Grattis Stig-Britt på Flashback ..

.. för det scoop som journalisterna och deras "internationellt välrenommerade bildanalysföretag" missade.


Det är det jag alltid sagt .. antyds det något i kvällspressen och finns det dessutom ett pixlat, avidentifierat foto, så tar det inte mer än 10 minuter så ligger namnet ute på flashback. Egentligen borde tidningarna rekrytera de här killarna och tjejerna så kanske nyhetsrapporteringen skulle bli både snabbare, piggare och mindre antagande??


I varje fall så skulle medias behov av umgås med de kriminella lögnare .. som kungen inte ens bör vistas i samma lokal som utan att bli straffad .. bli mindre och i och med det billigare, för jag misstänker att Mille Markovic "avslöjanden" inte har varit gratis precis?


Men förmodligen kommer detta att få motsatt effekt. Inte nog med att kungen besökt tvivelaktiga näringsställen som ägts av kriminella .. som nu samarbetar med svensk press 30-40 år senare .. nu försvaras han också av något så förfärligt som ett diskussionsforum som Flashback!!


Han borde skämmas!


Straffas!!!


Och det blir nog bra med det om bara Socialdemokraterna får tillbaka det som Fredrik Reinfeldt bestal dem på .. MAKTEN!!


DÅ kommer Hillevi Larsson och hennes parti äntligen att få igenom sitt krav på att kungen ska befrias från sin straffrättsliga immunitet.


Då kommer hämnarna att ställa honom till svars för herrmiddagar, kaffeflickor, snedsteg, misstag, feltolkningar, kompisar, ett eller ett par glas för mycket, privatliv, våta drömmar och olämpliga tankar .. och allt annat förskräckligt som han ägnat sig åt under åren.


PRECIS som en VANLIG människa!!!


Vem tror han att han är egentligen???


Vi betalar inte för att han ska ha ett liv .. hur understår han sig!!


Straffas bör han!


Jajamensan!!


Så småningom kan vi kanske också få se hur den lite mer begränsade immuniteten som riksdagsledamöter och statsråd har, luckras upp eller ifrågasätts, så att även de får stå för sina handlingar utan att skyddas av dem som innefattas av samma immunitet?

("I regeringsformen (4 kap. 12 §): 

Talan får inte väckas mot den som utövar eller har utövat uppdrag som riksdagsledamot på grund av hans eller hennes yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget, utan att riksdagen har medgett det genom ett beslut som minst fem sjättedelar av de röstande har enats om. Utan ett sådant medgivande får en sådan person inte heller berövas friheten eller hindras från att resa inom riket på grund av yttranden eller gärningar under utövandet av uppdraget.

Regeln är en immunitetsregel. Den skyddar riksdagsledamöterna från straffansvar för handlingar som skett inom ramen för uppdraget som riksdagsledamot. Immuniteten har begränsad omfattning.

Reglerna om åtal mot statsråd och det generella åtalsförbudet mot statschefen - dvs kungen.)

Expr., Expr., Expr., AB, DN, 

SvD/blogg,

Hur tänker vi nu??

Kungen har eller har inte varit på sexklubb/nattklubb för 20-30 år sedan, han visste eller visste inte att den/de ägdes av kriminella, han finns eller finns inte på bilder som är äkta eller manipulerade eller bara förbättrade för att han ska bli mer igenkännbar .. om det nu är han? .. och han betedde sig eller betedde sig inte som en kung i sammanhanget.


Sida upp och sida ner får vi följa detta drama.


Peter Eriksson, Mp, säger att vi inte sett det sista än och att det inte handlar om eventuella bilder utan om eventuella kontakter med kriminella .. Lena Mellin säger det samma men uttrycker sig lite annorlunda. Fredrik Virtanen som får uttrycka sig på Ledarplats är mer mångordig och anser att det bara behövs .. "en liten miss till och kungen får dra"!


Vart, berättar inte Fredrik Virtanen??


Men jag bara undrar .. om det nu handlar om kungens "eventuella" kontakter med kriminella??


