Antingen så är han naiv, dum, skrämmande orealistisk eller oförsvarligt slarvig med vad han säger ..

.. tänker jag när jag följer direktrapporteringen från Löfvens invigningstal.

Naturligtvis förstår jag att det gäller att svetsa samman de spretiga partimedlemmarna och få dem att sträva mot ett gemensamt mål men .. jag blir nästan stum när jag läser ..

"Stefan Löfven levererar dagens nyhet: Ett nytt mål för sysselsättningen. Målet är att Sverige inom sex år ska öka antalet arbetade timmar och arbetade personer så att man har lägst arbetslöshet i EU.

På sex år ska Sverige ha den lägsta arbetslösheten inom EU, säger Löfven. Sedan är målet full sysselsättning, fortsätter han.

Löfvens mål påminner om det som S satte upp under tiden i opposition på 90-talet.

Löfven lovar lägst arbetslöshet i EU."

Visst .. Löfven kanske har ett trumfkort i rockärmen som övriga europeiska makthavare skulle sälja både sin gamla mormor och sin unga hustru för att komma i besittning av, eller en privat kristallkula hemma i bostaden som visar ett guldregn över Sverige inom en sexårsperiod, vad vet jag?

För inte tänker han väl ta till det gamla beprövade sossetricket med att hålla alla arbetslösa unga  kvar i skolbänken tills de passerat 24 år, vilket utplånar ungdomsarbetslösheten och samtidigt strypa invandringen samt placera ett större antal i offentlig sektor, förtidspension eller i "åtgärder" och så .. vips! .. simsalabim!! .. så är arbetslösheten halverad!

Men SÅ kan han väl inte tänka .. eller?

I mina ögon har han målat in sig i ett hörn genom att sätta upp ett mål som är lika realistiskt som att jag skulle lova att tjäna ihop min första miljon på samma tid .. om han nu menar riktiga arbeten.

Men det är nog fullt möjligt .. om jag i min tur menar riktiga pengar.

Det enda vi behöver göra Stefan Löfven och jag är att komma på HUR????

AB, AB, AB, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., 

Någon måste alltid betala .. frågan är bara vem?

Stefan Löfven har tillbringat mycket tid på sin kammare och tänkt, har jag förstått .. och nu får vi ta del av resultatet av tankemödan, som skett under "största möjliga tyyyyyystnad!".

Den socialdemokratiske partiledaren har uppenbarligen insett att vänstersystemet med att höja skatterna för dem som tjänar mest för att få råd att anställa fler i offentlig sektor har en oönskad baksida. Risken blir ju då överhängande att de stora arbetsgivarna inom näringslivet flyttar sina arbetstillfällen till ett annat land där förhållandena är förmånligare.

Stefan Löfven är inte direkt ensam om att försöka lösa problemen med en ökande arbetslöshet utan tvärtom är han i gott sällskap av varje politiker med ambitioner, oavsett vilket land som de siktar på en regeringsställning i. Alla vill de hitta en lösning som gör att de med ett enda slag kan skära ner på kostnaderna för dem som inte kan försörja sig själva samtidigt som de förvandlas till nyttiga skattebetalare.

Hmmm .. tänker Stefan Löfven, hur gör vi då för att tvinga det privata näringslivet att ta sitt ansvar utan att skrämma bort dem genom att chockhöja skatterna?

Jo, på Arbetsförmedlingen finns det gott om långtidsarbetslösa som tidigare varit sjukskrivna men som nu varken är sjuka eller kan jobba, det finns funktionshindrade som kan arbeta med arbetsuppgifter som inte finns och det finns "andra personer" som på grund av "speciella förutsättningar" inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden.

Det sista är en typiskt svensk formulering för att människor är för gamla eller saknar kunskap i svenska språket, eller hur?

Om man nu villkorar all offentlig upphandling så att aktörerna inte längre konkurrerar med  lönsamhet - kostnadseffektivast alternativ får uppdraget - utan prioriterar det företag som anställer flest ur "den särskilda poolen" som innehåller de personer som de annars aldrig skulle anställa, så är det en win-win-situation för staten.

Man blir i ett slag av med människor som bara kostar och får dessutom skatteintäkter från dem .. oavsett om de kan utföra ett arbete eller inte, samtidigt som någon annan övertar ansvaret, betalar in sociala avgifter och pension, allt under övervakning av facket.

Jag är inte särskilt insatt i lagen om offentlig upphandling .. men det här är ju något nytt som påverkar den i allra högsta grad? Ska den skrivas om .. eller ska det fattas beslut om en helt ny lagstiftning?

