.. domderar
Stefan Löfven med hänvisning till Ulf Kristerssons besök hos
förintelseöverlevanden Hédi Fried.
Bottenlöst
omoraliskt!
Är det
någon som ska undvika att tala om bottenlös omoral så är det väl Stefan Löfven.
Jag
har för länge sedan tappat räkningen på alla som kämpar med dementa eller sjuka
gamla föräldrar som Stefan Löfvens regering helst vill se döda och begravda, sjuka
som blivit utförsäkrade och hänvisade till arbeten som inte finns,
funktionshindrade som kastats ut från assistansersättningen utan att erbjudas
någon form av rimliga alternativ, barn som fått skolskjuts och/eller
elevassistent indragna, äldre som är livrädda för en hemtjänstpersonal som de
ibland inte ens kan tala med eller få sina behov tillgodosedda av (men pengarna
dras från kontot oavsett om uppdraget blir utfört eller inte), pensionärer
som lever under ständig ekonomisk press efter att den åldrande partnern dött, sjuka
som står i vårdkö flera år efter diagnos eller föräldrar som har barn med
psykisk sjukdom som ingen har tid med.
Och
det är bara i min bekantskapskrets. Så hur det ser ut i resten av landet kan
jag bara föreställa mig.
Ångest
är nog det enda som Stefan Löfvens regering har varit riktigt effektiv med att
leverera. Att samtidigt
tala om satsningar på välfärd och trygghet, är så bottenlöst omoraliskt att jag
saknar ord.
Särskilt
när det är statsministern för en regering som från dag ett har gjort alla
besparingar ”underifrån”, på de svagaste och mest utsatta i samhället.
Stefan
Löfven ska akta sig väldigt noga för att tala om moral, känner jag medan
blodtrycket stiger till nya höjder.
Att
använda en 95-årig kvinna som slagträ i en match som handlar om hur sossarna
ska överleva en omorganisation av Arbetsförmedlingen(!) - en del av en 73-punktsöverenskommelse
med Annie Lööf - är knappast värdigt och garanterat inte ett tecken på en högt
stående moral.
Vill
Stefan Löfven diskutera SD med Ulf Kristersson kan han göra det vid något annat
tillfälle och i ett annat sammanhang.
Hédi
Fried förtjänar mer respekt än att användas som livboj åt Stefan Löfven när han
känner att han förlorat kontrollen över ”styråran”.