Varför är det då ingen som reagerar över medias faktiska kontakter med samma kriminella??


Svenska tidningar springer i ledband efter en kriminell person och publicerar allt han för ögonblicket matar dem med .. eller plockar valda stycken ur en bok som samme man varit högst delaktig i .. samtidigt som de lite klädsamt ifrågasätter hans uppgifter för att inte själva råka illa ut?


Hur mycket har Mille Markovic lyckas pungslå våra chefsredaktörer på, när de darrande av förväntan väntat på nästa "sanning"??


Hur mycket har Mille Markovic lyckats klämma ur författarna till "Den motvillige monarken" .. och hur stort inflytande har han haft över innehållet i nästa bok som ska hålla samma författare flytande ett tag till?


DET är jag mer intresserad av, än vad kungen hade för sig för länge sedan. Men det är det väl mindre intressant att skriva om, antar jag? 


EN enda kriminell person drar igång hela detta motbjudande rotande och författare, journalister och redaktörer hänger på som flämtande kapplöpningshundar som jagar en vit trasa som de tror är en kanin?


Och är det verkligen inte NÅGON som ifrågasätter att svenska tidningar har så nära kontakter med den "undre världen"??


Och om svenska media är så lättköpta och lättmanipulerade .. hur försvarar man sig då mot en lögn??


AB, AB, AB, Expr., DN, DN, DN

Gangstervälde??

Media och en handfull sk kulturpersonligheter som tjänar pengar på att författa skandalböcker om kungen, anklagar kungen för samröre med "den kriminelle, gangstern" och porrklubbsägaren Mille Markovich.

Det främsta beviset för att så är fallet är "gangsterns" egna ord och påstådda upplevelser .. som då är mer värda än kungens??

Det finns bilder .. säger den kriminelle porrklubbsägaren och visar upp dem för TV4, men vägrar lämna dem ifrån sig för att fastställa äktheten. Kungen säger att det inte stämmer.

Porrklubbsägaren anses vara mer trovärdig?? Han ska publicera sina bilder i en egen bok där det blir betydligt svårare att granska dem .. och tjäna en hacka på sina berättelser om kungen som han då kan verifiera själv med stöd av media och "kulturpersonligheterna"??

Media och skandalboksförfattarna springer ärenden åt vad de själva kallar en kriminell person, skapar förutsättningar för en utpressningssituation som en tjänstvillig vän till kungen låter sig luras av.

Alltså är KUNGEN skyldig!!

Som maktfaktor kan jag inte låta bli att tycka att media är av större tyngd än kungahuset, men trots det är det ingen som reagerar över medias nära samröre med den sk "undre världen".

Kungen ska förklara sig, socialdemokraterna vill granska kungen .. men hur är det med media och den författande svansen, vem granskar dem?

Betalar tidningarna för de uppgifter som Mille Markovich så behändigt trollar fram ur hatten?? Springer media hans ärenden och krattar manegen för hans nyblivna kändisskap och maktposition bland likasinnade?

Vilka är egentligen lurade? Vilka är lögnarna och bedragarna i den här upp och nervända världen??

AB, AB, AB, AB, DN, DN, SvD, SvD, Expr., Expr.,

Att angripa ämbetsdugligheten men inte människan ..

... det är svårt.

Nu när drevet går mot kungen läser jag alldeles för många kränkande tillmälen mot kungen som människa och alldeles för få sakliga ifrågasättanden om monarkin som företeelse.

För det är väl det det hela handlar om? Inte en människas fel, brister och tillkortakommanden som till stor del liknar våra egna?

Lika svårt är det att skriva om Håkan Juholt, sossarnas nye partiledare, utan att trampa på människan bakom de märkliga krumbukterna, uttalandena och framträdandena.

I dag läser jag Tokmoderatens inlägg och hittar Per T Ohlsson på Sydsvenskan, en helt okänd förmåga för mig. Han har lyckats med det jag så gärna själv skulle ha velat skriva, en fullständigt lysande beskrivning av hur jag, och många andra, upplevt Håkan Juholts första tid.

