Samhället som hallick och hälare?

I politikens svarta hål finns alla de som faller fritt mellan lagar, förordningar, regler och tolkningar i välfärdssamhället.

Sjuka människor som inte kan få ersättning för förlorad arbetsinkomst på grund av att de aldrig har haft ett arbete. Andra som varit sjuka så länge utan att söka arbete att de bara kan få försörjningsstöd .. vilket innebär att de först måste avyttra allt som kan skapa förutsättningar för arbete när de förhoppningsvis blir friska. Familjer som offrar liv och ekonomi för en svårt sjuk anhörig, alla med arbetsskador som kan arbeta med arbeten som inte längre finns eller som ännu inte skapats.

Där finns alla äldre som passivt förvaras på vårdboenden utan någon form av meningsfullt liv .. utomhusvistelser, aktiviteter och mänsklig kontakt. Alla dementa som tillbringar dagarna i fullständig, förvirrad ensamhet i sina bostäder i väntan på de främlingar som hemtjänsten bistår med korta stunder på dagen. Besök som kan vara skrämmande, obegripliga och som sker med hjälp av en nyckel som ingen tar ansvar för.

Hemlösa och missbrukare som ingen vill hyra ut en bostad till, psykiskt sjuka människor med tvångstankar som är till fara både för sig själva och andra och handikappade som inte kan leva ett fullgott och jämlikt liv utan samhällets stöd och hjälp.

Men vad diskuterar media och politiker? Vad är det som får blodet att svalla hos dem? Jo, vinsten som vårdgivarna får .. inte kvaliteten på vården som de vårdbehövande har rätt till? Inte ansvaret som kommuner och försäkringskassor faktiskt har?

Jag har levt så länge att jag kan konstatera att dessa grupper alltid omtalas med värme och medkänsla av politiker från samtliga åsiktsläger, särskilt i valtider .. men att det så gott som aldrig leder till någon större förändring. Enskilda fall hängs ut i media inför varje val .. och jag undrar hur det känns när den utlovade(?) förändringen uteblir eller när enbart detta enda fall åtgärdas medan alla andra får leva vidare utan uppmärksamhet?

En enda gång har det fattats ett politiskt beslut av vikt när det gäller de minsta och mest försvarslösa i samhället .. LASS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och LAS - lagen om assistansersättning, som kom 1994 och gav många, många människor som levt undangömda från allt, möjlighet att leva på nästan samma villkor som vi andra

Nu bedriver Försäkringskassan en fullständig häxjakt på psykiskt funktionshindrade med hjälp av en regeringsrättsdom, Mål nr 5321-7 (RÅ 2009 ref 57), som de skamlöst använder för att jämföra behoven hos en fysiskt funktionshindrad man som kan arbeta deltid som forskare 30 tim/vecka med behoven hos psykiskt funktionshindrade som lever på samma nivå som förskole- och småskolebarn.

Det innebär att alla som kan föra en sked eller gaffel till munnen och äta sin mat inte behöver hjälp med sin övriga livsföring. Alla andra handikapp är underordnade själva matintaget .. kan du inte göra dig förstådd, förstå det samhälle du lever i, inte laga din mat eller röra dig

fritt, aktivera dig själv eller kommunicera eller försvara dig .. det räknas inte om du kan peta i dig din mat för egen hand.

Denna enda regeringsrättsdom tolkas .. mot lagens intentioner .. på ett sätt som gör att Försäkringskassan på egen hand urholkar och omöjliggör lagar som fattats för att ge människor ett jämlikt liv?

Det finns inte tillräckligt med äldre- eller gruppboenden och de psykiskt funktionshindrade som förnekas sin personliga assistans på grund av Försäkringskassan tolkning av lagen, hänvisas till samma ångestladdade och hjälplösa levnadsvillkor som de dementa och psykiskt sjuka som det inte heller finns någon plats för.

Gömda och bortglömda .. utan egna röster att göra sig hörda med.

Försäkringskassans utrensning bland de psykiskt funktionshindrade sysselsätter just nu våra domstolar till en förmodligen ofattbar kostnad utan att någon reagerar. Men själva nämndemännens vandel och brottregister är däremot av stort intresse .. vilket i och för sig

är lovvärt.

