Nu har väl Löfven tappat det helt i alla fall?

 Om jag inte har missförstått situationen helt så är det väl så att JÖK-partierna, S, Mp, C och L, kom överens om en gemensam skrivning gällande migrationspolitiken?

Att S och Mp sedan gjorde ett alldeles eget och betydligt generösare ”tillägg” som de vill att C och L ska köpa i sin helhet, det ska väl inte Liberalerna bära ansvaret för?

Vilket tydligen inte L är intresserade av att göra eftersom de redan förklarat sig nöjda med den tidigare gemensamma överenskommelsen?

Eller har jag fattat helt fel?

Enligt statsministern ingår inte migrationsfrågan i januariavtalet? Vilket då kan tolkas som att sossarna har lämnat över hela ansvaret till Miljöpartiet för att överhuvudtaget kunna behålla regeringsmakten?

Visserligen är ordet ANSVAR svårt att tolka för en socialdemokrat, men hur sjutton kan det vara Liberalernas och Nyamko Sabunis ansvar att sossarna och miljöpartisterna har spelat under täcket med varandra. När det i själva verket är Stefan Löfvens ansvar att leva upp till den överenskommelse som de fyra JÖK-partierna hade enats om.

Ännu obegripligare blir det när Stefan Löfven går ut och slår sig för bröstet och skryter med att Sverige har valt rätt strategi. Att den ”var rätt då och är rätt nu”.

”Vi fick ner sprittspridningen”, säger han och syftar på sommarmånaderna när så gott som alla europeiska länder fick en tillfällig lättnad i coronapandemin pga av vädret. Och nu när vi har en tillfällig nedgång i antalet smittade, medan den muterade corona-varianten okontrollerat sprider sig inom den ena regionen efter den andra anser han att vi har samma goda strategi.

”Vi fick ner smittspridningen”?

Det är väl ändå att ta i lite väl mycket? Visserligen så kommer det snart en sommar till, men under samma tid, men med olika strategier ser de nordiska grannländernas resultat ut så här ..

Sverige 588 062 smittade och 12 115 döda, Norge 64 483 smittade och 582 döda, Danmark 201 186 smittade och 2 215 döda och Finland 47 262 smittade och 698 döda.

Ingen visste vad som skulle hända, ingen hade en aning om hur coronaviruset skulle hanteras och alla gjorde säkert så gott de förstod och kunde. Men, ser man till resultatet efter ett år så har Stefan Löfven inte mycket att skryta med.

Men om Liberalerna i största allmänhet och Nyamko Sabuni i synnerhet ska bära det fulla ansvaret för sossarnas och miljöpartisterna gränsöverskridande överenskommelser så undrar jag vem eller vilka som Stefan Löfven anser bär ansvaret för att Sveriges corona-statistik inte riktig visar på samma stora framgång som han påstår att den är?

”Jag tror inte att svenska folket ser fram emot en politisk kris”, säger Stefan Löfven och hoppas att Nyamko Sabuni ska krypa till korset och ansluta sig till regeringens förslag om en ny humanitär skyddsgrund som kan ge fler möjlighet att bosätta sig i Sverige.

Men, om jag får ta mig friheten att tycka att jag själv ingår i begreppet ”svenska folket”, måste jag göra honom besviken. Jag tycker att vi redan nu, om vi ska se till folkviljan, befinner oss i en politisk kris.

Och ansvaret är absolut regeringens och ytterst Stefan Löfvens.

Koltrasten Morgan.

 I februari 2010 skickade jag ut ett nödrop på den här bloggen – Vad äter en koltrast?

Vid just det här tillfället hade vi två koltrastar i vår carport och full restaurangrörelse i vårt lilla fågelmatsträd, men av någon anledning envisades koltrastarna med att sitta uppburrade och utsvultna under själva serveringen?

Vi fick många tips, bland annat vindruvor, äpplen och russin.

