Jag vill gratulera Sveriges media- och kulturelit, de folkvalda ..

 .. i de "goda" partierna och alla debattörer och åsiktspoliser som värnar om den yttrandefrihet som följer med reglerade åsikter.

Tack vare er så har de senaste fyra åren verkligen gjort skillnad.

När ni så beslutsamt gick till storms mot Sverigedemokraterna och dess väljare under valrörelsen 2010 var strategin klar .. ni skulle överrösta alla som tyckte som dom, skrika, hata, frysa och demonstrera bort dem från Sveriges Riksdag och vinna kriget mot rasismen.

Till och med regeringen drog sitt strå till stacken och öppnade, med Miljöpartiets hjälp, Sveriges dörrar för alla nödlidande som behövde en egen plats på jorden .. oavsett skäl, oavsett behov och oavsett motiv .. för att straffa rasister i största allmänhet och Sverigedemokraterna i synnerhet.

Det gick så där .. tycker jag, som inte hade hört talas om SD när ni startade ert krig?

Eller vad tycker ni?

Tumskruvarna drogs åt ytterligare när opinionssiffrorna steg för SD under valrörelsen 2014 och som straff för att de attraherade närmare en miljon väljare så anklagades HELA folket för islamofobi, rasism och främlingsfientlighet. Det finns snart inte en åsikt som inte hamnar där.

Tala om välfärd .. men inte i förhållande till ökade behov pga befolkningsökningen.

Tala om ekonomi .. men ta bort invandringskostnaderna först.

Tala gärna om skatter .. men bara som höjningar och inte om vad de ska användas till.

Tala mer än gärna om vinster i välfärden .. men inte lika gärna om vinster på asylboenden.

När det vandaliseras religiösa byggnader så rapporteras kyrkor i notiser, synagogor i halvfet stil och moskéer på löpet?

När en moské började brinna i Eskilstuna så "visste" ALLA, ända upp på regeringsnivå, att det var svenska rasister .. förmodligen sverigedemokrater(?) .. som stod bakom dådet, och inte den olyckshändelse i köket som det tydligen visade sig vara. När medarbetarna på Charlie Hebdo mördades av maskerade män som hänvisade till den muslimska guden .. så manades det till eftertanke eftersom INGEN "visste" vilka motiv gärningsmännen egentligen hade?

Så visst har ert antirasistiska arbete gjort skillnad.

Men har fördomarna blivit färre? Eller har vi bara bytt ut fördomarna mot muslimer i stort till fördomar och misstänksamhet mot makthavarnas och åsiktsmaffians naiva förnekanden av muslimska extremiströrelser?

Och .. slutligen .. när journalister mördas i Paris av religiösa extremister så blev reaktionerna så skruvade att de motsade sig själva.

Veronica Palm anmäler Björn Söder för hets mot folkgrupp för att han har en åsikt som han använder sig av yttrandefriheten för att offentliggöra .. samtidigt som hon hyllar och demonstrerar för allas rätt till just yttrandefrihet.

Robert Nilsson, ETC, lyckas komma fram till att våld och terror är ett mans-problem och inte har något alls med religiös extremism att göra .. och Expressens Thomas Mattsson talar om yttrandefrihetens värde på Sergels Torg.

Det är väl de mest logiska reaktionerna i den tid vi lever i .. resten saknar jag ord för att beskriva mina tankar inför. Men det finns ju andra som klarat av det ... Dick Erixon, i flera bloggposter, till exempel, Hans Li Engnell HÄR och HÄR eller Roger Sahlström.

Så grattis alla ni som lagt en våt filt av ängslighet, likgiltighet, initiativlöshet, uppgivenhet och handlingsförlamning över Sveriges folk.

Gratulerar .. ni har släckt glöden, kvävt entusiasmen och engagemanget, dödat nyfikenheten och uppfinningsrikedomen, sått ängslighet, skapat klyftor och tystat alla "förbjudna" samtal utanför stängda dörrar. 

"Det öppna samhället" har väl aldrig varit så slutet?

Anklagelserna mot oliktänkande har väl aldrig varit så aggressiva som nu.

Rädslan för främlingar .. oavsett nationalitet .. har vuxit sig starkare än någonsin. För vem tar risken att kränka en okänd och hamna på kvällstidningarnas förstasida eller få besök av en vänsterextrem Researchgrupp?

Om målet var att utplåna Sverigedemokraterna och skapa solidaritet och öppenhet så har ni misslyckats.

