Vi läser om kvinnorna i Afghanistan, men undviker att tala om männen.

Snälla, orka läsa, se och lyssna .. vädjar journalisterna Magnus Alselind, Magda Gad och Niclas Hammarström i Expressens artikelserie om hur livet ser ut för kvinnorna i Afghanistan.

Det är skakande läsning om en omänsklig tillvaro, men mycket är redan känt och de funderingar jag behållit inom mig själv envisas med att vilja få ett begripligt svar.

Vi vet att unga flickor, som inte är mer än barn, kan säljas som hustrur till män i samma ålder som deras farföräldrar. Vi vet att en kvinna inte har något värde, att hon behandlas som en ägodel, att mannen inte bara äger rätten till hennes kropp utan också rätten att fostra, bestraffa och stympa henne och vi vet att hon inte får lämna hemmet utan en man vid sin sida. Vi vet också att både kvinnans egen familj och hennes man och söner kan döma ut ett dödsstraff om hon på något sätt besudlat familjens ”heder”.

Vi vet att unga flickor gifts bort för pengar, ibland redan i tioårsåldern, för att familjen ska kunna försörja de mer värdefulla syskonen – pojkarna. Vi vet också att kvinnorna är helt rättslösa och att närmare 90 procent av de afghanska kvinnorna har blivit utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld.

Allt det som vi kvinnor i Sverige tar som självklart – rätten att röra oss fritt i samhället, rätten till utbildning, friheten att göra egna val, rätten till våra egna kroppar, rätten att älska vem eller vilka vi vill och när vi vill och även rätten att bryta oss loss från destruktiva förhållanden, är utom räckhåll för flickorna/kvinnorna i Afghanistan.

Vi vet allt det där. Det är fruktansvärt, skrämmande och onormalt här, men för männen – och för många kvinnor – i Afghanistan är det så livet ska se ut när det är normalt. Fattigdomen är stor, framtiden oviss och osäker och familjebanden och religionen begränsar och ställer stora krav på de unga männen som växer upp i Afghanistan. Vi vet det.

Vi vet också att många familjer satsar allt de har på att skicka sina söner till Europa, och Sverige, för att de ska bygga en bro som resten av familjen kan använda för att få bättre liv.

Så långt har jag inga frågor som kräver svar. Jag förstår dem, jag skulle förmodligen göra samma sak själv i motsvarande situation.

Det är alltså ensamma män som tar sig till Europa – men det är ensamma kvinnor som är mest utsatta.

Men - nu när vi vet allt det här, varför talar vi då inte mer om männen?

Varför är det så svårt, och nästan förbjudet, att tala om att de unga männen, som söker nya liv i Europa, bär med sig en otidsenlig kvinnosyn som de vuxit upp med och lärt sig acceptera som normal?

En kvinnosyn som gör att de ser unga kvinnor, som rör sig fritt i samhället utan ”ägare”, som lågt hängande frukter fria att plocka för den som får tillfälle. Det har de lärt sig under sin uppväxt, det är det normala för dem och vi ursäktar, sopar under mattan och dömer milt om de sexuella övergreppen mot all förmodan leder till åtal.

Varför talar vi inte mer om det – för kvinnornas skull?

Förra året betalade Sverige en miljard kronor i bistånd till Afghanistan. Men trots att biståndet i nästan 20 års tid haft fokus på jämställdhet är resultaten små. Det går inte att förändra ett patriarkalt klansamhälle utifrån. Ändå är det rätt att försöka .. skriver Linda Nordlund i Expressen i dag.

Snälla, orka läsa, se och lyssna .. vädjar de som skildrar de afghanska kvinnornas vardag, men vad kan vi göra här som kan höja kvinnornas status och ge dem anständiga liv i Afghanistan?

Linda Nordström har ett förslag - när Sverige väljer ut de 5 000 kvotflyktingarna om året i FN-läger bör ensamstående kvinnor prioriteras.

Det känns lite futtigt. ”Prioriteras”!? Varför inte ta steget fullt ut och vägra ta emot fler ensamstående män och i stället enbart ge kvinnorna, som lever i under slavliknande förhållanden, flyktingstatus?

