Förlåtelseimpulser hos Skavlan i går.

Vi tittade på Skavlan i går och det påannonserade "mötet" mellan Jan Guillou, Anne Holt och det Norska Fremskrittspartiets Per Sandberg var väl inte vad jag hade förväntat mig?

Till att börja med så förstod jag inte alls varför Jan Guillou satt där som försvarare av Özz Nûjens och Ehsan Fadakars påståenden att Norge är ett rasistiskt och själviskt land som behandlar de fattiga som djur??

Vågade Aftonbladet inte låna ut chefen för tidningens sociala medier??

Efter att ha läst den här länken som jag fått via Häxan Mexan, så har jag all förståelse för det. (tack Maja, den här nyheten var 7 år yngre än AB:s senaste rubriker i ämnet!)

Men medge att det kändes lite rumphugget och snöpligt när det tomgångsmalande "samtalet" avslutades med att Jan Guillou konstaterade att .. om Sverigedemokraternas företrädare hade liknat dem som företrädde det Norska Fremskrittspartiet så hade vi svenskar inte haft några som helst problem .. eller något i den stilen.

Nähä??

Då var det faktiskt mer givande att träffa Martin Luuk, Kristian Luuks mer okände bror. Mer olika än så kan nog inte ett par bröder bli och i samma trevliga anda, som sedan spillde över på  "det allvarliga samtalet", bad den ene brodern den andre om ursäkt för att han hade varit otrevlig utan att ha vetat om det .. eller något i den stilen??

Så var det dags för min absoluta favorit hos Skavlan , Niklas Källner, att göra ett inslag där han frågade förbipasserande om de hade några syskon som förtjänade en ursäkt.

Det hade de!!

Och eftersom jag älskar Niklas intervjuer så fick jag också en känsla av att jag hade åtminstone EN händelse att be min lillebror om ursäkt för.

Jag har aldrig gjort det tidigare och jag tror inte att vi någonsin talat om händelsen? Frågan är om han ens minns den .. eller hann registrera vad som hände, när det hände?

Jag var i alla fall 15-16 år och han 9-10, obeskrivligt irriterande och påfrestande, enligt min uppfattning. Vi var ensamma hemma, våra föräldrar var sena och jag tror att jag skulle laga något åt oss båda .. även om det verkar orimligt? I varje fall så var vi i köket.

Min bror studsade omkring och knuffades, retades och gjorde sig rolig på min bekostnad och på den tiden var jag inte fullt så behärskad som jag lärt mig vara i dag, så ...

.. plötsligt rann sinnet. Jag stäckte ut handen och greppade det som fanns närmast och ..

.. drämde stekpannan i huvudet på honom!

Tiden stod stilla.

Så vände han på klacken och gick tyst uppför trappan till sitt rum.

Jag var som förlamad. Det var inte meningen och det kunde ju lika gärna ha blivit en visp?

Men nu blev det ju en stekpanna!

Tänk om han dog??

När det inte hördes ett ljud från övervåningen så smög jag upp och hittade brorsan försjunken i djup sömn .. men vid liv och utan synliga men.

Några timmar senare kom våra föräldrar hem, min bror sov lugnt vidare och vi har aldrig, vad jag minns, diskuterat vad som hände den dagen.

Så ... FÖRLÅT ATT JAG DÄNGDE STEKPANNAN I HUVUDET PÅ DIG!! Det var inte meningen och jag hoppas att det inte var det som gjorde att du är så sorgligt obegåvad när det gäller matlagning som du är i dag?

Phu!! ....

Ahhh!! Nu känns det genast MYCKET bättre! 

Jag måste sluta ..

.. läsa kvällstidningarna på nätet också, har jag upptäckt.

Det är mer än ett år sedan vi helt slutade köpa Aftonbladet som papperstidning och Expressen köper vi bara i undantagsfall, när någon av oss behöver något att läsa på tåget, ensam på en servering eller i ett väntrum någonstans.

DN kommer varje morgon i brevlådan .. med undantag för helgdagar .. och SvD:s nätupplaga betalar jag för, det får räcka från och med nu.

För jag inser att jag påverkas av vad jag läser och att jag påverkas negativt på ett sätt som jag inte tycker om. Plötsligt upptäcker jag att jag förhåller mig till vad enögda, högavlönade journalister i Stockholms innerstad får betalt för att ösa ur sig i ledar- och debattartiklar eller krönikor?

