En Rutig Katt?

"Varför kallar du din katt för den Rutiga Katten" .. frågade "kusinen från landet" i anslutning till inlägget om min feministiska katt.

Det är ingen svår fråga att besvara. Hon ÄR .. eller rättare sagt var, en rutig katt när hon föddes. Hon var också en förfärlig katt redan från födseln, men det har nog ingenting med rutigheten att göra, tror jag?

Den Rutiga Katten är min första och enda vitfläckiga Perser, och som jag längtade efter henne. En riktigt fin utställningskatt skulle hon bli, men oj vad jag bedrog mig.

Fast det visste jag inte när hon äntligen föddes. Liten och med ryggen rutig som ett sköldpaddsskal i färgerna vitt, lejongult och svart, var hon helt fantastisk, vacker och sååååå gullig.

Redan på andra dygnet började vi ana att vi hade fått en bortbyting. I den banankartong som hennes mamma och syskon låg och trivdes .. fanns inte längre någon rutig kattunge??

Panik!

Bakom soffan låg hon, lätt uttorkad och alldeles kall. En tillfällighet, trodde vi .. i ett par timmar tills vi insåg att hennes absoluta mål var att utforska världen så fort som möjligt. Att hon inte såg något var tydligen av underordnad betydelse och att hon inte dog var ett rent underverk.

Till slut så fick vi lägga ett kompostgaller över banankartongen när vi inte hade total uppsikt över kattfamiljen. Det var många och långa dagars väntan till den dagen då hon kunde både kravla bort .. och tillbaka.

Av rutigheten syns inte mycket i dag när pälsen är lång, men färgerna är otroligt vackra .. som ett konstverk är hon hela katten. Men av perserutseendet som skulle göra henne till en stjärna på utställningshimlen finns inte ett spår.

Svansen som borde ha varit kort och buskig är låååång precis som kroppen som också borde ha varit kort och knubbig. Pannan som vi förväntade oss skulle bli hög och välvd är låg och platt, de små öronen blev för stora, den markerade hakan är omarkerad och nosen är lång i stället för kort.

Vad ÄR det för sort .. frågar människor med kattintresse. En Perser .. säger vi och då ser de både förvånade och generade ut, och så pratar vi inte mer om det.

Ändå är hon så vacker, vår Rutiga Katt. Ingen som ser henne är oberörd, Picasso skulle ha älskat henne och målat henne i hur många varianter som helst och själv så tycker hon att hon är Katternas Katt .. störst, bäst och vackrast!!