Det skulle förmodligen effektivt höja kvinnornas status i familjen.

Då skulle det vara kvinnorna som blev familjens räddare i nöden. Det skulle vara de som sändes iväg till Europa för att bana väg för resten av familjen och kanske skulle de behandlas varsammare innan resan så att de inte helt enkelt skar av alla familjeband när de väl nått friheten.

För oavsett vad vi gör kan ingen hjälpa kvinnorna om vi inte börjar tala mer om männen.

Jag har hängt tvätt och sällskapat med riksdagen större delen av dagen, .

.. eller närmare bestämt tillsammans med de riksdagsledamöter som har debatterat Ökade tillståndskrav och särskilda regler för upphandling inom välfärden och Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlighet till uppehållstillstånd.

Det är inte utan att jag mår lika illa som jag brukar göra när jag överkonsumerat bakelser eller något liknande.

Något har jag i alla fall fått ut av det hela. Om jag någonsin haft det så har jag nu för evigt tappat tron på att vänsterpartierna någonsin kommer att förstå att ”vanliga människor” inte är en svagbegåvad massa som inte kan tänka själva utan bara längtar efter att Någon Annan ska sätta sprätt på deras egna pengar.

Det hat och det förakt för ”de Rika” – dvs de som inte förlitar sig på de välavlönade representanterna för Staten – som i synnerhet Vänsterpartiet ger uttryck för får mig att känna en djup och innerlig tacksamhet för att det dels är val redan om drygt tre månader och dels för att det sent omsider ser ut att blåsa lite mer hälsosamma vindar.

Så kom då debatten om de ensamkommande vuxna barnen. Jag har aldrig någonsin hört så många politiker uttrycka sig så empatiskt, generöst, ömsint, förstående och deltagande när det gäller funktionshindrade barn och vuxna och deras familjer som tvingas arbeta heltid för sin försörjning samtidigt som de på heltid vårdar/vakar över sina barn, dementa vars barn tvingas vara föräldrar både för sina egna barn och sina föräldrar, fattiga pensionärer som efter ett arbetsliv inte längre har råd att gå till tandläkaren och tvingas till ofrivillig ensamhet i vad som nästan kan kallas för misär, cancerpatienter som förtvivlar i en kö som alldeles för ofta leder till döden i stället för behandling, ungdomar med psykiska problem och självmordstankar som i bästa fall erbjuds isolering i ett kalt rum på en avdelning där de enda de träffar är i samma eller sämre situation eller i sämsta fall lyckas och tar sina liv när föräldrarna arbetar eller unnar sig några timmar eget liv.

Jag fick nästan en klump i halsen och tårar i ögonen när jag insåg att det faktiskt är fullt möjligt för våra riksdagsledamöter att se andra som levande fullvärdiga människor med behov och känslor.

Men varför nu? Varför aldrig annars?

I dag strösslades med tacksamhet över alla som – mot betalning - ”ställt upp” och erbjudit de ”ensamkommande” någonstans att bo, men är det någon som kan påminna sig ett enda empatiskt, deltagande, förstående, tacksamt ord riktat till de poliser, läkare, sjuksköterskor, lärare och socialsekreterare som arbetar sig sjuka för att få välfärden att åtminstone fungera någotsånär?

I stället kommer krav på nedskärningar i sjukförsäkringen för dem som går sönder och hamnar i en utmattningsdepression?

Jag anser att lagen ska gälla lika för alla och att de som enbart visar empati, deltagande, förstående och medlidande för särskilt utvalda, i stället för alla som är svaga och utsatta inte är värda det förtroende de fått av väljarna.

.. och precis nu, medan jag skriver det här, ser jag Gustav Fridolin debattera med Jimmie Åkesson i TV4 och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på att en av dem är, och vill fortsätta att vara, minister i vårt lands regering.

Respektlöshet är väl vad som kännetecknar årets valrörelse. Våra politiker visar upp bristande respekt för varandra, för de medborgare de påstår sig vilja ta ansvar för och framför allt för väljarna som de verkar betrakta som handelsvaror vars röster de kan stjäla från varandra genom att använda sig av falska löften, påstådda hot eller använda efter eget godtycke oavsett vad de lovat innan de fick tillgång till dem.