Alltså, jag förhåller mig till och försöker bemöta de "sanningar" som de vill att läsaren ska agera efter och inte till hur jag själv tänker och tycker .. hur korkat och skruvat är inte det? Varför gör jag så?? Ingen av alla dessa författare av politiskt färgade krönikor, ledar- och debattartiklar skulle väl någonsin vända sig till mig för att ta reda på vad jag tycker?

Varför är det då så viktigt för mig att försöka tala om var jag står .. i en fråga som jag aldrig själv skulle ha kommit på och som bara intresserar den som skriver om den??

Det är mycket möjligt att Aftonbladets ledarskribenter verkligen tror på det de skriver och omfamnar de åsikter de för fram, kanske är det deras absoluta sanning .. men det är också själva förutsättningen för deras löner och anställningar, eller hur?

När jag förhåller mig till och reagerar på de allra mest vinklade alstren hamnar jag på vägar som  jag aldrig skulle ha gått på ensam, hamnar på platser som jag inte ens visste fanns och tänker tankar som jag aldrig skulle ha tänkt av mig själv .. det är en lite skrämmande upptäckt och jag är inte helt nöjd med mig själv, måste jag erkänna.

Men, det som känns sjukast är att Aftonbladet är så synonymt med Socialdemokraterna och att det jag läser gör att jag misstror partiet lika mycket som tidningen. Dessutom får mina egna reaktioner mig att förstå .. verkligen förstå .. varför ett parti som Sverigedemokraterna ökar så kraftig trots den intensiva motelden från Aftonbladet. Aftonbladets moteld verkar vara själva bränslet till sverigedemokrati-raketen .... som tidningen dessutom riktar in direkt mot det parti som de säger sig stödja?

Johan Westerholm skriver .. "Skulle jag vara representant för ägaren Schibstedt i fallet med Aftonbladet och verkligen menade allvar med att ta upp kampen så skulle jag rensa rätt friskt på ledarredaktionen",  .. själv skulle jag rekommendera en helt ny ansvarig utgivare och en helt ny ledarredaktion.

Med sådana vänner behöver Stefan Löfven och hans partikamrater inga andra fiender.

Och inte blir det bättre när de partistrateger som partiet skakat fram till sosseledaren, skriver svamliga, uppblåsta, orealistiska och innehållslösa önskelistor som han får signera för publicering i de stora morgontidningarna. Jag vet inte riktigt vilka det senaste alstret .. "Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter" .. vänder sig till, men språket är definitivt inte avsett för den vanlige läsaren/väljaren.

Men jag kan ju glädja mig åt att jag i varje fall inte reagerar varken negativt eller positivt utan förblir lika likgiltig som inför alla de tidigare.

Förmodligen kommer jag att lida av en viss abstinens framöver, nu när jag försöker komma ur mitt missbruk av kvällstidningsjournalistik? Det påminner lite grand om första säsongen av Big Brother som jag verkligen inte ville se mer av efter de första veckorna .. men som jag ändå följde till det totalt meningslösa slutet.

Uppenbarligen har jag en dragning till det obehagliga, sensationella, orimliga och snaskiga som jag behöver ta i tu med.

Veckans Viktor, Fnordspotting, Dick Erixon

Gamla nyheter blir som nya??

I söndags var Jan Helin upprörd i sin #söndagskolumn74, som handlade om hans ansvar för Aftonbladets historia.

Eller rättare sagt .. hans ovilja att ta ansvar för vad som skrivits på Aftonbladet före år 2008 då han tillträdde som ansvarig utgivare. Det som gjorde att frågan blev aktuell och brännande var att ... "en företagare anser sig förtalad av Dagens Nyheter på grund av artiklar som publicerades i tidningen 2006. Denna uppfattning hos företagaren uppstod 2012 eftersom artiklarna fortfarande var tillgängliga för alla och envar via DN.se" .. och att svaret från Högsta domstolen blev .. ”Utgivaren av en databas ansvarar enligt 6 kap. 1§ yttrandefrihetsgrundlagen för yttrandefrihetsbrott i databasen när det gäller information som tillhandahålls allmänheten under den tid han var utgivare, och att detta gäller även information som hade lagts in i databasen innan utgivaren utsågs.”

