens besparingsuppdrag kom från regeringen .. trots att besparingsuppdraget inte har förändrats på någon punkt?

Är det verkligen någon som tror att det kommer att ske?

Någon?

Assistansutredningen får en ny utredare som inte behöver arbeta med orden ”besparingskrav” hängande över huvudet men som ändå måste vara ”kostnadseffektiv”, ”hålla sig inom de ramar som finns” och komma fram till ett ”ekonomiskt hållbart” resultat som ”inte leder till kostnadsökningar”.

Det måste ju kännas hoppfullt för de funktionshindrade som redan har kastats ut i tomma intet? Eller?

En socialdemokratisk lek med ord som berör människor som tycker att livet under ett socialdemokratiskt styre har varit allt annat än en lek.

Stefan Löfven lovar varken högre löner eller anständiga arbetsvillkor för dem som flyr från både utbildning eller arbete inom vården och polisen .. men han lovar att trolla fram tiotusentals sjuksköterskor, lärare och poliser ur den magiska förstamajhatten?

Poliser och sjuksköterskor som i likhet med de tiotusentals lärarna inte ens finns under utbildning?

Är det verkligen någon som tror på det?

Stefan Löfven utlovar också trygghet!

Det är lite magstarkt av en regering som i princip suttit på händerna under en hel mandatperiod, medan kriminaliteten, gängkrigen, våldtäkterna och otryggheten bara ökat och ökat.

Men NU ska plötsligt underverket ske? Men hur, det nämns inte med ett ord .. om det inte de obefintliga poliserna räknas som en lösning på problemet med polisbristen? Men vår handlingskraftige statsminister lovar också förslag före valet om hur "de som har det bäst" kan bidra mer till det starka samhället, vilket förmodligen kommer att komma som en överraskning för dem som inte hade en aning om hur onödigt bra de har det.

Löftena i dagens godisregn kommer garanterat att bli lika verkliga som regeringens och Anders Ygemans löften för två år sedan, om att minst 80000 asylsökande med avslagsbeslut skulle utvisas de närmaste åren och jag tycker uppriktigt synd om alla som köper de här valbudskapen rakt av. Men personligen klarar jag mig kanske igenom ytterligare fyra år av vanstyre, om det inte var för detta eviga tjafsande, fultolkande av enstaka ord och lögnerna om vem som ska regera med Sverigedemokraterna.

Det parti som förmodligen blir det första att acceptera hjälp från SD om det är förutsättningen för att bilda regering är ju Socialdemokraterna. De är precis lika skrupelfria som LO som inte missar en möjlighet att kleta SD-baciller på borgerligheten men samtidigt inte drar sig för att använda SD-medlemmarnas medlemsavgifter .. trots att de nu för tiden är lika många som sossemedlemmarna .. för att producera den mest pinsamma och lögnaktiga propagandafilm jag någonsin sett under en valrörelse.

Första maj är en dag som borde gå till historien .. eller åtminstone döpas om, så vi på samma sätt som vi årligen har bl.a Inkontinensdagen, Internationella kebabdagen,Linderödsgrisens dag, Internationella handhygiendagen, Fascinerande växters dag och Handduksdagen också kunde ha den Politiska ljugardagen.

Eller så kan vi utnämna den till Nationella Skamdagen för dem som framförde eller trodde på budskapet bakom de tomma orden.

När Socialdemokraterna drabbas av panik blir det dyrt för skattebetalarna.

Plöt(s)ligt ..

.. ska vi glömma allt som hänt under de 3 år och 8 månader som sossarna har försökt regera?

NU ska allt bli ljust och vackert. NU lovas allt åt alla och ett magiskt trollspö ska förvandla allt som blev fel till något helt annat som får kosta i princip vad som helst.

Åtminstone till efter valet.

För som av en händelse så sker detta regn av välfärdslöften nästan exakt samtidigt som det inte längre går att lämna några nya förslag till omröstning INNAN valet.

Lika plötsligt får vi veta att DÖ-överenskommelsen fortfarande gäller, fast i en annan form. För om Alliansen inte får regeringsmakten .. och det får de inte .. så kommer Moderaterna lydigt och snällt följa med Centern och Annie Lööf och bli stödpartier till Socialdemokraterna när det gäller integrations- och migrationspolitiken?

