Corona-karantän.

Det verkar finnas ett visst intresse för vad människor sysslar med medan de befinner sig i självvald karantän?

Eller så kanske intresset bara finns om de som befinner sig i karantän är kändisar som lider extra mycket av att inte få befinna sig i centrum för allmänhetens intresse?

I vilket fall som helst noterar jag att Alex Schulman fått en alldeles egen coronakarantänblogg i Expressen, där han kan berätta hur förfärligt begränsande det är att befinna sig i frivillig karantän i familjens sommarhus på Gotland tillsammans med den underbara Amanda och parets tre barn.

Jag är inte den som följer familjen Schulman på sociala medier, men de två första plågade rubrikerna på Expressens hemsida - Dummaste liknelsen. Genom tiderna? och Det ska bli värre innan det blir bättre - gjorde mig tillräckligt nyfiken för att ge tidningen och fru Schulmans instagram några klick i statistiken.

Det är synd om familjen Schulman. Livet kryper fram för pappa Alex som tvingas handla livsmedel, precis som en vanlig människa, i en vanlig affär där det till och med krävs att kunderna använder plasthandskar och dessutom tvingas köa tillsammans med människor som gör att han känner sig sjuk efter besöket i den overkliga verkligheten. Karantäntillvaron i all sin tristess gör att han ger sig själv fri lejd att dricka i en stadigt ökande omfattning för att härda ut, medan mamma Amanda står för mathållningen, hemundervisningen och glamouren.

Om det nu inte finns någon gömd och glömd person som passar/undervisar barn och lagar mat/städar/tvättar, bakom de glättade bilderna på Instagram?

Som vanlig människa, helt försumbar i statistiken över levande och döda, inser jag att jag kunde ha haft det värre. Bara tanken på att vara i karantän under obestämd tid, på en plats där ingen vill ha mig, tillsammans med en alltmer berusad, gnällig man och 3 sysselsättningskrävande minderåriga barn, gör att jag känner att jag lever i den bästa av världar.

En värld där jag för ögonblicket slutar att fundera över varför Norge bara har 100 intensivvårdspatienter medan Sverige har 400 och Norge bara har 42 dödsfall medan Sverige har 252? Trots att vi har ungefär lika många fall av covid-19?

”Ett vettigt ledarskap”?

”Det kommer några avgörande ögonblick i livet när man måste ta ansvar för sig själv, andra och sitt land”. ”Den stunden är nu. Den dagen är här”, sa statsminister Löfven i sitt förinspelade, redigerade och allvarsamma tal till nationen. Fem dagar senare kompletterade statsministern sin uppmaning med att påpeka att ALLA måste ta sitt ansvar.

”Vi kommer aldrig kunna lagstifta om allt, utan nu är det också en fråga om folkvett. Var och en måste ta ansvar för sig själv, sina medmänniskor och samhället överlag.

Det låter vackert. När helt land hamnar i en krissituation ska vi gemensamt och solidariskt samlas runt tanken – ta ansvar för dig själv, andra och för ditt land! Gör du inte det saknar du folkvett?

Jag sympatiserar med tanken, men vad innebär egentligen ”folkvett”? Betyder det samma sak för dig som för mig och, om inte, vem avgör vems folkvett som är vettigast?

Är ”folkvett” bara ett annat ord för ”värdegrund”, som utnyttjats så mycket att det i nuläget nästan helt saknar värde?

För Utbildningsminister Anna Ekström innebär ordet ”folkvett” att det svenska folket gemensamt och solidariskt ska ”hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena. Väldigt rena.” Den sista meningen verkar ha uppfattats som ett ideologiskt budskap riktat mot dem som inte inser värdet av demokratiska val utan envisas med att krångla till livet för (S)tatsministern genom att rösta fel. Men i tider som dessa tänker i alla fall inte jag hänga upp mig på detaljer. Kallt huvud, varmt hjärta och rena händer duger fint för mig.

Widar Andersson på Folkbladet hyllar också folkvettet – ”Folkvettet har chans att dämpa och förkorta krisen. Framförallt ger folkvettet oss bättre möjligheter att komma igen då vi väl passerar slutdatumet.

Vi i folket känner oss nämligen inte som en beordrad hop som föses hit och dit av myndigheter vars vett vi alltmer ifrågasätter. Var och en har istället själva fattat en hel del begränsande beslut om sitt eget och andras liv. Saken ska inte idealiseras för mycket förstås. Ska det fungera så krävs ett vettigt ledarskap. Det kommer vi aldrig undan. Och som jag ser på saker och ting så har vi ett vettigt ledarskap”.