2014 hade jag en oerhörd beslutsångest inför valdagen, men det våra folkvalda har bjudit på under nästan tre och ett halvt år har gjort att jag redan nu har bestämt mig och därför kan lugnt luta mig tillbaka och den dokusåpa som valrörelser riskerar urarta till.

Det känns rätt skönt.

Motorsåg(s)massakern?

Mats Knutson analyserar lagrådets bedömning av regeringens nya centerpartianpassade förslag som förväntas ge en ett större antal ensamkommande vuxna utan asylskäl en ny möjlighet att få uppehållstillstånd … ”En monumental sågning av regeringens förslag om ensamkommande. När lagrådet sågar regeringens förslag om en ny chans för ensamkommande påminner det mest om en svensk juristvariant av motorsågsmassakern. Aldrig tidigare har jag läst ett yttrande från lagrådet med lika förödande kritik”.

Nu är ju inte lagrådets rekommendationer något som behöver stå i vägen för idiotiska förslag. Än så länge är det ingen som har sett några tecken på förlägenhet från regeringen som nu måste välja mellan Miljöpartiet och sin heder.

Och eftersom det handlar om socialdemokrater vet vi ju redan hur högt de värderar sin heder.

Men OM nu förslaget presenteras, och OM Annie Lööf säger .. lysande Stefan, lysande! .. och röstar för, då kan det faktiskt ha sina fördelar om rättsväsendet hanterar resultatet rätt.

Låt oss säga att du söker assistansersättning, eller bygglov, eller överklagar Skatteverkets syn på din deklaration, eller Försäkringskassans beslut om din sjukskrivning eller söker äldreboende till din dementa släkting eller befinner dig i någon annan situation där en statlig myndighet kan ta längre tid på sig än 1,5 år innan du får ett klart beslut.

Då borde du väl i rimlighetens namn kunna hänvisa till den långa handläggningstiden och kräva att du får ett gynnande beslut, under förutsättning att du visar lite god vilja när det gäller något helt annat.

Du kan ju lova att springa tjejmilen om du orkar eller köpa ekologiskt i den mån du kommer ihåg det. Det borde väl vara jämförbart med att ”ha för avsikt att studera” som motprestation till att få asyl utan asylskäl?

SvD/Förslaget måste dras tillbaka

Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

I fredags gick årets stora julbord av stapeln och jag och Dottern fick vräka i oss för tre .. så snabbt som det överhuvudtaget var möjligt .. eftersom Maken låg nyopererad och eländig hemma tillsammans med katten som i sin tur var fullt och fast övertygad om att den bästa boten mot smärta är ett kattskinn .. med nästan fem kilo katt inuti.

Och inte nog med det, den Makalöse jägaren Maurice visade sig vara full med mask och var minst lika hängig och stackars som den stackare han envisades med att söka tröst hos.

Det enda som saknas nu är att den Illamående Maurice kräks på de delarna av Maken som vi försöker hålla så rena som möjligt.

Så nu stänger jag dörren för den Lidande Maurice när den utmattade Maken intar viloläge. Eftersom de båda är minst sagt tighta är det värre än vad det låter. Den Övergivne Maurice GRÅTER utanför den stängda dörren och Maken envisas med att vandra omkring som en osalig ande hellre än att göra katten ledsen genom att sätta sig eller lägga sig för att få den vila han måste ha för att hämta sig. Något som gör mig, som verkligen tycker om att vara ensam, stressad upp till ögonbrynen.

Jag är alltså den Onda Häxan i sammanhanget. Den som tvingar, bestämmer över livet utanför, stänger dörrar, hämtar och hjälper till med eftervården, samtidigt som jag också, motvilligt, måste sätta en spruta i låret på min spruträdde man en gång per dag.

Så även om Maken är den som har störst anledning att klaga så måste jag erkänna att jag har haft roligare. Men jag lär mig massor av nya saker, om jag försöker se det hela positivt.

Måndagens tillkännagivande av sossarnas och miljöpartiets luddiga, ansvarslösa och obegripliga överenskommelse gjorde inte heller att stressnivån var på lägsta nivå från början.