Förvaltningsrätterna är överhopade av överklaganden av märkliga beslut fattade av kommuntjänstemän och försäkringskassans utredare och människor får vänta i halvår och år på besked om de har något liv alls att se fram emot. Hela deras framtid avgörs, utreds och kontrolleras i domstol av människor vars bakgrund ingen ser den minsta anledning att utreda eller kontrollera?

Eget boende med boendestöd och dagliga oväntade besök av främlingar med egen nyckel. En nyckel till den egna bostaden .. den sista och enda tryggheten .. som ingen tar ansvar för? Hur ska en psykiskt funktionshindrad som inte förstår mer än ett litet barn eller en dement åldrande människa kunna avgöra vem som är utsänd av kommunen eller vem som olovligen kopierat ett nyckel .. som ingen tar ansvar för?

På det här sättet låser samhället upp dörren till de allra svagaste och släpper in människor .. okontrollerade och outredda? .. som utnyttjar dem sexuellt och bestjäl dem på de tillgångar de har.

Och tro mig, det händer oftare än ni tror, att dementa äldre och psykiskt funktionshindrade kvinnor utnyttjas sexuellt bakom stängda dörrar och människor berövas alla sina tillgångar när de är under samhällets "omsorg".

Man kan nästan säga att samhället agerar både som hallick och hälare?

Socialdemokraterna jublar över höjda opinionssiffror och famlar efter värderingar och politik, Kristdemokraterna vill verka för den lilla människan, vill sätta brottsoffret i centrum och börjar inse att det finns behov som de inte förstått. 

Alla partier talar om välfärden och behoven .... men de här grupperna blundar man för och sopar under mattan.

De tärande och kostsamma som inte ens går och röstar .. de räknas inte. 

AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN,

Hagmans Konditori .. ren, koncentrerad, ..

.. högoktanig energi och glädje!

Det var en fullständig nostalgichock, och om jag fick bestämma så skulle den här föreställningen vara möjlig att få på recept vid depression eller nedstämdhet. Tänk bara vilken besparing det skulle vara i vården!

Och eftersom själva kulturministern med vidhängande make var på samma föreställning som oss, så fick Maken hålla mig hårt i armen för att jag inte skulle ställa några krav redan i pausen.

Var sak har sin tid .. sa han, och det kan man ju hålla med om, eller?

Jag talar alltså om föreställningen med Galenskaparna på Intiman, som jag var på med Maken. Det var som att tanka glädje och energi och i dag har jag utan att darra på manschetten, städat hela köket .. muntert trallande på "Du kan bli nåt" som går på högsta volym just nu!

Med tanke på resultatet kanske det rentav är farligt att överdosera "Hagmans Konditori"? Men fick jag chansen så tog jag risken att se den igen .. minst en gång i veckan.

Då tror jag att jag skulle vara glad jämt!!

Så lärde jag mig något också .. som handlar om dem som gärna säger att det var bättre förr och får frågan .. NÄR var det bättre förr?? 

Bara svaret på den frågan var värd hela biljetten!

Syfestival och Antikmässa!

Jag var ute och virrade för mig själv i går. Egentligen skulle jag ha haft ett roligt sällskap med mig, men så kom det en åldrande släkting och en begravning emellan .. och så blev det bara jag.

Det värsta var att parkera bilen. Jag hatar trängsel och risken att det bara ska finnas små fickor kvar till mig som helst saknar förmåga att klämma in ens en cykel i en parkeringsficka. Jag hade redan intalat mig att det inte var hela världen om jag fick parkera på någon annan plats och ta bussen .. och så hittade jag den perfekta platsen direkt!

Negativt tänkande kanske inte är så dumt i alla fall? Man blir åtminstone positivt överraskad av väldigt lite.

Det är roligt med stora mässor av alla slag, men attans vad ont i fötter och axlar man får. Delvis får jag väl skylla mig själv. Jag har ingen aning om varför jag alltid envisas med att kämpa omkring med tunga ytterkläder på armen eller över väskan när det finns välfungerande garderober att tillgå?