Enligt Widar Andersson har vi alltså ”ett vettigt ledarskap”?

Jag vill inte direkt ifrågasätta det, eftersom jag inte längre är säker på vem det är som står för ”ledarskapet” i landet, men hur ser egentligen det ”vettiga ledarskapet” ut om vi utgår från att det är regeringen ledd av statsministern som utövar det?

I vilket annat land skulle en tillträdande statsminister i förväg abdikera från ledningsansvaret i kristid? Stefan Löfvens första handlingskraftiga handling när hans handlingskraftiga regering tillträdde 2014, var ju att själv ändra reglerna så att ansvaret för regeringens krishantering så snabbt som möjligt flyttades bort från honom.

Trots att flera utredningar sagt att krishanteringen borde ligga i hans kansli för att bli effektiv?

Var det första tecknet på ”vettigt ledarskap”?

Kriskansliet flyttades alltså till inrikesministern på justitiedepartementet som i rask takt fick ansvara för Transportstyrelsens it-haveri 2015, den stora ”flykting”-vågen 2015 och framåt, skogsbränderna sommaren 2018 och varje gång visade utvärderingarna efteråt att den politiska krisberedskapen hade visat sig vara näst intill obefintlig.

I en artikel i SvD den 13 juni 2018 (betalvägg), med rubriken ”När Stefan Löfven flydde ansvaret” tog skribenten upp ”att hanteringen av tsunamikatastrofen och IT-skandalen i Transportstyrelsen båda har visat att den svagaste länken i den svenska krisberedskapen utgörs av regeringskansliet. I andra länder är det självklart att vid kriser och svåra katastrofer så måste regeringschefen (eller i förekommande fall presidenten) vara den som inåt i statsförvaltningen och utåt gentemot medborgarna och omvärlden tar det fulla ansvaret och ser till att allt som kan göras också blir gjort”.

Men vi har alltså ett ”vettigt ledarskap” i stället?

Eller har vi ett folkvettigt ledarskap, där folket tar ansvar för sig själva, för andra och för sitt land utan att besvära regeringen allt för mycket?

I dag säger Stefan Löfven – ”Varje svensk har en plikt, och inte bara en skyldighet, att skydda sig själv och andra”.

Var det så han tänkte när han omedelbart flyttade ansvaret för landets krisberedskap så långt bort från sin egen person som möjligt?

Det är något som inte stämmer?

Det är som det är och det blir som det blir och oavsett vad jag tycker och tänker om det som sägs, eller inte sägs, de beslut som fattas, eller inte fattas, så gör det i alla fall ingen skillnad.

Fast det är klart, om jag verkligen skulle ta bladet från munnen, lätta på trycket och ösa ur mig allt som jag upprörs över, får ångest av och som framkallar rent kriminella önskedrömmar så skulle det förmodligen bli skillnad. För mig. Som då skulle få tillbringa karantänstiden under betydligt mer begränsade förhållanden än vad jag gör nu.

Men det är något som inte stämmer?  

Folkhälsoinstitutets GD säger till exempel - ”Alla som planerar att resa måste ta sig en funderare – är det verkligen värt det?”, samtidigt som Anders Tegnell, mannen som talar om vad regeringen ska besluta, uppmanar påsklovslediga stockholmare att – RES INTE, STANNA HEMMA – och landets alla 70+ att – STANNA INNE – samtidigt som Johan Giesecke, den pigge 70-årige fd statsepidemiologen som fladdrat genom medierna som en våryr fjäril, berättar att han själv planerar en skidsemester i påsk?

Statistiken haltar också betänkligt, även när det inte är helg, och jag undrar – alla som kämpar med corona-symptom i hemmet, men som inte får sjukdomen bekräftad med ett test, finns de överhuvudtaget med i någon statistik alls?

Alla äldre som vårdas på äldreboenden där en boende har smittats – är det någon som ens tar reda på VEM som smittade ner den första och sedan vandrade runt och smittade ner resten? Och när alla är sjuka, utan att någon blivit testad och konstaterat sjuk räknas då de kommande dödsfallen som helt normala pga ålder och faller utanför statistiken.