Varje gång jag ser Gustav Fridolin eller den ständigt frånvarande Stefan Löfven i text eller på bild får jag ett starkt behov av att andas i en påse för att överhuvudtaget orka ta mig igenom dagen.

Och så får Staffan Heimersson sparken från Aftonbladet efter över mer än 50 års trogen tjänst, bara för att han hade en åsikt som inte stämde med tidningens ”Värdegrund”?

Värdegrund? Är det någon tidning som fullständigt saknar värdegrund så är det väl Aftonbladet som utan att darra på manschetten ödelägger människors liv för pengar och höga läsarsiffror. Det mest sorgliga är kanske att det inte verkar finnas en enda människa kvar på tidningen som kunde ha genmält .. och det fanns ju verkligen en hel del att sätta tänderna i .. och startat en frisk debatt som, kanske, kunde ha bidragit till en värdegrund som hela metoo-rörelsen kunde ha bottnat i.

Men i stället för utrymme för flera åsikter än en, blev det bara ett skräckslaget primalskrik från tidningens handlingsförlamade chefredaktör Sofia Olson Olsén.

Jag mår nästan lika illa som katten.

Helst skulle jag nog vilja göra som Rackarkotten som tar avstånd från hela cirkusen genom att tillbringa större delen av tiden i min säng på övervåningen. 

Stefan Löfven har vikt ner sig för Miljöpartiet ..

 .. det borde han inte ha gjort."Det hade varit bättre att låta Miljöpartiet lämna regeringen än att skapa nytt kaos i den svenska migrationspolitiken".

 Dagens besked borde ge en signal till Socialdemokraternas kärnväljare ..

1.    Tro inte och lita inte på något som regeringen Löfven lovar och säger. Förutsatt att du inte applåderar de enda utfästelser som hittills levererats, de höjda skatterna och de försämrade villkoren för funktionshindrade, för då ska du naturligtvis lägga din röst på S även i fortsättningen. Men lägg först märke till att inte ens de mest rättrogna sossarna tycker längre att det är så värst häftigt att betala skatt.

2.   Socialdemokraterna ser medborgarna enbart som skatteboskap som kan finansiera allt som kan ge dem regeringsmakten. För vad är väl några gamla utslitna hemtjänstslavinnor, sönderstressade offentliganställda och ett stort antal värdelösa funktionshindrade värda i förhållande till köpta röster från en sprillans ny befolkningsgrupp?

Det finns inget löfte, ingen lag, ingen politisk heder och inget sk samhällskontrakt som går före målet att ha en socialdemokratisk statsminister.

Ett annat budskap som dagens beslut ger är att om du inser att de rättigheter du trodde du hade har försvunnit i ett politiskt maktspel bör du ägna våren och sommaren 2018 till att sitta utanför Socialdemokraternas högkvarter på Sveavägen 68.

Det verkar vara ett effektivt sätt att få miljarderna att flöda och kan få redan fattade beslut att bli ofattbara.

Men främst och först och viktigast av allt är att de protesterande utsatta grupperna får en slagkraftig hashtag som omfamnas av vänsterfalangen i svensk politik. Utan det kommer din röst aldrig att hamna på tidningarnas förstasidor, SVT:s debattprogram eller beröra beslutsfattarna.

Så ett tips till pensionärs- och handikapprörelserna, alla cancerpatienter som riskerar livet i halvårs- eller årslånga köer i den offentliga vården, alla utbrända, stressade offentliganställda, alla andra som står på kö för att offras på maktens altare och alla anhöriga som går under när samhällslöften förvandlats till en bytesvara i politiken .. hota och hata oliktänkande, demonstrera, ljug om det behövs, sittstrejka, skrik, maila, twittra, skapa grupper på facebook, engagera minst 31 kändisar och skaffa en allomfattande god hashtag. Till exempel ..  #fårvifinnas, #värdamer eller #vioffras eller #viorkarintemer eller #visominteräknas. Kräv högljutt och aggressivt er rätt, för ni är fler än dem som i dag lyckades få rätt till det de (och alla deras anhöriga) inte hade enligt lagen.