Vad händer med intresset från kapitalstarka aktörer om de inte bara måste anställa personal med rätt kompetens som kan utföra uppdraget så effektivt som möjligt för att det ska ge vinst .. utan också måste anställa människor vars enda "kompentens" är att de tillhör en pool som innehåller "personer" som har så "speciella förutsättningar" att det förhindrar att  uppdraget går med vinst?

Hur stor blir konkurrensen om de offentliga uppdragen då?

Och vad händer med kommunernas ekonomi om de måste acceptera bud som blir mångdubbelt dyrare på grund av att intressenterna måste kalkylera med högre utgifter för personalrekryteringen och kanske också för dyrare försäkringar och kostsammare arbetsskydd .. eftersom de både måste ha kunnig och effektiv personal för att få jobbet gjort samtidigt som de måste anställa hjälpbehövande personal och personal som kan stödja och handleda den hjälpbehövande personalen för att få uppdraget.

Då förutsätter jag att Stefan Löfven menar att personalrekryteringen från den "särskilda poolen" på Arbetsförmedlingen innebär fasta arbeten till avtalsenliga löner?

Annars blir det ju bara en ny variant på FAS3 .. där människor sitter av tid, gör enklare handgrepp under ledning till en blygsam ersättning för att någon annan ska få möjlighet att tjäna pengar på ett offentligt finansierat uppdrag?

Men, som vanligt måste Någon betala .. och som vanligt landar notan hos skattebetalarna på ett eller annat vis.

"Om Socialdemokraterna vinner regeringsmakten i valet nästa år kommer Stefan Löfven att beordra statsråden att se över sina departements utgifter ur ett jobbperspektiv."

 Alltså .. jag har läst den här meningen hur många gånger som helst och fattar ändå inte vad det står?

Det gör uppenbarligen inte Stefan Löfven heller ..

"Alla får gå igenom detta, exakt vad det kommer att innebära, det kan jag inte svara på nu. Men det kommer att bli en uppgift till alla att titta på hur vi skapar mer sysselsättning."

?????????????

Förslag på tolkning?

Någon???

Det ska bli verkligt intressant att följa vad statsråden på de olika departementen kommer fram till. Men förutsättningen för att de överhuvudtaget ska kunna påbörja den översynen är att sossarna erövrar regeringsmakten .. och då är det ju så dags att ta ställning till vad de kommer fram till?

Tillägg kl 18:22 .. Vid närmare eftertanke så blir väl effekten av sossarnas förslag att  det bara  är de stora utländska riskkapitalbolagen, med kreativ skatteplanering, som har råd att lägga anbud vid de offentliga upphandlingarna? Något som direkt motarbetar sossarnas vänsterfalang och LO som helst vill förbjuda vinster som hamnar i utländska skatteparadis? Eller tänker jag fel?

DN, DN, DN, Expr., AB, AB, AB, AB,

Det är skillnad på folk och Folk?

En gång i världen trodde vi på fullt allvar att det fanns människor med särskilt fint, blått blod i ådrorna. Förmodligen berodde det på att människorna som kom från det översta skiktet i samhället .. pga av att de slapp hårt arbete utomhus .. var så pass mycket renare och ljusare, så att de blå ådrorna var synliga under skinnet.

Ett skinn som dessutom ansågs vara känsligare och satt på betydligt ömtåligare personer än dem som svalt på gatan utanför hemmet med kristallkronor och tjänstefolk.

Vi har inte kommit så värst mycket längre i dag, verkar det som? För det finns uppenbarligen en grupp skörare och ömtåligare människor som förtjänar större hänsyn och varsammare behandling än en vanlig, försumbar dussinmänniska?

När sjukförsäkringssystemet skulle ändras och snävas in så skedde ingreppet i människors vardag i princip över en natt. Tidigare löften och åtaganden som de byggt upp sina liv runt, revs brutalt upp och förändrades.

Jag inser och insåg både nödvändigheten och orsaken till förändringen .. men kunde inte fatta hur någon kunde tro på ett så drastiskt genomförande. Vi talade om det hemma och enades om att det enda rätta borde ha varit att "stänga dörren" om dem som redan var inne i systemet och använda sig av de nya reglerna för dem som stod i kö utanför. Rehabilitering och arbetsträning av dem som redan inordnat sina liv efter de regler som tidigare gällt, kunde då ske i en lugnare och mer varsam takt

.

Likadant blev det med systemet med personlig assistans. Bom fallera .. och så övergavs svårt handikappade människor som under större delen av sina vuxna liv litat på lagen och de löften som gällde när de skapade egna hem och ett eget liv.