För att inte tala om den hemtjänstansvarige i en kommun (vilken det nu var) som ärligt sa – det finns ingenting som säger att hemtjänstpersonalen MÅSTE kunna tala svenska. Vilket sades i samband med att NÅGON vandrat runt bland de äldre och lyckats smitta ner ett större antal. Och förmodligen också en och annan arbetskamrat som också hastar mellan hemtjänstbehövande äldre i kommunen utan tillgång vare sig handskar eller munskydd?

Men bara de gamla stannar hemma så får de allt levererat till bostaden, antingen av släkt, vänner, grannar eller hemtjänsten. De behöver inte ens gå ut för att få den smitta som andra anstränger sig för att få och sprida på skidanläggningar på orter med ytterst begränsade resurser i vården.

Det är något som inte stämmer?

Hur kommer det sig att Sverige (4028 konstaterade fall), som VET hur en smittkurva ska se ut, har 146 dödsfall, medan grannländerna som gör FEL - Danmark (2547) har 77 dödsfall och dessutom ser en avmattning av smittade, Norge (4436) har 32 dödsfall och Finland (1352) har 13 dödsfall?

Jag stannar hemma i händelselös, frivillig karantän, kliver bara upp i svinottan och hänger på låset till affären på söndagsmornarna då det bara är jag, Maken och som mest, ytterligare en eller två i vår ålder som irrar mellan varumontrarna. Inte ens en åldersfascist från Aftonbladet orkar handla mjölk fem över sju en söndagsmorgon. Kort sagt, jag gör det jag måste, men OM jag skulle drabbas av någon akut skada och därmed råka bli smittad, så kommer jag i alla fall att hamna så långt ner på prioriteringslistan över coronavård att det förmodligen skulle vara kört för min del.

För att undvika det har jag googlat på inköpsställen för gips, bindor som passar till gipsförband och stödstrumpor som i värsta fall kan hålla brutna armar och ben på plats på ett nöjaktigt sätt. I värsta fall kanske det fungerar med tidningspapper och tapetklister? För ett ben som läker snett och vint är i alla fall ett bättre alternativ än döden i en säng som alla väljer att inte se förrän den blivit ledigt till någon bättre behövande.

Alternativet skulle vara att försöka få tag i ett pass som ger en ny och yngre identitet. Om jag färgar håret, skaffar färgade linser, äter mycket morötter, klär mig lite exotiskt och visar upp ett avslag på en asylansökan kanske det skulle ge förtur till en respirator om jag skulle behöva en?

Tyvärr så faller det på språket. Jag har aldrig haft lätt för att lära mig nya språk.

Men det kanske går att mumla lite obegripligt och muta en tolk?

Statsministern talar indirekt till folket.

Vår statsminister vill inte bli intervjuad och vill inte svara på frågor i direktsända tv-program men eftersom vi befinner oss i en kristid har han gått med på att hålla ett tal.

Men det fick inte vara direktsänd utan spelades in och redigerades på en okänd plats och vid en okänd tid.

Så snart, klockan 21.15 kommer Sveriges statsminister att tala indirekt till svenska folket, vilket förmodligen gör att vi för en gångs skull kommer att begripa vad det är hans talskrivare vill att han ska säga.

Jag plockar fram Fnordspottings bingobricka och väntar med spänning på resultatet.

En äldre dam trängde sig före chefredaktör Lindberg vid kassan!

Denna upprörande händelse skedde i går vid halv sex-tiden i en livsmedelsbutik där redaktör Anders Lindberg inhandlade sina dagligvaror och drabbade honom så hårt att han såg det som sin plikt att rapportera det hela på twitter.

Inte nog med att denna äldre dam TRÄNGDE SIG, hon betedde sig också som om hon skulle med en buss i rusningstrafik och – det fanns också FLERA 70+ i affären!!

Hujedamej!

Slutsatsen som Anders Lindberg drar av denna skakande upplevelse är – FOLK ÄR JU INTE KLOKA! Till och med KUNGEN har ju sagt till ”folk”, (dvs 70+-are), att stanna hemma! Om det inte räcker med det, vem borde man skicka ut då?

Min slutsats är inte riktigt densamma som den politiske chefredaktörens, kanske beroende på min egen ålder eller på den verklighet jag lever i. Men jag tror att det är hög tid för Anders Lindberg att se över sin egen Värdegrund innan han dömer andra.

Hade han till exempel agerat lika resolut och offentligt om den som ”trängde sig” eller överhuvudtaget visade sig i affären hade varit en funktionshindrad ung man med andningsproblem som uppenbart tillhörde den skyddsvärda riskgruppen? Hur kontrollerar och förhåller han sig till alla diabetiker, hjärt-, lung-, cancer- och njursjuka som han inte kan identifiera, kontrollera och förfasa sig över? Herregud, det myllrar ju av människor som riskerar livet vid en lunginflammation på våra gator och i våra affärer!