Jag gör som Tokmoderaten, ställer mig upp och applåderar Per T Ohlsson och kopierar hans krönika i sin helhet, hoppas ni uppskattar det lika mycket som jag gjorde:

"Håkan Juholt har inlett starkt som ny socialdemokratisk partiledare. I varje fall anser han det själv. Dessutom är Juholt "överraskad över att jag var så väl förberedd på allt". Det säger han i en stor intervju med Expressens Cecilia Hagen, publicerad förra söndagen.

Kanske tänker Juholt på sitt linjetal vid partikongressen den 26 mars, levererat med patos och mottaget med stormande bifall. Möjligen tänkte han också på omvalet i Västra Götaland den 15 maj. Att Socialdemokraterna undvek ännu ett nederlag är en fjäder i hatten för Juholt, som kampanjade med gott humör.

Men det är en sak att hålla brandtal inför politiska trosfränder, en annan att locka nya väljare, och det är tveksamt om man kan dra nationella slutsatser av ett regionalt omval med 43 procents valdeltagande.

I själva verket har Håkan Juholt haft en skakig start. Hugskotten, reträtterna och pinsamheterna har avlöst varandra. Och under tiden har jag gång på gång gripits av deja vu:

Jag har sett honom förut, fast i en annan skepnad. Var? I TV, så mycket står klart, men i vilket sammanhang? Kan det vara en av Juholts företrädare? Som ny partiordförande – och därtill regeringschef – uppvisade Göran Persson snarlika drag. Men det gick snabbt över och han blev statsman. Det här är värre, mycket värre.

Det blev fel redan i kongresstalet. Juholt förklarade att Socialdemokraterna skulle utvärdera pensionssystemet tillsammans med LO, Saco och TCO och lät förstå att pensionerna blir en stridsfråga i valet 2014. Saco och TCO, måna om sitt oberoende, sköt naturligtvis idén i sank.

Därefter var det fastighetsskatten, denna politiska plåga för Socialdemokraterna. Juholt öppnade för en ny "modell" för fastighetsbeskattning, men fick mothugg från verkställande utskottet.

Fast mest besvärande, inte minst för ett parti som alltid slutit upp bakom FN-tanken, är Libyen.

Med bisarra argument om "drogade barnsoldater" tvingade Juholt fram att de Gripenplan som används i den FN-sanktionerade operationen för att skydda Libyens civila bara får genomföra spaningsuppdrag. Sedan, på första maj, sade han att de svenska planen skall dras tillbaka när riksdagsmandatet löper ut i sommar, även om Sverige skall ta sin "del av kakan", ett häpnadsväckande språkbruk i en fråga som gäller liv och död för tusentals människor.

Efter kritik från andra socialdemokrater, bland dem förre utrikesministern Jan Eliasson, retirerade Juholt till en ny position: Sverige kan medverka med marina stridskrafter. Men sådana efterfrågas inte av Nato, som leder operationerna. Istället har Nato stort behov av just den spaningskapacitet som Sverige bidrar med.

Eftersom insatsen mot den mordiska Kaddafiregimen i Tripoli baseras på ett beslut i FN:s säkerhetsråd, resolution 1973, innebär Juholts linje, om det nu är en linje, att Socialdemokraterna i praktiken överprövar FN; han anser sig uppenbarligen vara bättre informerad om behoven i Libyen än någon annan.

Bakgrunden till det bedrövliga skådespelet är, enligt Fokus, att försvarsutskottets nye ordförande Peter Hultqvist motsätter sig Libyeninsatsen. Och han har en skuld att kassera in: Hultqvist, ordförande för Dalarnas S-distrikt, var involverad i de intriger som ledde till Juholts upphöjelse.

Följaktligen har Håkan Juholt, av partiinterna skäl, underminerat den tradition av bred enighet i utrikes- och säkerhetsfrågor som tjänat landet väl. Också annat förstärker intrycket av att S-ledaren har dåligt omdöme.