Vilken regering vill vi ha om, eller när, det sveper ytterligare en flyktingvåg över Europa? En DÖ-regering som behöver minst ett halvår av förhandlingar innan de ens är i närheten av det beslut som måste fattas genast?

Så vad gör jag som till död och pina inte vill ha Socialdemokraterna i närheten av regeringsmakten i något läge alls?

Röstar på en allians som inte finns? Röstar på Moderaterna som öppet deklarerar att min röst kan hamna hos sossarna om inte Alliansen .. som inte finns .. får bilda regering .. vilket de troligen inte kommer att få?

Steg för steg tvingas de som känner som jag i riktning mot Sverigedemokraterna. Glöm småpartierna som bara blir smågodis för sossarna i det här sammanhanget .. eller möjligtvis får nöja sig med rabatter på skolgårdar eller elcyklar. Det finns inget litet parti som ens kommer i närheten av att kunna påverka de beslut som kommer att behöva fattas under nästa mandatperiod.

Det finns bara två sätt att förvissa sig om att Socialdemokraterna inte får fortsätta lajva regering och det ena är att antingen Moderaterna eller Sverigedemokraterna får så många röster att något av dem blir landets största parti .. eller att Socialdemokraterna förlorar så många väljare att de inte ens blir tillfrågade om de kan bilda regering.

Det kvittar egentligen vilket och även om det kanske är inom möjlighetens gräns så är det knappast troligt.

Men vad gör jag som röstar efter vad våra partier har gjort i stället för efter vad de lovar .. och förmodligen inte kommer att kunna hålla .. samtidigt som jag vill hålla min röst så långt från vänsterns klåfingrighet som möjligt?

MÅSTE jag rösta på Sverigedemokraterna?

Alla bilder kommer från Steget Efter som berikat mitt och andras liv under den annars så humorbefriade mandatperioden. Ett varmt tack för det!

Den (s)om gräver en grop åt andra.

Redan innan Stefan Löfven krånglat sig fram till det som han kallade en ”handlingskraftig” regering, berättade Magdalena Andersson att ett av hennes främsta mål var att begränsa användandet av Assistansersättningen.

Ta itu med fusket .. tror jag hon kallade det? Men ordern som utgick från Åsa Regner var att Försäkringskassan skulle ”dra ner på timmarna” för dem som trodde de hade rätt till samma liv som alla andra.

Nu låter det väl kanske inte så livsavgörande för den som inte har någon kontakt med funktionshindrade. Några timmar hit eller dit behöver väl inte betyda så mycket, typ?

Men det ”smarta” i upplägget var att tvinga över kostnaderna till kommunerna, som är tvungna att ansvara för alla som bedömts ha under 20 timmar grundläggande behov i veckan, vilket överförde kostnaden direkt på den vanlige skattebetalaren. Dvs på dig och mig.

Socialdemokraterna grävde alltså en grop som de kunde skyffla ner de funktionshindrade i och gav på så sätt statens budget ett lyft.

Eftersom sossar är sossar och aldrig ger sig när de har hittat på ett vinnande koncept fick Annika Strandhäll uppdraget att se till att sjukförsäkringen befriades från bördan av långtidssjukskrivna och den allt mer ansträngda personalen inom vård och omsorg. Nio dagar var uppdraget. Efter det ansågs det vara rena hälsokuren att återvända till arbetet efter att ha gått in i väggen och drabbats av psykisk och fysisk utmattning.

I en del fall har de här besluten kostat liv, vilket kanske inte heller var en ovälkommen besparing? Men eftersom många långtidssjukskrivna varken fick sjukpenning, arbete eller a-kassa, eftersom att de inte kunde arbeta, så blev de i många fall kommunens ansvar och kostnaden hamnade hos skattebetalarna. Dvs hos dig och mig.

Samma grop som slukat de funktionshindrade fick också ta emot de utbrända och långtidssjukskrivna, samtidigt som statens budget befriades från ”onödiga” kostnader.