Många är till och med yngre än 70 år. Även om jag förstår att det verkar obegripligt för Anders Lindberg.

Ägnade han för ett ögonblick en tanke på alla äldre kvinnor, och män, som vårdar och tar ansvar för dementa, sjuka, döende eller svårt rörelsehindrade partners i hemmet? Den gruppen är större än vad herr Lindberg har en aning om och ofta beviljar kommunens hemtjänst bara en eller två timmars ledighet i veckan, så att dessa oavlönade hemvårdare kan komma utomhus, handla eller besöka tandläkare/vård för egen räkning.

Orsaken till ”trängningen” kanske var att den ”lediga” tiden höll på att ta slut och den demente maken/makan riskerade att bli lämnad ensam med sin förvirring och sitt destruktiva beteende eller helt enkelt försvinner från hemmet.

Andra besvärande äldre som envisas med att handla i redaktör Lindbergs affär kanske inte har någon som kan hjälpa till. Framför allt inte någon som är tillräckligt intresserad av att jaga extrapris eller utgångna datum för att inte belasta en redan hårt ansträngd ekonomi. Många ensamstående, med en nästan inte överlevnadsbar ekonomi, undviker att ta ut kontanter pga rånrisken och av samma skäl drar de sig för att lämna betalkort och kod till en okänd granne som kanske handlar både för mycket och för dyrt.

Har redaktören tänkt så långt?

Och varför var det så viktigt att påpeka att det var en dam, en kvinna? Har Anders Lindberg förlagt sina feministiska glasögon?

Visst är det viktigt att alla som befinner sig i riskgruppen, som kan drabbas hårt av covid-19 och därmed kan belasta intensivvården, ska skyddas för smitta så långt som det är möjligt, men är det verkligen Aftonbladets politiske chefredaktörs uppgift och plikt peka ut syndabockar eller att skuldbelägga och dreva mot alla över 70 år som inte har något annat val än att se till att de själva överlever oavsett riskerna?

Men om det nu är helt omöjligt för Anders Lindberg att leva utan att ha en grupp att vända sitt missnöje mot, så rekommenderar jag att han inventerar sin egen närmiljö. Hur många finns det inte där som reser ut i landet och sprider sin smitta vid sommarstugor och turistanläggningar och därmed också trängs och smittar de fast bosatta när de tränger sig före i köerna på mataffärer, vårdcentraler eller skidliftar.

Vi som bor här vill inte ha er i närheten även om det ”bara” handlar om några dagar.

Lyssna på vad Stefan Löfvens talskrivare och statsepidemiologerna säger – Ni som bor i Stockholm, STANNA HEMMA, och sprid inte smittan över landet!

Vem kan vi skicka ut så att ni förstår?

Kungen?

Triage ..

.. är ett ord som hittills legat oanvänt i mitt ordförråd, men som plötsligt visar sig ha en stor betydelse för min överlevnad!

Hur hamnade vi här?

Eftersom jag tillhör den grupp som FHI säger sig värna om så till den milda grad att de inte längre bryr sig om att testa vilka medborgare som är smittade av covid-19 eller inte, har jag mer eller mindre placerat mig själv i självvald isolering. Det är outhärdligt tråååkigt.

Så när det helt plötsligt aviseras att statsministern ska hålla en presskonferens blir jag nästan uppsluppet uppiggad. Stefan Löfven & Co talar till folket på en SÖNDAG – det måste helt klart betyda att de fattat nya, genomtänkta och snabba beslut.

Och så blev det en föreläsning om att TVÄTTA HÄNDERNA?

Igen!

Följt av några innehållslösa ordharanger om allas plikt och skyldighet att se till att smittas LÅNGSAMT och ett generöst bidrag på 75 miljoner till MSB och Dan Eliassons nya informationskampanj, som förmodligen också kommer att handla om värdet av att tvätta händerna och smittas långsamt.

Men i Socialstyrelsens redovisning av bristerna i sjukvården smyger sig ordet triage in och då, då vet jag att det är kört för alla som passerat pensionsgränsen.

Triage förknippas normalt sett med krigssjukvård där de militära sjukvårdarna sorterar de skadade efter angelägenhetsgrad, så att de knappa resurserna inte slösas bort i onödan på onödiga människor.