I påskas satt en semestrande Juholt och skroderade i en bar i Istanbul, där svenska turister hörde vad han sade. Juholt klagade på sin Martini, hånade statsminister Fredrik Reinfeldt (M), berömde sig själv och idiotförklarade en partikamrat, låt vara att han efteråt förnekade det sistnämnda. Och häromdagen dömde han ut den förre justitieministern Thomas Bodström, aktuell med boken Inifrån, som "medioker deckarförfattare".

Juholt verkar inte ha förstått att en politiker som gör anspråk på statsministerposten bör uppträda med ett visst minimum av stil och värdighet.

De utnämningar som följde på Juholts tillträde omges av frågetecken. Kunniga och erfarna politiker som Thomas Östros och Sven-Erik Österberg har fösts åt sidan – i Östros fall under förödmjukande former – medan de nya namnen hämtas från partiets tredjesortering. Juholt må bullra tomt om kulturens betydelse, men med honom skingras socialdemokratins stolta bildnings- och kunskapsarv för vindarna.

Den nye ekonomisk-politiske talesmannen Tommy Waidelich kan ungefär lika mycket om ekonomi som Peter Hultqvist kan om försvar och säkerhet. Juholt hade rimligen ett finger med i spelet när Karin Wanngård presenterades som oppositionsledare i Stockholms stadshus. Hon började med att förolämpa en hel yrkeskår, försäljarna, och fick genast be om ursäkt. Den nya gruppledaren i riksdagen, Carina Moberg, har inte gjort några djupare parlamentariska avtryck.

Själv kom Håkan Juholt från ingenstans till partiledarposten. Trots många år i riksdagen – han valdes in 1994 – utsågs han aldrig till minister och har i stort sett bara sysslat med försvarspolitik, vilket gör hans turer i Libyenfrågan ännu märkligare.

Juholt fanns inte med på listan när den initierade Christer Isaksson radade upp sannolika statsråd i en rödgrön regering efter valet 2010 i boken Den nya vän(S)tern. Och i Erik Fichtelius intervjusvit med Göran Persson, Aldrig ensam alltid ensam, nämns han en gång på drygt 600 sidor.

Håkan Juholts enda merit tycks ha varit att han ogillade Mona Sahlin sedan han snuvats på posten som partisekreterare. Därför var han en lämplig person att lyfta fram för de traditionalister som tog makten i partiet efter det svidande valnederlaget 2010, trots att de själva hade orsakat katastrofen genom att tvinga Sahlin att inkludera Vänsterpartiet i koalitionsplanerna. Om man skall kalla det en kupp eller inte kan diskuteras, men på det hela taget hamnar nog Thomas Bodström nära sanningen när han beskriver processen i sin öppenhjärtiga bok.

Inget av detta påverkar dock Håkan Juholt. I Expressen lägger han ut texten i enlighet med Shakespeares berömda iakttagelse:

Upp flyga orden, tanken stilla står. Han beskriver sig själv som "vansinnigt beslutsför" och har, enligt egen utsago, "en förmåga att ta in allt" på samma gång:

"Som nu. Jag pratar med dig samtidigt som jag hänger med i vad folk har för sig utanför fönstret."

Där andra ledande politiker upprätthåller en privat sfär dundrar Juholt på om hur han fick 800 svar på sin kontaktannons på nätet och om hur den nuvarande särbon sedan "gick till kvartsfinal, semifinal, final och vann", varpå det bar iväg på parets första semester. Till Vitryssland.

Om Juholt inte blir statsminister tar han det inte personligt, säger han, "för då är det en mycket större förlust, en förlust för landet".

Cecilia Hagen, veteran i intervjubranschen, noterar att Juholts pressekreterare "ser oavbrutet nervös ut". Man förstår varför.

Vem är nu detta? Var och när har jag sett honom i TV?

Svenska Dagbladet jämförde nyligen Juholts Libyenkrumbukter med kultserien Pang i bygget. Visst påminner det lite om när den uppskruvade Basil Fawlty snubblar omkring i hotellreceptionen. Men det stämmer ändå inte. Där Basil Fawlty är omväxlande kolerisk och inställsam är Håkan Juholt jovialisk och jordnära. Och Basil är egen företagare.