Vindruvorna och äpplena upplevdes som en ren förolämpning men russinen kunde de motvilligt peta i sig.

Två år senare hade vi bara en koltrast, men då hade vi lärt oss att koltrastar kräver att äpplen ska serveras delade! Det var så lyckat att det nästan omgående lockade till sig en annan koltrast och i vår enfald trodde vi att det var en tillgång för den första koltrasten.

Det var det INTE!

Fullt krig utbröt och båda ägnade så mycket tid åt att jaga bort den andre från äpplena att vi började oroa oss för att de skulle svälta ihjäl.

I år har vi SJU koltrastar.

Sex stycken verkar vara något så när sociala, medan den sjunde är fullständigt maktgalen.

Han har startat ett enkoltrast-krig mot sina artfränder och släpper inte fram någon till alla äpplen som Maken ömsint ser till att placera med rätt sida uppåt på marken varje dag.

Det är lite störande att se denna, vid det här laget rätt välnärda, koltrast ensam peta i sig det som borde räcka till hela gänget. Inte kan vi jaga bort honom heller eftersom då sticker ju varenda matgäst i hela området.

Så vi står vid fönstret och hejar på dem som hinner norpa åt sig en bit medan den regerande koltrasten jagar bort de andra.

En dag kommer han att bli så fet att han inte orkar lyfta, säger jag. Och då är risken överhängande att katten får lite tillskott till kattmaten.

Efter det började Maken kalla honom för Tjockisen.

Du kan inte kalla honom, eller ännu värre henne, för Tjockis, säger jag. Kropps- och värdegrundsaktivisterna kommer att hänga, stegla eller förfölja dig i evinnerliga tider om de får veta det. Välj något annat namn om h*n nu ska heta något alls.

Och eftersom det var det enda som vi kunde enas om, så kallar vi från och med nu den maktgalne ”knubbisen” för Morgan.

Men det vet han lyckligtvis inte om själv.

Morgan Johansson ..

 .. sossarnas egen lilla twittrande trivselfarbror har en nästan omänsklig uppgift i JÖK-samarbetet. Han är inte bara justitieminister sedan 2014, utan också migrationsminister sedan 2019 och ställföreträdande statsminister sedan 10 september 2019. Det är alltså en imponerande börda som lagts på hans axlar.

”Oacceptabel” kriminalitet i alla dess former – våldtäkter, rån, misshandel, mord, sprängningar, mordbrand, stölder, bedrägerier, ekonomisk brottslighet för att bara nämna en del. Hur vi som land ska hantera detta ska han ta ställning till, samtidigt som han svarar för migration, integration och alla ”utmaningar” som det har fört med sig. Och om chefen blir sjuk, tar semester eller inte finns tillgänglig när det krisar till sig, är det twitter-entusiasten Johansson som ska dra på sig den alldeles för stora ledartröjan.

Trots att han inte har presenterat några påtagliga resultat i arbetet med de ”utmaningar” som han ställdes inför redan 2014.så måste jag säga att jag blir imponerad av att han, vid sidan av sina krävande och ansvarstyngda uppgifter anser sig ha tid åt att ägna sig åt intensivt folkbildningsarbete på sociala medier.

Han värmer upp lite lätt med sosseklassikern – abortfrågan som ingen är oense om och joggar raskt vidare på det gamla välkända nazistspåret och rekommenderar litteratur som skildrar Hitlers maktövertagande 1933 vilket möjliggjordes av att han lyckades framställa sina motståndare som skrämmande hot mot Tyskland och tyskarna. Det vill säga, han använde sig av ungefär samma taktik som Socialdemokraterna och justitieministern själv verkar vilja använda sig av i det kommande valet 2022.

Men det är ju skillnad på hot och varningsord beroende på varifrån de kommer, vem som uttalar dem och vilka som ”förtjänar” att "gripa makten"?

Men innan herr Johansson tvingas redogöra för Socialdemokraternas egen politik under 30-40-talet, glider han elegant in på Framtiden och hur den bör hanteras på ett kunnigt och välanpassat sätt för att inte riskera historiska återfall.