Nu är det valår. Regeringen vill för död och pina inte ha några rubriker som handlar om konsekvenserna av de beslut de tagit. Ansvaret måste läggas på Någon Annan.

Åsa Regner sparkades uppåt och fick ett toppjobb i FN. Ann-Marie Begler som gjorde som hon hade blivit tillsagd fick sparken och får antagligen rulla tummarna på elefantkyrkogården till dess hennes förordnande har gått ut och därmed anses problemet vara åtgärdat.

Men trots att bödlarna är borta ligger kraven på besparingarna fortfarande kvar, tro inget annat.

Det är inte så att jag är långsint, men jag glömmer aldrig en oförrätt eller ett svek. Jag kan lägga det åt sidan, låtsas som det aldrig hänt och leva som vanligt, men när det ser ut att hända igen kommer den gamla oförrätten eller sveket upp till ytan igen.

Jag vill bara nämna det, nu när Annika Strandhäll går ut och förklarar att ”vårdens problem har inte något att göra med det svenska flyktingmottagandet. Det är det stora antalet äldre som är anledningen till kostnaderna i vården. Vi har en snabbt åldrande befolkning i Sverige. Medellivslängden ökar med 3,5 timme per dygn och vi har ett större antal kroniker med livslånga relationer till sjukvården i dag än för 30 år sedan””.

Att medellivslängden ökar med tre och en halv timme per dygn(!) verkar vara alldeles för dyrt och det är uppenbart vilken grupp som står på tur att skyfflas ner i gropen med ”onödiga och tärande” medborgare och det förvånar mig hur många som passivt står med den s-märkta valsedeln i handen och bara väntar på att bli nerknuffade?

Om jag fick önska en enda önskan inför valet så är det att de ska vakna i tid och ta ett steg åt sidan så att de som grävde själva kan få bekanta sig med den grop de grävt för de svagaste och mest utsatta.

(För den som ger blanka fanken i funktionshindrade, sjuka och äldre kan det kanske vara intressant att veta att kostnaden för vabbandet också ses som belastande för Försäkringskassan. Det kanske finns någon smart lösning på gång på det problemet också?)

Ge mig egen majoritet så ska ni få se på grejer.

.. Då kommer det att hända saker” .. sa Stefan Löfven i en intervju för tidningen Arbetet och för första gånger någonsin så tror jag på det han säger, även om det bara är de två meningarna av en lång intervju.

Vi vet ju redan att vi får ”se på grejer” och att ”det händer saker” när sossarna kommer till makten. Se bara vad som hände när Stefan Löfven tillträdde. När han väl lyckats trilska till sig en DÖ-överenskommelse som i princip gav honom fria händer så överutnyttjade han den så till den milda grad att den inte överlevde mer än knappt ett år.

Det har hänt en hel del grejer under den senaste mandatperioden. En ”grej” var över 150 000 flyktingar som välkomnades med öppna armar trots att ingen hade en aning om vad de skulle göra av dem, ytterligare en ”grej” var rikspolischefen Dan Eliasson som mötte problemen med armband och medömkan när våldtäktsanmälningarna ökade och en kvinna fick sätta livet till på ett boende för ensamkommande vuxna barn och vi fick i sanning se att det ”hände saker” när regeringen helt sonika stiftade egna lagar tillsammans med Centern för att slippa utvisa 9000 särskilt utvalda män utan asylskäl.

En annan ”grej” var hanteringen av säkerhetsklassad information på Transportstyrelsen som inte kunde diskuteras i Löfvens egenhemsnickrade säkerhetsråd eftersom Anders Ygeman inte kunde hitta ett tillräckligt säkert rum för att kunna informera statsministern.

En annan ”grej” var besparingarna på de funktionshindrade som fick se att det ”hände saker” med rätten till personlig assistans.

Vård- och omsorgspersonalen har också märkt av att det hänt "grejer" och upptäckt att det "hänt saker" när de nekas sjukpenning efter det att de arbetat sig sjuka i alltmer ansträngd vård och omsorg.