Ett tag funderade jag på George Costanza, en av Jerry Seinfelds vänner i komediserien Seinfeld. George har, liksom Juholt, en uppfattning om sig själv som inte står i paritet med verkligheten. Det mesta ­George företar sig går snett och ofta lyckas även han framkalla så kallad sekundärskam. Ändå passar han inte riktigt in på Juholt. Costanza är bittert förgrämd; Juholt är en glad lax.

Men så, under läsningen av Expressen­intervjun, dyker han upp, huvudpersonen i en TV-serie som var populär på 1970- och 1980-talen:

Ständigt pladdrande rakt ut i luften. Ständiga teorier om hur allt egentligen hänger ihop och fungerar. Ständiga klavertramp. Det bredbenta, tanklösa skrävlandet som ofelbart slår tillbaka. Särskilt ett avsnitt tränger sig på.

Över en tallrik cornflakes säger han till sin mor – de bor ihop – att om bara Leonid Brezjnev kommer in genom dörren så ordnar sig allt:

"Det hade tagit mig fem minuter att lösa den här världsgrejen."

När modern tvivlar grips han av eftertanke: "Tio minuter då."

Om några år kan han vara svensk statsminister:

Marve Fleksnes."

Bättre kan inte ett ifrågasättande om en persons lämplighet för sitt ämbete göras, utan att för ett ögonblick kränka den personliga integriteten, tycker jag!

Sedan är det väl också lite tänkvärt att OM vi röstar bort monarkin och en glad, kung, som utbildats för jobbet hela livet, från tronen .. så kanske han ersätts av en minst lika glad lax i form av en Marve Fleksnes-kopia .. lika smidig och stilfull som en pingvin i umgänget med övriga statsöverhuvuden?

SvD, DN, DN, Expr., Expr., AB,

Säg som det är ..

.. MEDIA vill att svenska folket ska kräva att kungen kliver åt sidan till förmån för Victoria!!

Märkligt nog så verkar inte svenska folket vara speciellt intresserade av att ställa upp på det, trots att statistiken pekar på att så är fallet. Jag har verkligen frågat varenda människa jag stött på och det vanligaste svaret har varit .. "usch, jag tycker de där skriverierna är så osmakliga. Jag läser det inte ens."

Kungen MÅSTE uttala sig .. hojtar alla tyckare i frågan. "Kungens tystnad gör att skandalen aldrig dör" .. upprör sig Aftonbladet som själva gör sitt bästa för att hålla liv i "skandalen" och fortsätter motsägelsefullt "Även om kungen är oskyldig blir ingen dementi trovärdig längre."

???????????????

Om ingen dementi kan bli trovärdig, men han måste uttala sig i alla fall, så tolkar jag det som att media inte längre har något att skriva om och vill att kungen själv ska hjälpa till med att gräva den grop man vill sänka honom i.

För vad kan han säga? Oavsett vad han säger så kommer det att stötas och blötas och tolkas tills det passar in i den förutbestämda rubriken. Se bara på Sven-Otto Littorin och hur hans överraskade reaktion inför Aftonbladets anklagelse misstolkades och fördes upp på förstasidorna.

Den här typen av drev, journalistik, hyenabeteende, lösnummerraggande eller kalla det för vad ni vill är fullständigt motbjudande och ovärdigt, tycker jag.

Däremot så kan jag hålla med Peter Högberg på Högbergs Tankar om att det vore mer meningsfullt att "ta en saklig diskussion omkring själva fenomenet med ett kungahus i 2000-talet där det blåa blodets tro fortfarande existerar" och också granska de alternativ ett eventuellt avskaffande av monarkin skulle medföra.

Inte för att jag är helt säker på att Peter Högberg och jag skulle komma till samma slutsats, men för att det är ett värdigt och demokratiskt sätt att närma sig frågor som är allmängiltiga och aktuella.