Eller hur han nu lägger upp det? Summan av kardemumman bli i alla fall att ondska, elände, fattigdom, folkmord och diktatur kommer att drabba Sverige om inte Socialdemokraterna får behålla makten i nästa val.

Vi vill ju inte heller drabbas av hysteriskt twittrande makthavare som sprider obehagliga åsikter som president Trump gjorde, eller hur?

Man KAN kanske tolka de Johanssonska folkbildningsförsöken som att han försöker misstänkliggöra oppositionspartiernas moral och demokratiska rätt att opponera mot regeringspartiernas tafatta försök att lösa landets alla akuta ”utmaningar”.

Men med tanke på hans enorma arbetsbörda ska vi väl kanske hellre fria än fälla och tolka alla faktaglidningar, vantolkningar och rena osanningar som ett tecken på utmattning och trötthet på gränsen till utbrändhet.

Eller så har han umgåtts alldeles för mycket med Annika Strandhäll som är socialdemokraternas okrönta drottning när det gäller att sprida partilojala ”sanningar” på twitter.

Socialdemokraterna "tappade" 15 000 medlemmar förra året ..

 .. från 90 000 till 75 000. Det motsvarar närmare 17 procent av medlemskåren.

Partisekreteraren Lena Rådström Båstaad lät sig intervjuas i P1 och förklarade att hon trodde det berodde på den pågående pandemin.

“Vi är ett folkrörelseparti som är vana att vara ute och möta människor”, förklarade hon.

Jag tror att hon har både rätt och fel. Det där med det personliga mötet kan hon nog glömma. När socialdemokrater möter ”människor” är de lika noga med att möta ”rätt människor” som de är med att isolera och ignorera ”fel” människor.

Men när det gäller pandemin stämmer nog hennes analys. Det är nog inget parti som har så många sistagångs-väljare som Socialdemokraterna. De flesta gick med eller tvingades in i partiet genom fackföreningsrörelsen för mer än 50 år sedan och är förmodligen rätt besvikna vid det här laget. Den utlovade ”rejäla pensionen” lyser lika rejält med sin frånvaro som den ”trygga äldreomsorgen” för den hårt arbetande arbetarklass som trodde på löftet.

Samtidigt har en stor del av de 15000 ”tappade” medlemmarna förmodligen dött, antingen av naturliga orsaker eller som en betydande del av de nästan 12 000 döda i pandemin.

Socialdemokraternas Lena Rådström Båstaad är dock övertygad om att partiet kommer att vända trenden så fort de kan återgå till föreningslivet och de glada och trevliga aktiviteterna.

Hon är övertygad om att ”folk kommer att komma tillbaka”?

DET ska verkligen bli spännande att se, särskilt för oss som bor granne med kyrkan och kyrkogården där det skett ovanligt många begravningar det senaste åren.

Men skulle de 15000 tappade själarna återuppstå så skulle jag kanske kunna tänka mig att satsa på sossarna nästa val. Deras slogan skulle då kunna vara – Rösta på Socialdemokraterna– skyddar inte mot sjukdom men mot döden.

Dagboksanteckning från den svenska corona-pandemins ett-årsdag.

Vaknar klockan 02:38 av att katten lägger sig över halsen. Knölar ner honom i en mer sov-vänlig ställning och somnar om. Väcks klockan 06:16 och raglar ner till Maken som, pris ske Gud, redan har kokat kaffe.

Men först måste jag slänga på mig full vintermundering och gå runt huset med hund och katt. Snön är 30 cm djup där det inte är skottat och det är nästan 20 grader kallt.

Vacklar in i värmen och förbannar hela världen.

Åker till livsmedelstemplet som tack och lov ligger nästan öde. Handlar, nästan som i en dimma. Fortsätter till nästa affär som har paketutlämning och hämtar ett paket genom att visa id-kort och paketnummer i fönstret och få leverans i dörren.