Även där hade förändringarna kunna ske lite mer varsamt och hänsynsfullt. Men det var ju likadant när avinstitutionaliseringen av mentalsjukhusen infördes på 1970-talet .. bomfallera, och så fick alla "leva sina egna liv" bäst de kunde.

Vilket  många inte kunde efter åratals "institutionsvård" utanför det vanliga samhället.

Nu höjs till och med röster för att påinstitutionalsera och isolera alla "onödiga" människor igen?

Möjligen kan det bero på att de börjat fungera och anpassa sig till samhället och då anses för dyra?

Men åter till de sköraste och ömtåligaste i samhället .. våra riksdagsledamöter, som fram till nu kunnat ägna sig åt att förverkliga sig själva efter avslutad karriär i riksdagshuset.

Det måste bli en förändring, har de förstått. Det är trots allt en betydande skillnad mellan en "vanlig" arbetslös svensk och en ovanligt arbetslös riksdagsledamot .. och av någon anledning verkar den "vanlige" svensken inte uppskatta detta faktum?

Det hade väl inte varit så störande om det inte varit så att den "vanlige" svensken plötsligt har hittat ett störande sätt att framföra sitt missnöje genom att rösta på ett parti utanför det politiska broderskapet som ännu inte kommit i åtnjutande av politikerförmånernas alla fröjder.

Något måste göras! Men det måste ske varsamt så att inte verkligheten drabbar de berörda som en framtida miljökatastrof.

Så man väljer att stänga dörren om de ömtåliga stackare som redan är inne i systemet, för att de inte ska behöva ändra på de liv de inrättat efter tidigare bestämmelser och löften .. medan de som köar utanför får finna sig i nya villkor.

Av det kan vi lära oss att; sjuka, arbetslösa och handikappade klarar livet efter regel- och lagändringar betydligt bättre och på kortare tid än en riksdagsledamot som ägnat 15 år åt att dreja lerkrukor eller åt att pytsa in styrelsearvoden eller vinster i ett privat bolag medan de lever på samhällets bidrag i form av inkomstpension

.

Det beräknas ta några månader för en vanlig människa att hämta sig efter att ha blivit av med allt som h*n trott och förlitat sig på .. medan en riksdagsledamot behöver ett mångårigt stöd för att hämta sig från chocken av att bli av med jobbet?

'Det rinner fortfarande blått blod i ådrorna på människorna från de högsta skikten, eller hur?

Sedan kan jag ju fundera över att det är den vänstra sidan av de politiska blocken som påstår sig sitta inne med lösningen på arbetslösheten? Stefan Löfven blev i helgen intervjuad av Cecilia Hagen och sa .. "För ett tag sedan gick vi igenom våra förslag när det gäller jobb och utbildning och jämförde med regeringens. Ta vårbudgeten till exempel, [ .... ] , där hade vi en hel räcka förslag om både jobb och utbildning och mycket annat."

Om de nu har "en hel räcka förslag om både jobb och utbildning och mycket annat" .. så tycker jag att det är märkligt att det är det rödgröna icke-existerande blockets riksdagsledamöter som verkar ha svårast att hitta jobb åt sig själva efter det att de förlorat sin riksdagsplats?

Nästan ett år efter senaste valet hade ingen av de 8 avgående vänsterpartisterna varit i närheten av arbete, bara en av sju miljöpartister hade tagit tag i sitt liv och 33 socialdemokrater av 42 var fortfarande chockskadade av valförlusten och risken att ta ett vanligt kneg.

Motsvarande siffror för de borgerliga är att både Kd och C hade vardera 6 bidragsberoende av 13, folkpartiets ledamöter verkar vara lite mer aktiva med 3 bidragsledamöter av 8 avgående och moderaterna släpade på 15 arbetslösa av 29 friställda.

Men det är siffror efter mindre än ett års arbetslöshet. För övrigt är det svårt att hitta de rätta siffrorna .. de är inte direkt lättåtkomliga? Den mest kompletta listan är från Aftonbladet och gäller år 2007, men räknar jag på den .. (och räknar rätt?) .. och 5 år gamla siffror så visar det sig att;

Socialdemokraterna hade 43 bidragsberoende gamla ledamöter som tillsammans kvitterade ut 1.056 738 kr i månaden

Vänsterpartiets 16 arbetslösa stackare fick tillsammans 370. 056 kr i månaden

Miljöpartisterna gick runt på 260.952 kr i månaden för 12 hemmavarande personer

Moderaterna hade 10 personer i utanförskap som berättigade till 232. 048 kr i månaden

Kd:s 5 utslitna ledamöter kostade oss 131.294 kr i månaden

Centerpartiet och Folkpartiet lyckades båda få ut alla utom 3 i arbetslivet och de kvarvarande kostade 84.359 kr respektive 74.905 kr i månaden.