Men då talar jag om något helt annat än vad som händer på tidningarnas förstasidor just nu.

AB, AB, AB, Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Stackars människa!!

För det är han väl ändå, kungen??

En vanlig dödlig med ett ovanligt odödligt jobb??

Fast det verkar inte så nu när media drar igång ett av sina vanliga, blodtörstiga drev. Jag vet inte vad det är för fel med dagens nyhetsjournalistik, men det känns alltid lika osmakligt när det är dags att slita någon stackars sate i småbitar och kasta till gamarna .. dvs oss.

Sven-Otto Littorin hade inte en chans. Carola hånades och förnedrades bara för nöjes skull och många, många andra har fått löpa gatlopp på löpsedlarna och alltid är det samma sak .. de ska uttala sig!! Och när de väl gör det så exploderar deras egna uttalanden i ansiktet på dem och föder nya okontrollerbara påståenden och nya löpsedlar.

Stackars människor! De har inte en chans .. vad de än gör kommer det att hållas mot dem för att passa in i den rubriksättning som redan är satt.

Och nu är det dags att peta ner kungen från tronen? Republikanska föreningen vädrar morgonluft, media studerar varje minspel .. varför målar han en ledsen kung? Varje "tecken" på påfrestningar i det kungliga privatlivet skärskådas .. hade eller hade inte drottningen ring på rätt finger??

Påfrestningar, ja .. det är vad media åstadkommer och sedan frossar de i följderna och jag mår illa.
Kungen måste uttala sig .. kräver media, för annars har de inget att skriva om. Och uttalar sig den arme kungen så kommer varje ord att misstolkas och slängas tillbaka mitt i ansiktet på honom.

Han kan inte sköta sitt jobb eftersom det vid varje möjligt tillfälle står en dräglande journalist och väntar på att få ställa SIN rubriksättande fråga .. helt ointresserad av svaret eller personen det gäller.

Kungen framstår som skyldig, läser jag. Ja, tacka fan för det, när den som sätter rubriken är samma som står för framställningen. Vad ska vi egentligen med vårt kostsamma rättsväsende till när det ändå är media som anser sig ha rätten att agera åklagare, domare och bödel??

Jag är helt ointresserad av kungahuset, men aldrig att jag kommer att rösta för att avskaffa monarkin hur mycket media än försöker piska upp antiroyalistiska protester.

För så länge det finns den minsta, mikroskopiska risk att vi skulle kunna få en folkvald president som ens är hälften av vad socialdemokraterna fick som partiledare så är jag på kungens sida.

Efter drygt tre månader är Håkan Juholt det absolut starkaste argumentet för en bevarad monarki.

Länge leve konungen och fäderneslandet .. eller vad det nu heter??

AB, AB, AB, Expr., Expr., SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN

Jag kräks ..

.. nästan lite grand, när jag ser förstasidan på Expressens pappersupplaga nere på macken.

NY SKANDALBOK OM SILVIA av samma författare.

Det har tydligen blivit skvaller över och nu planerar Deanne Rauscher att använda det till en "ny potentiell skandalbok om hovet" .. "Silvia - drottning till varje pris", vilken fantasifull titel!

"Hon om någon är värd en bok. Jag fattar inte hur hon har stått ut", säger Deanne Rauscher som ska skriva ett "intressant psykologiskt porträtt" av rent medlidande med drottningen.

"Jag har inte förstått hur hon har stått ut med allt negativt som kommit fram kring kungen" .. säger författarinnan som sett till att det verkligen hängt på alla löpsedlar de senaste dagarna.

Pengar .. nej, inte alls! Thomas Sjöberg och Deanne Rauscher är INTE ALLS intresserade av pengar. De vill bara att SANNINGEN om dubbelmoralen ska fram.

Tänk vad GLAD hon ska bli, drottning Silvia!! Vad mycket lättare hon kommer att kunna STÅ UT, nu när Deanne Rauscher & Co ställer upp vid hennes sida!!