Kommer hem och sorterar in veckans inköp. Tankar kaffe och äter andra halvan av morgonens smörgås.

Vacklar upp på övervåningen, klär av mig och somnar om.

Telefonen ringer och det är bara jag, hunden, katten och hästen(?) inne. Jag springer ner och svarar och en sorgsen man börjar berätta en evighetslång historia med ord jag inte kan få ihop och hur jag än försöker kan jag inte avbryta samtalet så till slut drar jag ur jacket, men han mal fortfarande på.

Jag tar mobilen för att ringa Maken men där är det också samma man som mässar och så måste jag släppa ut hästen men då upptäcker jag två män i vita rockar som kommer från köket och då undrar jag om de ska laga min telefon men det ska de inte.

Det är HEMLIGT varför de är hemma hos mig? De kan inte berätta varför eller hur de tagit sig in men jag ska inte oro mig för deras chef är i källaren?

Jag rusar ner i källaren, där står en kvinna, också i vit rock. Hon är till förväxling lik Märta Stenevi och har en hel bunt papper i handen och fotograferar med mobilen. Det är VÅRA gamla fakturor hon bär på och vår värmepanna hon fotograferar?

Vad gör du här? Det är HEMLIGT. Det där är ju fakturan på vår gamla tvättmaskin, vad ska du med den till? Det är sekretess på det. Va f*n ger er rätt att ta er in i vår hem? .. ryter jag som vid det här laget känner en viss panik.

Men det angår inte mig för vi är anmälda för ett brott som det också är sekretess på och anmälaren än hemlig och allt är godkänt men av någon/några som också omfattas av största sekretess och hemlighet.

Men nu har de allt de behöver, hånler kvinnan överlägset och skrämmande belåtet. Och det ser inte bra ut.

Ni måste väl för i h*****e kunna legitimera er, kräver jag och blockerar dörren. Men allt jag får se är en mörk mobil eftersom identiteten på personerna också är hemlig och sekretessbelagd. De två muntra, vitklädda männen släpar bort mig och hela gänget far i väg i en vit skåpbil med fullständigt vita nummerplåtar.

Och då slår det mig att jag inte släppt ut hästen!

Med ett ryck sätter jag mig upp i sängen och inser att jag inte gick ut med hunden innan jag gick och lade mig och jag kastar mig upp och slänger på mig kläderna och stänger garderobsdörren som av någon anledning står öppen och rusar ner för trappan, ryter åt Maken som sitter och läser .. vi måste gå ut med hunden.

Eftersom han är en lugn och sansad man så ifrågasätter inte han det akuta behovet men när jag väl är påklädd slår det mig att katten kanske var i garderoben så då får jag rusa upp för trappan och släppa ut den stackaren och ungefär då börjar dröm och verklighet bli en enda röra.

Jag tror jag har drabbats av corona-utmattning. Det kan inte vara nyttigt att leva så här och framför allt inte i ett samhälle som gör att hemliga och sekretessbelagda intrång i mitt privatliv är något som jag tydligen omedvetet förväntar mig.

Men var hästen kom ifrån har jag ingen aning?

Vi ska alla dö, Jennifer Wegerup ..

 .. frågan är bara när och hur.

”Är det rätt att vaccinera en svårt sjuk 103-åring? Eller är det slöseri? Borde dosen hellre gå till en frisk 71-åring med troligen betydligt fler år kvar att leva? Svåra frågor – men vi måste våga diskutera dem”, skriver Jennifer Wegerup i dagens Expressen.

Och då förtjänar hon väl ett svar antar jag.

Eller en motfråga - var drar vi gränsen? 100 år? 99 år? 90 år?