Lägger vi samman det så står S för dubbelt så stor arbetslöshetskostnad per månad och de två rödgröna samarbetspartierna för högre kostnader .. än Alliansens alla partier tillsammans.

Alltså vårt "nya arbetarparti" och dess bröder och systrar har betydande problem med den "interna" arbetslösheten, men påstår sig kunna "fixa jobben" åt oss andra??

På något sätt känns inte det riktigt tillförlitligt.

Men summan av kardemumman blir att vanligt folk fortfarande verkar anses tåla påfrestningar i form av arbetslöshet, sjukdom och handikapp bättre än "finare" folk .. och att blodet tydligen blir blåare och blåare ju rödare färgen är på åsikterna?

Expr., Expr., Expr., Riksdag & Departement, DN, SvD, SvD,

Det sägs att ..

.. 32% av svenskarna känner förtroende för Socialdemokraternas jobbpolitik och förmåga att hantera jobben och arbetslösheten?

Har jag missat något?

Har Stefan Löfven äntligen brutit tystnaden och kommit med en färdriktning, komplett med målsättning och finansiering??

Har den brinnande ekonomiska krisen i världen fått en lösning som gör att det verkligen finns möjligheter att göra en långsiktig planering.

Herrejisses .. här kan jag inte slappna av ett ögonblick utan att hela min världsbild förändras!

Men när jag läser lite noggrannare så ser jag att det handlar om 320 personer av 1000 tillfrågade och eftersom antalet röstberättigade senaste valet var 7.033 019 så har vi egentligen ingen aning om vad de övriga 7.032 019 tycker.

De kanske, i likhet med mig, inte har en aning om hur sossarnas jobbpolitik ser ut och kanske tror att det behövs liiiite mer än tysta leken för att styra upp arbetslösheten när världsekonomin vacklar.

Men det stör mig att 320 personer tydligen har fått någon form av information som resten av svenska folket saknar?

DN, SvD, SR
Den Hälsosamme Ekonomisten

Massarbetslöshet, kris, fattigdom och eländes, elände!

Snart är det bara två år kvar till nästa val och redan nu kan vi se vad oppositionen skjuter in sig på.

MASSARBETSLÖSHETEN och FATTIGDOMEN.

När det gäller massarbetslösheten är jag rädd för att jag visslar i kyrkan genom att överhuvudtaget skriva om den .. men eftersom DN tar upp det som alla som besvärar sig med att kolla upp det statistiska underlaget redan vet .. så gör jag det ändå.

I ungdomsarbetslöshetssiffrorna döljer sig alltså ALLA från 15 års ålder som söker sommarjobb eller andra extrakneg jämsides med studiearbetet  När det gäller ungdomar gör det en skillnad från 22-25% till cirka 14,5%. När det gäller den övriga arbetslösheten så har ju redan Fredrik Reinfeldt uttalat sig om den med känt resultat.

Men något som ingen talar om, eftersom det tillhör det "förbjudna" området, är de som faktiskt varit arbetslösa så länge att de inte längre tycker det känns meningsfyllt att arbeta de sista 5-10 åren som är kvar till pensionen. Eller de i samma ålder som inte är särskilt attraktiva på arbetsmarknaden och bor på platser där det faktiskt inte finns arbete och aldrig kommer att finnas arbete  .. och som för länge sedan vant sig av med tanken på arbete.

För det fanns faktiskt en tid då människor uppmuntrades till att ta kurser i navigering, teckenspråk eller något annat, bara för att kvalificera sig till nya "dagar" och under samma tid förtidspensionerades massor av människor med eller mot sin vilja och försäkringskassorna uppmuntrades att vara välvilligt inställda när det gällde långtidssjukskrivningar. Allt för att visa positiva siffror när det gäller arbetslösheten.

Jag tycker inte att det är särskilt anmärkningsvärt att någon .. som, på grund av slitenhet, lättare handikapp eller utmattning och med statens goda minne, har varit hemma år ut och år in för att i elfte timmen tvingas ut och söka jobb .. tycker att det känns lite väl sent påtänkt och ett löftesbrott. Men jag tycker att vi ska se saker som de är.