På det här sättet går det att använda samma skvaller en gång till på ett miljöanpassat sätt. Författaren kan tugga om samma upprörda anklagelser och påstående i ett helt annat perspektiv .. det feministiska!! Stackars Silvia, stackars alla kvinnor som "tvingas" att leva med män som aldrig blir vuxna.

För så är det väl? Visst är det synd om oss kvinns som inte kan säga nej när män föreslår att vi ska ställa upp på det ena eller andra .. vi som inte kan bestämma själva hur vi vill ha det eller som inte har en chans att få synas bland noblessen, adeln eller kändiseliten om vi inte betalar med våra egna kroppar .. vi som är så desperat beroende av att ha en MAN att vi ser genom fingrarna på otrohet och lössläppta grabbfester med "något sött till kaffet".

Synd, synd, synd är det om oss!

Silvia måste ju bli alldeles till sig av lycka när hon nu genom Deanne Rauscher får chansen att ge denna veliga korkade kvinnobild ett ansikte.

EN LYSANDE IDÉ .. tycker vd:n på bokförlaget Lind & Co som nu hittat sin alldeles egen nisch. Skvaller .. för så här mycket böcker har de väl aldrig tidigare sålt .. och när drottningboken sålt slut så kan ju materialet återanvändas i böcker om hur det hela har påverkat kungabarnen i deras vuxna liv, eller hur???

Herman Lindqvist är upprörd i AB och jag håller helhjärtat med honom i hans upprördhet. Men det är nog inte mycket värt är jag rädd, för som han skriver .. "I dag är det svenska journalister som tagit över de gamla lutherska prästernas piska och Guds lag har ersatts med det som för tillfället är de politiskt korrekta åsikterna".

Men jag undrar i all stillsamhet .. VEM eller VILKA granskar journalisterna, bokförläggarna och chefredaktörerna och deras motiv och källor????

Läs den här boken i stället ..!!

Jag är inte ett smack förvånad över att SKANDALBOKEN om kungen blev skriven.

Det finns gott om människor som tror att pengar och kändisskap är detsamma som lycka och framgång. Och går det att uppnå på någon annans bekostnad så behöver man ju inte anstränga sig sååå mycket .. tänk bara på hur små chanserna är att få en storsäljare om du försöker skriva den helt själv. Att det kommer att såra, skada eller göra illa någon annan är ju bara något de får skylla sig själva för, eller hur??

Vad som däremot förvånar mig är att så många är villiga att BETALA för det som går att läsa alldeles gratis på diverse skvallerforum på nätet??? Rykten, skitsnack, påståenden och ett och annat sanningsord från en tid som var för länge, länge sedan.

SEX .. är ett storsäljande ord. Det vete sjutton varför?? ALLA har gjort det .. eller önskar sig det .. och ändå är det en fullständig sensation varenda gång det går att bevisa att en offentlig person gillar samma aktiviteter som oss själva??

Visst, det är väl inte så lyckat om man är gift! Men det angår väl mest de närmast sörjande .. och utpressningshotet och hotet mot rikets säkerhet ger jag faktiskt inte så mycket för .. det är väl snarare så att någon kanske tjänat en hacka av den privata förmögenheten eller gett lite kunglig glans åt ett förhållande utanför adelskalendern?

Vem bryr sig .. förutom de 10.000 tals skandalhungriga som rusat till bokhandeln eller datorn och kastat bort några hundralappar för att få läsa en historia som någon PÅSTÅR är sann.

Men visst är det kul att läsa om kända personer. Särskilt om det är de själva som berättar om sådant som tidigare inte har varit känt.

Just nu läser jag Keith Richards bok "Livet"! Redan på sidan två skrattade jag så tårarna rann och nu en bit in i boken är jag helt såld. För Keith Richard beskriver sitt liv rätt av, utan ursäkter eller skam .. det är det liv han levt och det står han för!!

Vilken skillnad!!

Men om kungen själv ärligt satte ord på sitt liv, DÅ är jag övertygad om att det skulle vara både läsvärt och intressant.

Flashback Skvaller i pappersupplaga ..?