Jan Helin vill ha en lagändring för att slippa det ansvaret.

I går och i dag har Aftonbladet stora rubriker och upprörda artiklar byggda på material som tidningen grävt upp ur en annan databas som Jan Helin anser att den ansvarig utgivaren inte bör ha ansvar för om h*n inte var anställd vid tillfället??

Uttalanden i inspelat material  från 2002 används som underlag för rubriker och artiklar som vid första anblicken kan uppfattas som dagsaktuella??

Hur ska han ha det egentligen, Jan Helin?? Vem ska ha ansvar för gammalt material och ska allt verkligen kunna användas igen .. utan att någon ska ta ansvar för att läsaren av enbart rubriker och löpsedlar uppfattar det som dagsaktuellt?

Och hur ska den nya lagändringen, som han mer eller mindre kräver, se ut om den ska ge honom full ansvarsfrihet att återanvända gamla nyheter och presentera dem i ny förpackning under ursäkten att han inte ansvarade för originalpubliceringen???

Människor förändras under tid .. eller gör de inte det? Varför inte göra en nypublicering av en gammal nyhet från den 27 mars 2007, då Aftonbladet hade en ledarartikel om "Slaget mot kvinnorna" där Stefan Löfven, i egenskap av ordförande för IF Metall ogillade, och försökte blockera, en lösning med särskilda kvinnopotter?? Det kan väl bli en bra rubrik även i dag .. helt utan ansvar för den ansvarige utgivaren som då ännu inte var anställd??

Stefan Löfven är ju ändå sossarnas partiledare och statsministerkandidat i dag .. och har helt nyligen anklagats för att fortfarande vara dålig på jämställdhetsfrågor, av Claes Borgström som därför lämnade partiet till förmån för Vänstern?

Den "nyheten" skulle vara 5 år färskare än den nyhet som står högst på löpsedeln i dag .. och precis lika inaktuell.

Sedan så kan jag inte låta bli att tänka på Karin Petterssons påstående att det skapades en martyr av en fjäder när en politisk ledare blev föremål för tårtkastning och hotades av en mobb på ett hundratal personer utan demonstrationstillstånd.

Vad tycker Karin Pettersson det ska kallas när hennes egen tidning slänger fram 11 år gamla "nyheter" för att skapa nya martyrer??

AB, AB, AB, DN, SvD,

800 000 personer?

Socialdemokraternas strateger säger att valet handlar om att övertyga 800 000 personer .. berättar Karin Pettersson i sin ledarkrönika i dag. Hon önskar att Stefan Löfven kunde formulera någon slags ideologiskt tänkande så att partiet kan nå ut till dessa viktiga väljare .. samtidigt som hon tror att .. "Stefan Löfvens defensiva hållning kommer antagligen att räcka till valvinst nästa år".

Det var optimistiskt tänkt. För om Stefan Löfven blir statsminister efter nästa val så beror det nog inte så mycket på den socialdemokratiska politiken .. utan på om Miljöpartiet och Vänster lockar de väljare som givit upp socialdemokratin, tror jag?

I min lilla stad i min verklighet finns ett köpcenter. I anslutning till entrén finns en cafeteria som har en träveranda där gästerna kan sitta på sommaren. Där samlas alla invandrade män som är så trångbodda att de inte har någon annanstans att ta vägen.

Nu är utemöblerna för länge sedan intagna så de står där under verandataket och ibland verkar de ha riktigt trevligt. Ibland står de bara där tysta och röker, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

Det finns också ett systembolag i köpcentret. Utanför finns ett antal cementblock som förhindrar parkering och biltrafik på den del som är täckt av taket och avsedd för gående. Där sitter de som väntar på det gyllene ögonblick då Systembolaget slår upp sina portar, där sitter de som hoppas på att få ett bidrag till något alkoholhaltigt, där sitter de som inte kan vänta med konsumtionen av de inköpta varorna och ibland verkar de ha riktigt trevlig och ibland sitter de bara där och röker, tysta, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