Vi har en bekant som har ett litet byggföretag med två anställda. Bara för någon månad sedan ledsnade han på att tillbringa kvällarna med bokföring och fakturering och bestämde sig för att försöka få tag i någon "mogen" person som kanske var intresserad av att bli anställd på halvtid.

Det fanns gott om sökanden på Arbetsförmedlingen men intresset var minst sagt ljumt hos dem han ringde upp.

Mest minnesvärd var den välkvalificerade 56-åriga kvinna som drev två egna bolag och en kennel, var sjukskriven på halvtid på grund av fibromyalgi och arbetslös på den andra halvan och sökte kontorsarbete.

Hon var väldigt trevlig, tyckte att arbetet lät trevligt, arbetsgivaren lät trevlig och hon hade SÅ gärna tagit jobbet .. om det inte varit så att "fibron" utplånat alla kunskaper som hon tillägnat sig under ett helt yrkesliv!

Jättekonstigt, tyckte hon själv??

Hon kom inte ihåg ett enda biddevitt om hur man bokförde, konterade eller fakturerade och kunde alltså inte stå till förfogande. Tyvärr ...

När staten skickar ut signaler om att det är önskvärt att placera så många som möjligt i passivt bidragsberoende för att hyfsa arbetslöshetssiffrorna så ska ingen bli förvånad över att många människor inrättar sina liv därefter.

Människor som hade behövt rehabilitering, engagemang och hjälp till arbeten som inte var så fysiskt/psykiskt belastande har kanske blivit kroniskt arbetsoförmögna genom att deras behov/problem har ignorerats, andra har blivit möjliggörare för resten av familjen .. stöd för åldrande föräldrar/anhöriga eller aktiv mor- eller farförälder som möjliggör en vettig vardag för vuxna barn. Alla har de skapat en identitet med hjälp av bidrag från samhället .. och att begära att de sedan ska vara gångbara på arbetsmarknaden eller hälsa möjligheten att kasta bort de sista åren före pension på meningslösa "insatser" som kostar lika mycket som ursprungsbidraget .. känns lite naivt och verklighetsfrämmande.

Det finns naturligtvis ingen statistik över hur många det är, men det vore trevligt om våra politiker .. i stället för att lägga "taktiska" orealistiska förslag eller kasta märkligt sammansatt statistik i ansiktet på varandra .. lärde av tidigare misstag och tog ansvar för de människor de en gång övergav trots att det är vad de är avlönade och valda för att göra.

DN, DN, Expr.,

Skitjobb är dagens ord.

Hon hade ingen aning om vad det skulle föra med sig, Karin Wanngård när hon sa .. "Vi ska inte slussa ut massor av arbetslösa ungdomar till skitjobb" .. och hade hon haft det så hade hon nog inte sagt det.

En del tyckar att det var ett klumpigt ordval men en intressant debatt, andra tycker att det var nedlåtande, någon tycker det behövs fler "skitjobb" och ytterligare någon annan anser att yttrandet var verklighetsfrånvänt. Själv ber hon om ursäkt och gör en så kallad pudel och menar att det var INTE ALLS så hon menade.

När jag var ungdom så fanns det rätt hyfsat med jobb, så ville man jobba så fanns det alltid något "skitjobb" som behövde utföras. Jag har monterat bilantenner, ett trist jobb med dålig lön men med massor av attraktiva män på arbetsplatsen .. och jag trivdes som fisken i vattnet. Jag har jobbat på lager, städat, monterat delar till fläktanläggningar .. stressigt, skitigt, lågavlönat .. men det var MITT jobb och jag funderade aldrig över om det fanns några andra alternativ. Huvudsaken var att jag fick LÖN, även om den inte var så stor.

Däremot så gav det en välbehövlig kick där det behövdes så att jag skaffade mig bättre förutsättningar till bättre jobb.

Mitt absolut sämsta jobb var i ungeför den bransch som Karin Wanngård talade om. Jag och en väninna skulle ta upp kemtvättsbeställningar på provision i Stockholmsorådet. Vi skjutsades till olika större bostadsområden på kvällen, knackade dörr och sålde billig kemtvätt .. tog emot mattorna, travade dem i trappuppgången för avhämtning och fortsatte till nästa område ..

.. vi fick aldrig något betalt.

Möjligen kan det bero på att vi efter några kvällar lyckades ringa på en dörr där det var en trevlig fest på gång .. blev inbjudna .. och glömde bort jobbet???

Men jag skulle inte vilja vara utan erfarenheten som jag fick av alla dessa mer eller mindre konstiga jobb .. jag lärde mig massor de här året och jag har haft nytta av den erfarenheten, även om den inte var så lönsam .. just då.