"Politik är som en gödselgrep.....

.. ett vasst angrepp här och ett vasst angrepp där och en massa dynga däremellan" .. sagt av Alfred E Neuman känd från tidningen Mad. (Tack Ghostopinion för att du fick mig att komma ihåg honom.)

Jag har lyssnat på partiledardebatten i radion i dag, med avbrott för ett kortare tandläkarbesök, och jag vet inte vilket som gör att jag känner mig så utmattad just nu?

Men jag tänker inte skriva någonting om hur jag upplevde de olika partiledarna, det är det redan så många som gör och när jag läser tidningarnas rapportering börjar jag nästan undra om jag lyssnat på fel kanal??

Jag känner liksom inte igen det de skriver i förhållande till det jag hörde??

Däremot så funderar jag mycket på själva systemet med riksdagsdebatter. Där har det har inte hänt någonting alls under mitt vuxna liv och det hela är så förutsägbart att jag förmodligen hade fallit död ner om någon sagt eller gjort något oväntat.

Man behöver bara ha hört en för att ha hört alla. Allt är klappat och klart redan innan talarna äntrar talarstolen, åsikter, ordval och uttrycksätt.

Egentligen begriper jag inte varför de står där och pratar? Vad är egentligen meningen med hela spektaklet?

Det enda som fick mig att inse att det här var en partiledardebatt 2011 och inte 1991 var när Håkan Juholt replikerade till Jimmie Åkesson att han inte räknade Sverigedemokraterna som ett oppositionsparti utan bara som ett riksdagsunderlag! Eller använde han ett annat ord?

Ett riksdagsunderlag som oppositionen är totalt beroende av för att kunna påstå att det är dom som styr regeringen??

Ibland blir den så kallade retoriken så dum när en vanlig liten människa sitter och lyssnar och inte ser alla storvulna gester och självgoda ansiktsuttryck.

Håkan Juholts reaktion på Jimmie Åkessons frieri kändes lika förskräckt som när Mona Sahlin försökte ta avstånd från Vänstern medan samarbetet med de rödgröna fortfarande pågick och eftersom Mona Sahlins envetna förnekande av SD bara ledde till att de fick fler och fler väljare så borde partiledarna ha dragit några slutsatser av det. Kan man tycka?

För vad är det för fel på Sverigedemokraternas väljare som gör att politikerna inte vill erkänna deras företrädare och vad har Vänsterpartiets sympatisörer för kvaliteter som gör dem till så lämpliga samarbetspartners?

Man behöver bara följa landstings- och kommunpolitikern Simon Fors ambitiösa twittrande från Pajala för att inse att vi som land har lika mycket att frukta från Vänsterpartiet som från Sverigedemokraterna.

Demokratiska val är demokratiska val och om vi börjar att utesluta alla som blivit "felvalda" .. sett med de "rättvaldas" ögon, då är risken mer än överhängande att jag skulle skriva något mycket sarkastiskt och elakt om ett annat partis företrädare.

Om möjligheten att uttrycka sin åsikt fortfarande fanns kvar då, förstås.

SvD, SvD, SvD, DN, AB, AB, Expr., Expr.