Om sossarna får egen majoritet kan jag nog garantera att en annan grupp kommer att ”få se på grejer”, det behöver du inte vara något större geni för att förstå om du läser Annika Strandhälls budskap .. ”vårdens problem har inte något att göra med det svenska flyktingmottagandet. Det är det stora antalet äldre som är anledningen till kostnaderna i vården”.

”Vi har en snabbt åldrande befolkning i Sverige. Medellivslängden ökar med 3,5 timme per dygn och vi har ett större antal kroniker med livslånga relationer till sjukvården i dag än för 30 år sedan”.

Jojomensan .. ingen behöver sväva i tvivelsmål om vilken grupp som kommer att få erfara att ”det händer saker” om Socialdemokraterna får majoritet i valet.

Någon ny form av beskattning är nog också en ”sak som händer” om Stefan Löfven får som han vill. På något sätt måste ju de senaste årens förpliktelser betalas. En ”grej” kan ju vara en ny form av fastighetsskatt? Eller en Internetskatt för att få tillgång till det fria ordet på sociala medier?

Det är ingen brist på ”grejer” och ”saker” som hänt under den senaste mandatperioden, men om inte en majoritet av väljarna lider av någon form av politiskt självskadebeteende är det väl ingen risk att Socialdemokraterna får egen majoritet i september?

Det säkraste sättet att undvika att ”det händer saker” som gör att vi får ”se på grejer” är att se till att de inte ens får majoritet tillsammans med något av de andra vänsterpartierna – miljöpartiet, vänstern och centern.

Men det ska bli intressant att se hur många som är så nyfikna på Stefan Löfvens ”grejer” att de bara måste se om det ”händer saker” när de får se dem.

Att jag släpper fram det här urusla, illa beredda haveriet till förslag ..

 .. det får Socialdemokraterna och Miljöpartiet ta ansvar för, sa Annie Lööf. På twitter förklarade hon sitt val och förkunnade .. men sedan får det vara slut på alla dessa tillfälliga lagändringar. Efter 2019 krävs en långsiktig, hållbar migrationslagstiftning brett förankrad över blockgränserna”.

Centern har arbetat över blockgränserna tidigare och då var det på gränsen att de åkte ur riksdagen, så Annie Lööf borde inse att Socialdemokraterna inte KAN samarbeta. Med någon. Alls.

Det är bara att fråga Gustav Fridolin, som inte ens hans egna partikamrater vill förknippas med.

För sossarna är som den perfekta damskon .. små utanpå men jättestora inuti.

Något som kanske passar centerledaren nu när hon agerar stödhjul åt Stefan Löfven?

Men hur ska nu Ulf Kristersson och Moderaterna hantera Sverigedemokraterna som presenterar en möjlighet att ta avstånd från Centerns beslut och samtidigt markera mot regeringens vilsna klafsande i lagträsket? Jimmie Åkesson föreslår att de med de kvarvarande allianspartiernas stöd kan begära att regeringens proposition återförvisas så utskottet får en möjlighet att bereda ärendet på nytt.

Ska Ulf Kristersson göra en Annie Lööf och skylla på Socialdemokraterna och Miljöpartiet samtidigt som han avvisar en möjlighet att markera mot ett förslag som han anser vara urusel, illa berett och ett haveri?

Eller törs inte Moderaterna riskera att göra rätt med fel parti?

Ulf Kristersson menar att en majoritet av riksdagen kommer att godkänna förslaget eftersom det krävs 175 ja-röster och S, V, MP och C representerar 181 röster. Men en centerpartist har redan förklarat att h*n inte tänker rösta och då fattas det bara 6 olydiga riksdagsledamöter för att fälla det .. så man vet ju aldrig?

Det här är rätt underhållande och jag för min del skulle ge en hel del för att få se sossarna tvingas dansa runt i den här valsen, som Miljöpartiet bjöd upp till, ett tag till. För ju längre det håller på och ju fler som blir inblandade desto löjligare framstår allt detta tjohej för en fråga som Miljöpartiet tjatade till sig som avskedspresent inför valrörelsen.

Att de aldrig lär sig att sossarna fungerar som en omvänd hartass – evig otur för dem som kommer i närheten.