Möjligen är det mitt lutheranska arv? Något straff ska jag väl ändå ha när jag har det så roligt .. och tänk på vad pengar jag sparar när jag spenderar resten på diverse onödiga fynd!

Antikmässan är bara så hemsk .. det dräller av saker som jag bara MÅSTE äga, även om de är kantstötta och stackars. Men jag stålsatte mig och vandrade bara runt på "budget"-avdelningen .. där all vintage fanns!

Skor fanns det. Skor som jag var villig att nästa dö för .. men ännu har jag inte lyckats få min vänsterfot att helt acceptera de skor jag redan har, så jag stålsatte mig och köpte inga skor.

Ni kan inte ana vilket eldprov det var!

 Däremot så köpte jag en liten sidenjacka och en glittrande jacka i spets och svandun med en ros på axeln .. det var belöningen. Jag kommer säkert att ha mycket användning för dem .. det är jag övertygad om .. när som helst dyker det upp en inbjudan till någon större Nobel-fest eller annat kändismingel. 

Jag avundas verkligen er som bor i närheten av Ludvika och har tillgång till det paradis som finns på Carlavägen 14 .. vi andra får nöja oss med Antikmässan eller hemsidan .. www.sofias-antikt-textil-kuriosa.se .. och det lilla som visas där.

Så hoppade jag raskt ner i Syfestivalkaoset och upptäckte att det inte var så mycket tyger som jag förväntat mig utan mer smyckestillverkning och scrapbooking .. och det var ju också spännande.

Jag hittade en fyndpåse med defekta eller överblivna smycken som innehöll så mycket möjligheter att jag kan göra 100 mobiler om jag vill .. eller något annat som jag ännu inte kommit på än?

 Påskägg, kanske?

Symönster till 50-60-talsinspirerade klänningar har jag letat efter ett tag och nu hittade jag till min stora lycka 2 stycken hos Svenska Mönster .. och genom att rota i avdelningen för udda tyger så hittade jag tillräckligt med tyger att jag kan göra det lapptäcke som jag lovat i ett anfall av total förvirring.

Nu sitter jag här och hoppas att fötterna ska återgå till normala 37:or inom ett par timmar för då är det dags för nästa humörhöjare .. Hagmans Konditori med After Shave och Anders Eriksson.

 I dag är jag en lyckligt lottad människa .. tjolahopp!!!

Åsnan mellan hötapparna?

Nu har Socialdemokraterna bestämt sig när det gäller vinster i välfärden .. igen!

Man har beslutat att överlämna frågan till de kommuner och landsting som redan bevisat att de inte heller har förmåga att handskas med den.

Det är mycket bättre att  kommunerna och landstingen får möjlighet att välja bort vinstdrivande företag till förmån för exempelvis stiftelser och kooperativ .. säger Carin Jämtin.

Det tycker jag är oerhört naivt. All vinst handlar inte om pengar som skeppas över till Caymanöarna, även om det är nog så illa, det går att göra vinst på välfärden på andra sätt.

En kedja av stiftelser inom välfärdssektorn som är högt älskad av våra politiker har till exempel en så svällande och överdimensionerad administration och finansierar ett så gigantiskt byggande att det är märkligt att det blivit något alls över till dem som pengarna egentligen var avsedda för.

Det är ett sätt att skapa vinst .. trots stiftelseurkunder och seriöst utanverk.

Ett annat är höga löner för höga befattningshavare, lönsamma men innehållslösa arbeten till familjemedlemmar, vänner och släktingar, kooperativt eller stiftelseägda fastigheter för samma målgrupp, fria resor, en välfylld fordonspark, trevliga studieresor till trevliga platser och sist men inte minst .. generösa pensionssystem.

Ett system som med framgång praktiseras också inom stat, kommun och landsting.

Finns det lättillgängliga, okontrollerade pengar så finns det alltid någon som vet hur det går att lägga beslag på den oavsett vad ändamålet var från början. Hur står blir skillnaden om Socialdemokraterna lyckas ge kommuner och landsting rätt att välja bort den ena lycksökaren till förmån för den andra?