Bara pensionärerna är över 2 miljoner väljare som lätt kan ge ett oväntat valresultat, tänk på det.

Tillsammans är ni alltså så många att ni kan göra stor skillnad på valdagen och i dag har vi fått bevis på att det lönar sig skrika högt och länge.

Men det är väldigt mycket i sista minuten just nu – ni har inte mycket mer än ett halvår på er att göra er hörda och sedda och skapa en folkstorm.

I Otakt/S is for spineless, Fristad/Whiplash,

31 kändisar vädjar för att de ensamkommande vuxna ..

.. som inte har laglig rätt att stanna i Sverige ska få stanna ändå och inte skickas tillbaka till ”den psykiska död” som de påstår väntar i hemlandet.

Hur 31 kändisar ska kunna påverka det som lagen föreskriver begriper inte jag och jag förstår inte heller varför dessa godhjärtade kändisar är som bortblåsta när det gäller andra beslut som river sönder människors liv?

Är det någon som hört eller sett en eller flera kändisar vädja för och fronta de funktionshindrade som av besparingsskäl får offra förutsättningarna till ett eget liv?

Någon?

Finns det en enda kändis som rätat på ryggen och gjort sig till talesperson för fattigpensionärernas rätt till samma subventionerade tand- och sjukvård som de illegala ensamkommande vuxna kan ta del av?

Någon?

Har vi chans att få se ett litet, litet kändisuppror för de äldre som, efter ett helt yrkesverksamt liv, får välja mellan att äta eller bo? Eller för dem som drabbats av demens och lever i ensamhet och ångest inlåsta i sina egna bostäder?

Någon som vill stå upp för polisen? Sjukvårdspersonalen? Lärarna? Socialsekreterarna? Eller för några andra yrkesgrupper som som går in i väggen när de bär den börda som aldrig bärs av den som bär titeln Kändis.

Och om nu Stefan Löfven blir så glad och nöjd efter sin svindyra klassfest för EU-kompisarna att han bestämmer sig för att de 31 kändisarna representerar en folklig majoritet och går dem till mötes, så hoppas jag att han också .. och omedelbart .. rättar till det som ”leder till den psykiska döden” för de andra utsatta grupperna också.

Annars är jag rädd att f*n tar bofinken eller sk*ten träffar fläkten .. om nu statsministern förstår vad jag menar?

Några behöver vård och omsorg, andra får betala ..

.. så har det väl alltid varit och så kommer det nog att fortsätta, i en eller annan form. Men vilka som behöver vad och vilka som ska betala hur mycket, brukar det råda skilda meningar om.

Nu har vi en socialistisk regering, och de har ju alltid tidigare haft som målsättning att låta de RIKA betala för de SVAGAS rätt att leva som alla andra, så egentligen borde ju allt vara som det alltid varit .. då det enligt Socialdemokraterna själva ”var bättre förr”. Men nu vet jag ärligt talat inte hur de tänker, om de tänker eller om det överhuvudtaget finns några socialdemokrater kvar i Socialdemokraterna?

I Södermanlands Nyheter läser jag om den 19-årige R***n, den 18-årige S****a och deras jämnårige kamrat I***s. Alla är de över 18 år och blir nu utskrivna från det HVB-hem där de trivts och vårdats med största omsorg hittills. Detta sätter dem i en svår situation. De erbjuds nämligen egna lägenheter på platser där de varken har vänner, skola eller träningskompisar och en kontaktperson bara 3 timmar i veckan. De känner det som ett hot när de inte får välja var de ska bo, hur de ska bo eller i vilken skola de fortsättningsvis ska gå i!

Allt var ju så bra innan ”den där skiten med socialtjänsten började”. Nu kan de inte fokusera på studierna eftersom det förväntas att de ska ta sig till skolan själva, städa, tvätta, handla, laga mat och sköta sig själva som fullvuxna trots att de ser sig själva som ”barn”.

Här finns ingen personal. Jag klarar mig inte själv. Det är svårt. Jag behöver hjälp. Jag kan inte sova.

De nödlidande unga männen har vänt sig till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att få den vård och omsorg som de anser sig ha behov av.