När jag tillåter mig att släppa fram mina allra sämsta sidor går jag in på Flashback Skvaller. Där kan jag läsa både välskrivet och illa hopskarvat skvaller, påståenden, rykten, påhopp och rent skitsnack om alla våra offentliga personer.

Man kan nog säga att Flashback Skvaller fungerar som en spyhink för människors frustration, ilska, avund, skadeglädje och behov av att få ur sig det som vi undviker att ge uttryck för i verkliga livet .. med ungefär samma underhållningsvärde som forna tiders skampåle.

Det är väl knappast någon som tror att det är någon form av sanning som beskrivs här .. snarare är väl målet att förvrida sanningen till den yttersta gränsen för att uppnå största möjliga effekt .. eller gapskratt.

Så när jag hör att författarna till årets SKANDALBOK har hämtat uppgifter från just den här platsen så får jag en kladdig, obehaglig känsla .. och skäms över mitt eget beteende.

I dag är det boksläpp. Media ligger i startgroparna med precis lika mycket snålvatten i mungiporna som flashbackskribenterna. Skvaller är plötsligt BRA .. lösa påstående förvandlas till "granskning" och ett av medias mest omhuldade skvallerobjekt .. Mona Sahlin .. välkomnar utvecklingen??

Jan Guillou frågar sig hur vi ska stå ut om alla "kända profiler" ska granskas ända in i sitt mest privata skrymsle enligt flashback-metoden .. och det är en obehaglig tanke som jag inte tänker dröja vid.

Däremot så skriver Eva Franchell precis som jag känner .. "Nej, jag sitter inte och läser Kungaboken. Jag läser vad som skrivs om den och det räcker för mig"

För aldrig, aldrig att jag kommer att läsa boken om "Carl XIV Gustav - Den motvillige monarken"!! Om jag vill bejaka mina sämsta sidor och frossa i ryktesspridning, skvaller och förtal, fortsätter jag med att smyga in på Flashback Skvaller där ingen påstår att löst skitsnack är en "seriös" sanning .. det känns lite ärligare på något sätt.

Men att boksläppet är våra "seriösa" kvällstidningars våta dröm framgår helt klart av rubriksättningarna .. "De är rädda men lovar att vittna" .. "De riskerar fängelse" .. "De är tre små grisar" .. "Kungens vänner rasar" .. "intima detaljer om "monarkens sexliv" .. "pressen ökar på kungahuset" .. "Jag tycker mest synd om mannen" .. "Jag hyrdes in för att festa med kungens vänner".

Tänk vilken härlig natt dessa chefredaktörer och journalister måste ha haft.

Åh .. jag behövde verkligen ett gapskratt!!

Jag har varit så oförklarligt låååååg den sista tiden så just därför är jag enormt tacksam mot Aftonbladet .. för efter att ha läst nätsidans rubrik: Chefredaktör Jan Helin: Därför publicerar vi påståendena om kungen. "En skandalbok av tre journalister med seriöst anslag" .. så mår jag genast mycket bättre.

"SERIÖST ANSLAG"!!!!!!

Hahahahahaha .. jag tror jag dör!!

Jan Helin skulle inte känna igen ett seriöst anslag om det så träffade honom mitt i ansiktet .. det är jag helt övertygade om. Inte heller är ordet seriöst det första jag tänker på när jag läser texter av herr Helin .. bara snömoset om "Gilla lika" där Jan Helin skrev om vikten att få leva och verka bland likasinnade gjorde att jag hade roligt en hel dag!!

Precis lika kul som jag tycker att dagens seriösa anslag var i dag .. TACK!!!!! Jan Helin!

Hoppas kungen får lika kul när han läser skandalboken "Carl XVI Gustav - Den motvillige monarken", om sig själv i dag .. för i morgon ska han tydligen kommentera den "seriösa" journalistiska bedriften inför landets dreglande journalistkår.

Gud bevare Konungen, som de sa förr i världen .. vissa jobb är jag rätt tacksam för att jag aldrig kommit i åtanke för.