Och vad är det som har hindrat kommuner och landsting från att ställa högre kvalitetskrav i upphandlingarna i välfärden redan nu? De avtal som tecknats med till exempel Carema, har synats av experter och bedömts vara fullständigt värdelösa när det gäller detaljerna och kvalitetskraven gällande vårdens innehåll.

Vad är det som hindrat kommuner och landsting från att använda sig av sitt ansvar och bedriva ett regelbunden tillsyn av de verksamheter de lagt ut i privat regi? Tydliga, detaljerade och klart formulerade avtal med en ansvarsfull tillsyn .. hade redan i dag minskat möjligheterna till stora delar av de vinster som nu gjorts.

Pengarna ska varken försvinna till skatteparadis eller i fickorna på "kreativa" människor inom kommun, landsting, stiftelser eller kooperativ .. oavsett hur det sker.

Det undviker man genom ett effektivt kontrollsystem, regelbunden tillsyn och tydligt formulerade krav och avtal.

Socialdemokraterna velar mellan hötapparna, låtsas ta tag i frågan och skjuter över den till Någon Annan.

Ylva Johansson försökte befria sitt parti från ansvar när det gäller massvaccineringen vid svininfluensan genom att säga .. "Vi litade på regeringen".

Nu händer samma sak .. nu litar man på kommuner och landsting?

Jag skrev det förut och skriver det igen .. att vara i opposition betyder inte att man inte behöver ta ansvar för de beslut man fattar eller för de politiska visioner och löften man påstår sig ha.

Om sossarna mot all förmodan hamnar i regeringsställning 2014, vem eller vilka ska de lita på då, när det måste fattas beslut?

Någon Annan? 

DN, AB, AB, Expr., SvD, SvD,

Gud som haver barnen kär???

Jag känner vuxna människor som fått sin barndom förstörd av Gud och h*ns vakande öga. Vuxna människor som inte kan befria sig från känslan av att vara övervakade och iakttagna när de ägnar sig åt "förbjudna" synder.

Vuxna människor som även i vuxen ålder, och långt efter sedan de skaffat sig en egen uppfattning, känner obehag för att leva livet som de vill .. eftersom det inpräntats att det är fel och att djävulen väntar runt hörnet.

Det finns barn som lever så nu. Det är det inte någon som anmäler .. Gud finns ju .. även om h*n är mindre synlig och verklig än en smurf. Det är inte heller länge sedan som ett förståndshandikappat barn såg som ett straff från Gud eller som Djävulens avföda.

Det finns väl ingenting som innehåller så många tabun och förbud och märkliga regler som religionen? En värld full av blå smurfar känns som om den är att föredra.

Men med tanke på biverkningarna och skadeverkningarna så kan jag nog nästan påstå att de normalbegåvade vuxna som brottas med sin gudsfruktiga barndom har lidit större skada än den autistiske pojke/unge man som tror på smurfar.

Vad jag förstår är han inte bara autistisk utan också förståndshandikappad och kanske är smurfarnas hans enda kompisar och vänner i en värld där inga andra sådana finns?

Vi vet inte det.

Mammans rättsombud från FUB, föreningen för barn och unga med utvecklingsstörning säger att det handlar om pedagogik från särskolan. Särskolan stöder mamman och förmodligen är kommunens tjänstemän inte heller så insatta i ärendet utan förlitar sig på pojkens assistenter och Lex Sarah anmäler mamman till Socialstyrelsen.

Jag ser verkligen fram mot den domen om det blir någon .. för den borde i rimlighetens namn öppna för att anmäla föräldrar som missbrukar Gud och Djävulen för att kväsa sina barn. 

Expr., SvD, DN, Skånskan, AB, GP, HD,

Jag blir alltid lika beklämd ..

..  när kvällstidningarna i största allmänhet, och Aftonbladet i synnerhet, bestämmer sig för att sälja lösnummer på enskilda människors lidande och problem. Själva ämnet brukar vara angeläget och väl värt att belysa, men sättet det sker på är oftast välregisserat och med ett förutbestämt syfte.