Valmöjligheterna som delas ut .. bostäder, bidrag och utbildning .. tas emot med kommentarer som .. när man trivs på sitt HVB-hem varför ska man gå i helvetet som man inte trivs och bli ledsen varje dag. Jag tycker det är skit. Varför ska vi få skit och få det dåligt? Vi är inte djur. De kan inte behandla oss så här. Det finns lagar. Och i andra fall där privatpersoner upplåtit sina hem till vuxna unga män .. Det krävs faktiskt någon som kan ta hand om oss.

De som i dag får betala är de som inte alls kan klara sig själva, behöver hjälp dygnets alla timmar och som får avstå från mycket mer än det dessa hjälplösa gossar redan har och får.

Vår socialistiska regering .. med undantag för Vänsterpartiet som protesterar våldsamt .. har gett Försäkringskassan en direkt order om att ”bryta utvecklingen inom assistansersättningen”, vilket gör att de kan befria sig från ansvaret för LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade .. trots att denna order inte är förenlig med lagstiftningen, som utgår från individens behov.

På detta fiffiga sätt kombinerat med en massiv ”fake news-spridning” av falska siffror om fusk hos de funktionshindrade, har regeringen Löfven lyckats spara 1,6 miljarder bara i år. Försäkringskassan larmar dessutom om att 80 procent av nyansökningarna avslås och vidarebefordras till kommunerna som ofta tvingas säga nej eftersom de också tvingas ansvara för det växande behovet av vård och omsorg om friska vuxna som inte kan klara sig själva av en eller annan orsak.

  

De som får betala för det fullt friska unga män ser som hot, helvetet, skit och dåligt är bland andra Håkan, Kenth, Wendela, Jasmine, Micke, Andreas, Arvid, Felicia och deras anhöriga. De VET, i motsats till R***n, I***s och S****a att det FINNS en lag som har till uppgift att ge dem möjlighet att leva som andra, men att regeringen av besparingsskäl har valt att bortse från den.

Och i de fall då kommunerna inte kan komma ifrån sitt ansvar för hjälpbehövande funktionshindrade så blir det andra som får betala för Åsa Regners besparingsnit.

Till exempel de 253 000 äldre över 65 år med hemtjänst, korttidsboende eller särskilt boende. I genomsnitt är 15,6 procent undernärda eftersom de inte får i sig tillräckligt med näring, vilket motsvarar 39 500 äldre. Ytterligare 117 500 (46,4%) riskerar att bli undernärda. I vissa kommuner är mer än var fjärde äldre undernärd. Lägger vi sedan till den vanvård som uppstår när det saknas utbildad sjukvårds- och hemtjänstpersonal, så finns det väl ingen som kan säga vi har en äldreomsorg att vara stolta över?

Så om de ensamkommande vuxna (?) männens situation ska framställas som helvetet på jorden, kan jag nog påstå att regeringen, för att inte ställa grupp mot grupp, har försökt gömma undan de funktionshindrade och hjälpbehövande äldre på en alldeles särskild plats i skärselden – det verkliga helvetets varmaste plats.

Nu får hela familjer sina liv förstörda/Expr

Carl Schlyter: Visa lite hjärta 

Anders Lindberg: Assistansfrågan är regeringens största socialpolitiska misstag

Lotta Gröning: Regeringen tiger ihjäl problemet

Ursäkta en okunnig, men ..

.. när Socialdemokraternas och kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, skriver att de "stärkt stödet till ensamkommande över 18 år.Stadsdelarna får nya resurser för boende och support för 2017-2018" .. vilka skriver hon om då?

"Ensamkommande över 18 år" .. är det en ny åldersgrupp mellan barn och vuxen? Och i så fall vilken ålder bör man då ha uppnått för att räknas som vuxen?

Eller är det bara en ny benämning på beteckningen "överåriga barn" som det talades om 2015? Eller kodord för en nysvensk singel som kommit ensam?

Eftersom det tydligen handlar om politiska beslut när det gäller bidrag och boende så är jag faktiskt ärligt och uppriktig intresserad när jag undrar .. vilken åldersgrupp handlar det här om?