I själva köpcentret ekar fotstegen. De flesta butikslokalerna gapar tomma, men längst in finns en av landets största livsmedelsjättar representerad. Utanför finns tidningsförsäljning, spel, inplastade godsaker som passar till det kaffe som kan inhandlas och avnjutas vid bardisken vid väggen. Där möter jag allt som oftast de barnlediga eller vabbande mammorna som drar sina mer eller mindre aktiva barn i vagnar eller de som är arbetslösa, sjukskrivna eller har sjuk- eller aktivitetsersättning. Ljudnivån är högre här än utanför, barnen springer och leker, det skrattas ibland, men för det mesta står de där med sina telefoner, kaffemuggar och verkar vänta på något .. okänt vad? Tysta, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

Alldeles intill storköpet finns Apoteket. Det är ett nytt, fint apotek som förstått sina kunders behov och därför varit generösa med sittplatser mitt emot dem som tar emot receptbelagda läkemedel.

Där sitter det många pensionärer. Länge sitter de där och ibland upptäcker jag att de inte ens har någon kölapp utan bara sitter där i väntan på att någon bekant ska landa på någon av stolarna. Inte allt för sällan går de som blivit expedierade tillbaka till umgänget bland de "väntande" för att fortsätta samtalet som blev avbrutet. De verkar ha riktigt trevligt ibland .. och ibland sitter de bara där, tysta, tillsammans och med alldeles tomma ögon.

Passivitet och ensamhet är något som verkar ha blivit svensk paradgren?

Så fort våra politiker sätter in "åtgärder" för att "hjälpa" dem som inte kan hjälpa sig själva så blir resultatet totalt passiviserande. Till och med som kallas "aktiviteter" i statlig eller kommunal regi är totalt passiviserande och lämnar inte det minsta utrymme åt individualitet eller egna initiativ?

Det kommunala dagcentret för psykiskt funktionshindrade på vår ort aktiverade till exempel arbetstagarna genom att ta långpromenader i kulverten under lasarettet. Från ingången på andra sidan vägen och till bårhuset och tillbaka. Det är i och för sig en fin helglasad kulvert i markplan, men som promenadaktivitet skulle jag hellre ha valt promenadvägen efter ån som ligger lika nära, fast åt andra hållet.

De invandrade männen på verandan väntar på bostäder till de släktingar som trängs tillsammans med dem i en lägenhet avsedd för en familj. De väntar på arbete så de kan försörja sin familj, förbättra sin situation, uppfylla sina drömmar, höja sin sociala status och gå framåt i livet. Politikerna kallar det för frihet och framtid .. men de väntar och väntar och ibland har de sina söner med sig .. som förmodligen tränas i väntandets konst.

Våra politiker ser dem som arbetskraftsreserv? Men det är människor som du och jag, som samhället dömer till frustrerande väntan, passivisering och isolering år efter år efter år.

De som sitter utanför Systembolaget väntar på en stunds verklighetsflykt från ångest och ensamhet .. det är det enda som erbjuds .. förutom meningslösa "åtgärder", bidrag och fältarbetare som kommer hem och röjer, köper mat och tittar till när det hela går totalt åt fanders.

Våra politiker gör sitt bästa för att slippa se dem. Ändå så har de inte alltid befunnit sig i den här situationen. Skilsmässa, arbetslöshet, psykisk ohälsa, annan sjukdom eller hjälplös oförmåga att hantera vuxenlivet eller ekonomin har fört dem hit .. eftersom samhället alltid sätter in passiviserande åtgärder när katastrofen är ett faktum i stället för aktiva, individanpassade insatser när de första signalerna blir tydliga.

Det är inte en sämre sorts människor som fastnar i missbruk. Det är människor som du och jag .. som inte kan resa sig och gå vidare om samhället tvingar dem till ensamhet, passivisering och isolering.

De äldre på Apoteket är ensamma, har små ekonomiska ramar .. men är människor som du och jag och skulle förmodligen kunna dela med sig av sina erfarenheter om de fick möjlighet. En resurs, rent av .. ?

Men samhället behöver dem inte och det som väntar när krafterna eller förmågan inte längre räcker till för ett apoteksbesök är total passivisering, ensamhet och isolering på något äldreboende eller hjälp från stressad hemtjänstpersonal som har tre "besök" på olika ställen i den lilla staden inplanerade på samma klockslag.