Som pensionärer och annat krafs som bara kostar pengar? Något som en av SVT:s journalister, Kristoffer Viita, hälsar med stor glädje eftersom …  ”om jättmånga gamla av corona dör så blir det kanske äntligen några jobb lediga” och ”tänk på alla lägenheter som kommer att bli lediga när gamlingarna dör. Jag börjar tro att det här viruset är Guds gåva till alla millenials och Gen Zs”.

Och eftersom SVT i praktiken verkar vara en förlängning av regeringens hållning, eller brist på hållning, när det gäller krishantering kan jag mycket väl tänka mig att finansministern redan nu räknar på hur stor samhällsvinsten blir om ”gamlingarna dör” i tillräckligt stor omfattning.

Särskilt nu när alla dödsfall bland äldre kan sorteras in i statistiken som ”naturliga dödsfall”, eftersom vi helt har slutat testa för coronavirus.

https://nyadagbladet.se/inrikes/svt-journalist-jublar-over-att-gamla-dor-av-coronaviruset/

https://nyheteridag.se/socialstyrelsen-forbereder-sortering-av-manniskor-som-ska-lamnas-att-do/

https://www.expressen.se/nyheter/lofven-sverige-ska-inte-stanga-granserna/

Vad är det egentligen som gäller?

”Folkhälsomyndigheten begär att allmänna sammankomster med fler än 500 personer tills vidare inte får hållas” och regeringen bifaller deras begäran. 

Det låter väl alldeles utmärkt? Tror jag i alla fall, men det finns inget som bekräftar det antagandet varken på regeringens eller folkhälsomyndighetens hemsida?

Men när jag läser Ordningslag (1993:1617) 2 kap. Allmänna sammankomster och offentliga tillställningar” så inser jag att det är en viss skillnad mellan ”1§ Allmänna sammankomster” och ”3§ Offentliga tillställningar”.

Definitioner

1 § Med allmän sammankomst enligt denna lag avses sammankomster som utgör demonstrationer eller som annars hålls för överläggning, opinionsyttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet, föreläsningar och föredrag som hålls för undervisning eller för att meddela allmän eller medborgerlig bildning,

sammankomster som hålls för religionsutövning, teaterföreställningar, biografföreställningar, konserter och andra sammankomster för att framföra konstnärligt verk, samt andra sammankomster vid vilka mötesfriheten utövas.

För att en sammankomst skall anses som allmän krävs att den anordnas för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den eller att sammankomsten med hänsyn till de villkor som gäller för tillträde till den bör anses jämställd med en sådan sammankomst. ]Bestämmelserna i denna lag om allmänna sammankomster gäller även om det vid en sammankomst förekommer mindre inslag av underhållning eller förströelse av annat slag än framförande av konstnärligt verk.

3 § Med offentlig tillställning enligt denna lag avses tävlingar och uppvisningar i sport, idrott och flygning, danstillställningar, tivolinöjen och festtåg, marknader och mässor, samt andra tillställningar som inte är att anse som allmänna sammankomster eller cirkusföreställningar. För att en tillställning ska anses som offentlig krävs att den anordnas för allmänheten eller att allmänheten har tillträde till den.

En tillställning till vilken tillträdet är begränsat genom krav på inbjudan, medlemskap i en viss förening eller annat villkor är dock att anse som en tillställning som allmänheten har tillträde till, om tillställningen uppenbarligen är en del av en rörelse vars verksamhet uteslutande eller väsentligen består i att anordna tillställningar av detta slag. Detsamma gäller om tillställningen med hänsyn till omfattningen av den krets som äger tillträde, de villkor som gäller för tillträdet eller andra liknande omständigheter är att jämställa med sådan tillställning. Lag (2010:515).

Jag hoppas jag har fel, men om förbudet enbart gäller ”Allmänna sammankomster” som Folkhälsomyndigheten anger så tolkar jag det som att det kommer att bli förbjudet med demonstrationer som samlar fler än 500 deltagare men fullt tillåtet med Stockholmsmässans båtmässa som fortfarande pågår fram till och med den 15 mars. En av alla mässor i Stockholmsområdet som drar ca 70 000 besökare, där absolut flest människor är smittade av covid-19?

Men det är väl ändå inte möjligt?

Eller?


Kl 21.44 .. jag har aldrig tidigare varit så glad för att ha fel. Stockholmsmässan har stängt båtmässan och Elmia-mässan flyttar bilmässan till nästa år! Tack och lov för effektiviteten utanför regeringen.