Och det är för det mesta inte att åstadkomma en förändring i första hand.

De ger sympati, bekräftelse .. får dem som lockas att "tala ut" att känna sig sedda och ger förmodligen också hopp om att en förtvivlad situation ska vändas till något bättre.

Och så blir det tomt och tyst när ämnet är urkramat till den sista hjärtskärande meningen och något annat säljer bättre. De som gav näring till den upprörda debatten får återgå till sina liv utan att något annat har hänt än att en mängd människor haft synpunkter på deras liv och situation.

Nu handlar Aftonbladets senaste korståg om unga tjejer som mår dåligt. Jag har arbetat med de här tjejerna. Jag vet hur spröda och sköra de är under den kaxiga ytan. Jag vet hur lätt det är att få tillit och förtroende och hur brutalt det skadar när den de litat sig till sviker.

Att lova, kanske ge lite .. och sedan släppa taget, vända ryggen till och gå. Det skadar mer än en fysisk misshandel och ensamhetskänslan blir förödande.

Så av en händelse så ser jag hur företrädaren för ett produktionsbolag har sökt upp en av dessa bräckliga tjejer som behöver nalkas så varsamt. Talat om att göra en dokumentär, varit vänlig och uppfattats som vän.

En hand räcktes ut och den hjälpbehövande människan klamrade sig fast .. och det blev för jobbigt och hon dumpades utan att få ett anständigt avslut eller en förklaring?

Hur kan man tro att man kan göra en dokumentär om en ung kvinnas psykiska problem, ångest och ensamhet .. om man inte ens förstår att det inte går att bara vifta bort henne när den lönande idén inte längre kändes intressant?

Och hur kan man ta upp ämnet igen .. uppmana andra att hjälpa till att göra problemet synligt och uppmana andra att lägga märke till hur dåligt de här tjejerna mår?

(Jag har aldrig tidigare och ska aldrig, aldrig, aldrig mer läsa kändisbloggar för att få lite förströelse i februaritristessen.)

AB, AB blogg, Expr., 

En björntjänst?

Jonas Sjöstedt verkar ha en kompis som har en kompis i regeringen i deras land och han har i sin tur en kompis som har goda relationer (en kompis?) i samma parti som premiärministern i Etiopien, som har fängslat två svenska journalister som var där för att belysa bristen på fri- och rättigheter i en diktatur??

Har jag förstått det hela rätt??

Nu talar Vänsterpartiets ledare med denne kompis som har en kompis i en regering som förmodligen är lika odemokratisk som den som de svenska journalisterna tänkte skildra i sitt tänkta reportage .. för att denne kompis regeringskompis ska kontakta sin kompis i den odemokratiska regeringen i Etiopien så att premiärministern i detta parti ser till att journalisterna släpps??

Jag måste ha fattat fel??

VARFÖR skulle alla dessa kompisar göra Jonas Sjöstedt en tjänst .. helt av sitt hjärtas godhet .. för att få två svenska journalister släppta så att de kan skriva kritiska artiklar om bristen på demokrati i deras länder??

Finns det verkligen något som en helt fri lunch??

Någonstans så känns det väldigt konstigt?

Och mitt i allt detta talar vår utrikesminister med sina kontakter i Etiopiens regering och jag undrar om den person som Carl Bildt talar med är kompis med den kompis som är kompis med Jonas Sjöstedts kompis .. eller om de kanske är inbegripna i någon slags falangstrid och inte alls kan samarbeta och i sin tur sätter igång och pinkar revir tvärs över huvudena på de svenska journalisterna som då hamnar i någon slags ingenmansland mellan Carl Bildts kontakter och Jonas Sjöstedts kompisar?

Utrikespolitik är nog för svårt för mig .. och det känns konstigast av allt är att alla inblandade .. utom Carl Bildt .. verkar vara vänsterbekännande på ett eller annat sätt?? Inklusive de kritiska fängslade journalisterna???

(Göra någon en björntjänst = med goda avsikter göra något som är till nackdel för någon.)

Expr., DN, SvD, AB,