De som är sjukskrivna eller lever på sjuk- eller aktivitetsersättning kan inte lyfta ett aktivt finger för att komma ur sin ensamhet, passivitet eller isolering .. för då försvinner den ekonomiska ersättningen som höstlöv i vinden. De är människor som du och jag .. men kan inte aktivt försöka förbättra sin situation eller försöka sätta lite guldkant på tillvaron, utan att riskera att bli friskförklarade?

De sjukskrivna mammorna är kanske sjukskrivna från den enda plats i tillvaron där de kan vara sig själva. För det är inte möjligt att bli sjukskriven från familjen som förmodligen dränerar kvinnor på mer kraft än vilken arbetsplats som helst.

Förr förstod man det .. då fanns det konvalescenthem och vilohem där utslitna kvinnor kunde få vila upp sig en vecka eller två medan en hemvårdarinna tog hand om familjen. Förmodligen var det billigare än dagens system .. men det var naturligtvis inte jämlikt och saknade fullständigt genustänk?

På köpcentret i min lilla stad i min lilla verklighet finns alla de som slutat tro på socialdemokratin. Tillsammans med alla andra på andra köpcenter i landet så är de nog de 800 000 väljarna som Socialdemokraterna behöver?

Men det är roligare och mindre ansträngande att satsa på "radhusägarna i Nacka" . Och så kanske det är? De som finns i vårt köpcenter har förmodligen gett upp tron på politiken och stannar i stället hemma på valdagen.

Ensamma, passiviserade och isolerade och med ett döende köpcenter som enda mötesplats.

DN, DN, SvD,

När livet går sönder och bitarna inte längre passar ihop ..

Vilken dag som helst kan vara den första dagen på ett helt nytt och annorlunda liv. Tänker du någon gång på det?

Det kan vara den dagen då ..

.. du sätter dig i bilen och vaknar upp förlamad från bröstet och ner i en sjukhussäng och alla dina framtidsplaner för evigt krossas,

.. du, tillsammans med din partner, åker till BB för att möta ett efterlängtad barn som visar sig ha ett handikapp som helt förändrar era liv och gör varje kommande dag till en kamp,

.. du inser att du inte längre orkar arbeta heltid och samtidigt uppfylla ditt "föräldraansvar" och vara vaken varje natt, så att inte ditt handikappade barn kvävs till döds,

.. du hälsar på din ensamstående förälder och kommer till insikt om att den lätta förvirring som du tidigare observerat har övergått till en demens som får din förälder att utföra handlingar som är livsfarliga både för sig själv och andra,

.. du förlorar en nära anhörig som i åratal kämpat, ensam och förgäves, mot ett svårt missbruk,

.. du drabbas av en sjukdom som gör att du behöver hjälp med allt det som kan ge något litet  innehåll i ditt nya liv .. eller den sista tiden av det liv som finns kvar,

.. du upptäcker att din partner eller ditt barn mobbas så svårt under den tid de vistas på jobbet eller i skolan att de inte längre tycker att livet är värt att leva.

Varje dag kan vara första dagen på ett helt annat liv än det du förväntar dig leva. På gott och ont .. men när det förändras så att bitarna inte längre passar ihop och du behöver hjälp från andra, då måste det väl ändå kännas tryggt att veta ..

.. att kommunen kan använda dina skattepengar till att betala en erfaren jurist och konsult för att få stöd och hjälp så de kan spara in på din lagstadgade rätt till stöd och hjälp??

Det måste också kännas bra att inte media besvärar sig med att störa kommunernas upphandling av den typen av tjänster, med mer än några rader i samband med ett halvtimmes TV-program och att de "goda" människorna på twitter reagerar starkare på att Katrine Kielos tycker att svenskarna är ett ängsligt folk (248 tweets) än på att kommunerna betalar för att kunna neka funktionshindrade samma möjligheter som resten av "det ängsliga folket" (44 tweets).

Intressant är det också att inse att de 248 tweetsen verkar vara skrivna av människor som INTE anser sig tillhöra det svenska ängsliga folket.

Undrar vilket slags "folk" de ser sig själva som .. och vilka de sorterar in under rubriken "ängsliga"??