Makens mormor var synnerligen levande när hon bjöd in till sitt 100-årskalas och dog en naturlig död vid 104. Vi har en man i vår bekantskapskrets som ännu inte uppnått pensionsåldern men som är i både fysiskt och psykiskt betydligt sämre skick. Min egen mamma var svårt dement redan i 70-års åldern och ville bara dö vid sina klara stunder. Många i vårt land är både fysiskt och psykiskt funktionshindrade och klarar inte av att leva utan hjälp, andra lider så svårt av KOL att de ständigt behöver hjälp med andningen. Men de vill och har glädje av att leva ändå.

Vilka behöver vaccin och vilka är så nära döden att de lika gärna kan kvävas till döds i Covid?

Jennifer Wegerup berättar om ”en pigg 69-åring granne som jag möter på gatan, över varsin snöskovel, skräder däremot inte orden; hon är upprörd och många i hennes ålder med henne. De har statistiskt sett många fler år kvar än en 97-åring, de vill leva, resa, vara med barnbarnen. De är rädda att den tid som nu går innan det blir deras tur kommer att skörda många offer i gruppen 60 till 80 år”.

Men den pigga 69-åriga grannen kan falla död ner i en hjärtinfarkt/hjärnblödning i morgon medan 107-åriga Dagny Carlsson fortfarande gjorde utlandsresor, framträdde på scenen när Malmö Stad firade den Internationella dagen för äldre i oktober 2019 och lät sig intervjuas av Expressen i april förra året.

Vem behöver vaccinet bäst? En svår fråga. Men om ”vi måste våga diskutera den” bör vi nog undvika att blanda in statiska sannolikheter, ”enorma samhällskostnader – och dito förtjänster för läkemedelsbolagen”?

För hur högt värderar du ditt eget liv i kronor och ören, sett ur ett samhällsviktigt perspektiv, Jennifer Wegerup?

Eller mitt?

Nyamko Sabuni har inget att förlora.

 Liberalernas partiledare är bara partiledare för ett halvt parti, den andra halvan drömmer fortfarande om drömprinsen som förvandlades till en groda. Eller bara försvann?

Hennes företrädare tyckte att fyra års samvaro i en tvångströja tillsammans med Stefan Löfven, Isabella Lövin och Annie Lööf var en trevlig avskedspresent till sin efterträdare, men jag antar att Nyamko Sabuni är ungefär lika road som jag skulle ha varit i hennes situation.

Jag kan liksom inte tänka mig något värre.

Nu sätter hon ner foten och det gör hon rätt i. Vad har hon att förlora? Ledarskapet över ett döende parti? De bittra s-märkta Ullenhagisterna? Tvånget att vara delaktig i beslut som varken hon eller väljarna tror på?

Det är kanske möjligt att gå ner i politisk spagat om det finns något att vinna, men att befinna sig i denna omöjliga position år ut och år in bara för att Annie Lööf tyckte det var en bra ställning att inta för att stänga ute Jimmie Åkesson från ett umgänge han inte efterfrågat. Särskilt som det ser så löjeväckande ut att andelen möjliga väljare försvinner för varje opinionsmätning.

Jag håller tummarna för att Nyamko Sabuni står på sig och tvingar Löven att backa från sitt desperata försök att linda in afghanamnestin och alla andra utvisningsdömda i en värmande filt av ömmande skäl.

Lyckas hon kanske det återvänder tillräckligt med förlorade väljare för att hålla Liberalerna kvar i riksdagen. Misslyckas hon vinner partiet högsta vinsten i form av kapten Erik Ullenhag, om han fortfarande vill ta befälet över det sjunkande skeppet, där Stefan Löfven sitter stadigt placerad på styråran.

Men Nyamko Sabuni har inget att förlora men mycket att vinna, för VEM mer än Nooshi Dadgostar vill frivilligt bli tystad och osynliggjord i ytterligare drygt 1,5 år medan Stefan, Annie, Per och hans okända par-rör pekar ut färdriktningen?

För vad det kan vara värt .. jag håller verkligen tummarna för att Nyamko Sabuni står fast nu när det blåser upp till storm i partiet.