AB, AB, Expr., Expr., Expr., DT, SvD, DN, DN, DN, DN, SvD,

Man is a child of his environment ..Shinichi Suzuki,1898-1998

Det finns två sorters miljö som formar oss människor. Den ena är den miljö som är grenen vi sitter på samtidigt som vi gör vårt bästa för att såga av den .. och den andra är den miljö som formar våra tankar, våra val och reaktioner.

Var försiktig med ditt val av miljö för den kommer forma dig; var försiktig med ditt val av vänner för du kommer bli som de .. så skrev W. Clement Stone (1902-2002) och så tänker jag när jag lyssnar på debattörernas, politikernas och journalisternas försök att måla upp en verklighet som "folket" förväntas tro på.

Det går .. sådär?? .. tycker jag mig se.

Men ibland kan medial påverkan ge ett tydligt och omedelbart resultat, även om det var vanligare förr än nu. Jag minns när Björn Gillberg tvättade skjortor i gräddersättningsmedlet Prädd i början på 80-talet för att visa att blekmedlet som fanns i tvättmedel fungerade lika bra som blekmedel i gräddersättning. Eller tvärtom.

På mindre än en månad gapade hyllorna med blekt toalett- och hushållspapper och blekta kaffefilter fullständigt tomma. Det var en effekt som jag aldrig kommer att glömma .. INGEN ville ha alla dessa vita fina toalettpapper med diverse blomstermotiv på längre. Över en natt förändrades konsumenternas köpvanor .. jag önskar att vi kunde få se sådana reaktioner igen.

Men i dag tror ingen längre på media eller de senaste larmrapporterna.

Där finns också en ganska tydlig förändring som åtminstone jag kan datera till den dag då Jan Hellin tillträdde som ansvarig utgivare för Aftonbladet.

För på min återvinningsstation har det från 2008 och fram till nu skett en tydlig förändring. Det blir färre och färre återvinningscontainer för tidningar år efter år och de som finns är inte längre så knökfulla att man riskerar liv och lem för att bli av med gamla nyheter.

Jag har själv inte längre så mycket tidningar att klämma dit heller, för varför ska jag betala 15 kr för något som jag varken tror eller litar på är sant? Däremot så klickar jag mig vanemässigt in på både Expressen och Aftonbladets hemsidor för att läsa ledare och rubriker. Mest för att jag inte kan låta bli på samma sätt som när något hemskt eller motbjudande händer .. det är svårt att styra blicken någon annanstans.

I dagens AB erbjuds läsarna av sk plustjänster/betalläsning bland annat följande guldkorn ..

.. Dokument - inifrån stripklubben som delar Kiruna.

..Toppa formen på 10 dagar .. supersnabb och effektiv träning

.. Här är prylarna som gör dig rik. (en uppmaning att leta på vinden eller källarförrådet där det         kan dölja sig klenoder för miljoner?)

.. Dietisten slår larm - (det verkar vara att det är ca 40 bitar socker i en liter läsk?)

.. Sålde bilen - tvingades betala allt själv (bedrägeri vid privat bilhandel utan skyddsnät?)

.. Är du trött på att fasta? Så sover du dig i form. (????)

Jag har alltså inte någon plustjänst. Det finns liksom ingen anledning att betala för att få ingenting, som dessutom stjäl tid och skapar missnöje.

Det finns TV på Aftonbladet också. Mer och mer TV .. klickmonster, kopierade Youtube-klipp med ny rubrik, shower med mer eller mindre amatörmässigt innehåll men med lockande, vilseledande rubriker och TV som ska föreställa någon form av nyhetsrapportering som till exempel ..

.. Såg en arm från graven - där låg en levande man!!

.. Aftonbladets TV-höjdare: Ny uppfinning ska förhindra våldtäkt. Verkar vara en urusel idé. (???)

Dessutom så har Aftonbladet börjat med något som kallas "Sponsrat innehåll", vilket är reklam för till exempel banker .. förklätt till nyhetsrapportering. Alltid lurar det någon, är väl tanken?

Jag klickar ALDRIG in mig på kvällstidningarnas TV-höjdare. Men som sagt, ledarna läser jag så länge de är gratis.

Katrine Kielos är i dag missnöjd med Sverige och svenskarna. Själv bor hon i Storbritannien där folk har en mer avslappnad attityd till att meningsmotståndare kastar saker på dem.

"Vi är inte tillräckligt macho i Sverige".

"Vi är ett land där rasistiska hot mot folkvalda och journalister är vardagsmat."

"Vi tenderar att se tårtorna som ett hot mot demokratin - inte som en del av den."

"Sverige är ett ängsligt land"

Vilka VI är det Katrine Kielos skriver om egentligen??

VI som bor i min verklighet reagerade inte i första hand mot tårtan i Jimmie Åkessons ansikte utan mot det som liknade en amerikansk lynchmobb i amerikanska södern - men som var vänsterextrema människor som hävdade sin rätt till Södermalms gator. Den officiella rapporteringen stod Katerine Kielos kollegor för .. det är inte VI som "gör martyr av en fjäder". DET tycker många med mig var ett hot mot både demokratin och friheten att uttala en åsikt var som helst, när som helst.

VI som bor i min verklighet är INTE rasister och hotar varken folkvalda journalister eller folkvalda .. det gör de som Katrine Kielos och hennes kollegor piskar upp och släpper fram i sina egna kommentarsfält där de för säkerhets skull har blockerat mer nyanserade bloggkommentarer.

VI som visades vägen in till "Avpixlat" av Aftonbladets trägna rapportering kunde själva konstatera att Aftonbladets kommentarsfält innehöll värre och grövre påhopp än den "rasistiska sajten"?

VI som bor i min verklighet är ängsliga av en anledning .. för om vi uttrycker fel åsikt, talar öppet om det som kvällspressen anser vara förbjudet eller fel så hängs vi ut, tystas, hånas och förlorar både heder och trovärdighet i hårt vinklade angrepp.

VI i min verklighet är däremot starka och stöder offren för medias enögdhet i tysthet och under återhållen protest.

VI tycker nog att media tystar mer mod än de uppmanar till.

VI i min verklighet känner oss inte särskilt ängsliga i vardagen .. men vi är ärligt talat förbannade över det åsiktsfilter som lagts över oss i svensk media. De macho-känslor som Katrine Kielos efterlyser jäser, gror och får näring av henne och hennes kollegor och en dag kanske det yttrar sig på ett sätt som varken hon eller jag kommer att tycka om.

Till och med Aftonbladets egen Åsa Linderholm ser riskerna i att låta en kollega göra en intervju när det gäller filmatiseringen av hennes egen bok "Mig äger ingen" .. och därför intervjuar hon sig själv, för att förvissa sig om att det som skrivs bli sant.

Det säger en hel del om varför tidningsförsäljningen sjunker och nättidningarna har blivit någon slags underhållning utan större trovärdighet.

Lena Mellin på samma tidning ser följderna för ekonomin .. men funderar inte ett ögonblick på VARFÖR läsarna sviker. Jag har all förståelse för det .. hon har nog läst det som står i  plustjänsten om att hon måste kunna sova sig i form, så att hon kan skriva morgondagens krönika om det ängsliga svenska folket.

Att vara rik, mäktig eller känd ..

.. är ingenting som någonsin har lockat mig. Snarare tvärtom .. även om brist på pengar och makt ibland har varit ett problem. Det ultimata är nog att ha så stora inkomster att det blir lagom mycket pengar över i slutet på månaden så att det räcker till insättning på ett konto som avser framtida nöjen, oförutsedda utgifter, tillfälliga katastrofer eller bara finns där som en allmän trygghet.

Någon politiker pratade en gång om att alla borde ha en årslön sparad? Det är kanske att ta i om du inte har en riksdagsmannalön .. men en eller två månadslöner kan hålla paniken borta eller ge lite andrum i tillvaron, eller hur? Om det nu går att få ihop det?

Men vad vore livet utan mål?

Själv har jag, sedan 15 år tillbaka, ett tandvårdskonto som jag sporadiskt sätter in lite pengar på, för jag har lärt mig av erfarenheten att när pengarna som mest behövs är de oftast som mest svåråtkomliga. I förrgår var jag tacksam för det när jag bet av ett hörn på en framtand och om drygt en vecka så vet jag bestämt att jag kommer att gratulera mig själv för mitt förutseende.

Men det viktigaste kontot jag har är också det som gett mest utdelning. Vinst kan man kanske till och med kalla det.

Det är mitt Erfarenhetskonto som jag träget har fyllt med erfarenheter sedan den dag jag föddes.

Jag kan se att det finns människor som avslutade sitt konto i Erfarenhetsbanken redan i tidig ålder och slog sig till ro i en känd och trygg miljö tillsammans med likasinnade. Livet rullar på, åsikterna är de gamla vanliga, allt utanför är fel, de som vill lösa problem på fel sätt är onda i motsats den egna sfärens godhet och förmåga att presentera lösningar för dem som är olika. De Olika kan man i och för sig gilla .. med godhjärtade beklaganden .. eller ogilla med hatiska angrepp.

Jag har svårt med den typen av människor. De känns grunda, självgoda och outvecklade.

Ungefär som tonåringar som vaknar varje söndagsmorgon med samma ruelse över samma misstag som de begått under samma rus som de tänker dyka ner i kommande lördagskväll. Förr eller senare brukar det bli tydligt vilka som kommer att stanna kvar där och vilka som söker nya kickar och erfarenheter.

Jag litar mer på människor som snubblat, ramlat, gjort bort sig, skämt ut sig, begått förfärliga misstag .... men rest sig, fyllt på erfarenhetskontot och gått vidare i livet med betydligt starkare steg .. än på människor som flanerat, snubbelfritt, runt i en inhägnad trädgård hela livet.

De kanske har pengar. Makt. Kändisstatus .. men vad har de att ge? Vad finns det på erfarenhetskontot som gör att de kan kommunicera utanför staketet?

Det är också mer givande att samtala med någon som har en helt annorlunda syn på livet, samhället eller det sociala samspelet än vad jag själv har. Även om känslorna kan svalla högt och hett så lär vi oss båda garanterat något av det .. under förutsättning att det finns något på erfarenhetskontot att plocka fram för maximal förståelse.

I dag har jag till exempel mina två månadslöner sparade i rena pengar .. men på erfarenhetskontot har jag år av totalt ekonomiskt kaos, grova felbedömningar, fantastiskt roliga dumheter, felslagna förhoppningar samt möten med människor från de mest skilda sammanhang.

Kreativa, skapande människor som möts i ett samtal brukar ofelbart erbjuda varandra erfarenheter från ett välförsett konto .. för den gruppen har tveklöst misslyckats tillräckligt många gånger för att förstå vad det innebär.

Det första kontot är trygghet .. det andra kontot är själva förutsättningen för kunna leva ett intressant, levande och utvecklande liv och för att kunna knyta de sociala kontakter som ger nya insättningar på erfarenhetskontot.

Det är så här jag tänker, det kanske låter obegripligt och dumt, men på det sättet kan jag på sätt och vis förstå alla obegripliga strategier, uttalanden, löften, "hemliga" planer och spel och alla "smarta" taktiska artiklar som kommer att välla över oss under de närmaste dryga 10 månaderna.

De som har makten, välfyllda bankkonton, tillrättalagda åsikter, förutfattade meningar och välkända namn .. har alltför ofta inte tillräckligt välfyllda erfarenhetskonton för att kunna förstå hur det är och känns när pengarna är slut långt innan det finns nya inom synhåll, när livet plötsligt går sönder och ingen av bitarna passar ihop, när kroppen eller psyket säger ifrån, när alla försök till förändring motarbetas av människor som har makt men saknar förståelse och när alla försökt till anpassning förhindras av ett förflutet.

Våra politiker är så okunniga om vad väljarna önskar, behöver, är villiga att ge eller villiga att avstå från .. att allt de säger snarare sänker förtroendet än höjer det. En vanlig människa med ett välfyllt erfarenhetskonto ser tomheten bakom ytan.

Stefan Löfvens utspel i går blev för mig en bekräftelse på att han inte gjort några större insättningar på Erfarenhetsbanken de senaste 20-30 åren, något som han verkar ha gemensamt med Fredrik Reinfeldt och många andra politiker.

Det blir allt svårare att skilja de här båda partierna åt, eller hur?

Så jag satsar på pengarna i det kommande valet. Vem eller vilka kan garantera största möjliga ekonomiska trygghet under de kommande åren .. det är vad jag kommer att koncentrera mig på.

SvD, SvD, DN, DN, DN, AB, AB, AB, AB, AB, Expr.,