Jag har aldrig tidigare i mitt liv känt mig så hotad, varit så rädd, otrygg, orolig och trängd av någon eller något som är lika skrämmande som det ni gjort i solidaritetens, antirasismens, feminismens och jämlikhetens namn de senaste 5-6 åren.

För när alla som får möjlighet att rapportera/diskutera/debattera offentligt, objektivt och öppet .. ängsligt klamrar sig vid en och samma åsikt och lika ängsligt tystar alla andra röster .. då råder ingen yttrandefrihet .. då är själva friheten/rätten till en åsikt hotad.

Sverigedemokraternas åsikter känns konservativa och ofarligt gammaldags .. jämfört med de hysteriskt, förskrämda reaktionerna efter attentatet mot Charlie Hebdo.

Ett öppet samtal kan skapa gemenskap, hopp, framtidstro, kreativitet, lösningsinriktat engagemang, företagsamhet och skaparlust .. den som lyssnar kan lära sig något nytt .. men i er enögda, tysta värld växer bara otrygghet och rädsla.

Nyheter i dag, SVT, SvD, SvD, DN, DN, DN, Dagens Samhälle/Johan Westerholm, Dagens Samhälle, Anna Dahlberg/Expressen,

Anstberg & Sandelin, Ledarsidorna, Gudmundson, Bubbavel, Dagens Samhälle, Fnordspotting, 6mannen, Uvell,

Att vara Charlie ... i smyg.

Astrid Lindgrens bok "Lotta cyklar" är en av de barnböcker som jag kan nästan utantill. Oräkneliga är de gånger jag läst Lottas ord .. Jag kan VISST cykla. I smyg!

Jag tänkte på det när jag hörde Lena Mellin försöka förklara varför Aftonbladet inte publicerade några bilder från satirtidningen Charlie Hebdo, i samband med rapporteringen av terrordådet och morden.

Men, Expressen fyllde hela sin förstasida med bilder? .. sa journalisten frågande. Om det skulle vara livsfarligt för tidningens medarbetare så minskar ju risken om ALLA tidningar publicerar bilder som en solidaritetshandling för de mördade?

Vi tyckte inte att det fanns någon kontext som kunde motivera publiceringen av Charlie Hebdos bilder .. sa Lena Mellin.

Inget sammanhang mellan bilderna och morden??

Jisses ... här har människor mördats efter att ha publicerat satirbilder och Aftonbladets tillförordnade chefredaktör anser inte att det finns något sammanhang?

Det kändes också onödigt, man vill ju inte provocera i onödan .. och så behövde tidningen också tänka på medarbetarnas säkerhet.

Men NÅGON bild borde ni väl ha kunnat hitta som inte kändes livshotande .. menade journalisten och undrade om Lena Mellin överhuvudtaget sett några bilder från satirtidningen.

Det hade hon inte?

Men de som hon inte hade sett hade i alla fall inget sammanhang med morden.

Aftonbladet är vår absolut högljuddaste tidning. Åsa Linderborg till exempel, anser att om vi ska nämna  islamism i samband med morden, så måste vi sätt in det i en kontext i en rad omständigheter som går bakåt i tiden, och visar på ett tydligt sammanhang .. Väst har själv skapat den islamistiska terrorn.

Där fanns det .. sammanhanget. Kontexten som Lena Mellin saknade i förhållandet mellan satirbilderna och morden .. allt är västvärldens eget fel?

Det sägs att det är modigt att visa sig feg .. och Aftonbladet anser sig vara en sjusärdeles modig tidning.

När det gäller kungahuset darrade man minsann inte på manschetten när det gällde att publicera photoshopade bilder, sålda av en tungt belastad kriminell .. föreställande landets monark i ett sammanhang han bevisligen inte var i?

En nidbild av Fredrik Reinfeldt i läckande blöjor gick bra att publicera för att illustrera en "nyhet" som till och med Lena Mellin tvingats erkänna var osann och falsk från första publiceringsdagen. Men storyn var för bra för att missa ...

Aftonbladet är VISST en modig tidning. De är VISST Charlie Hebdo .. i smyg.

Till exempel när de byter ut sin ordinarie logotyp mot "Je suis Charlie" .. men skräms av bilderna som de menar inte har något sammanhang med namnet.

Men det gör INTE Aftonbladet till Charlie .. oavsett vilket logotyp man hukar bakom.

DN, SvD,

6mannen, Genusdebatten, Toklandet .. bara för att illustrera modet, medkänslan och debattklimatet mellan de "goda" och den onde.

"Motsatsen till kärlek är inte hat, det är likgiltighet.

Motsatsen till konst är inte fulhet, det är likgiltighet.

Motsatsen till hopp är inte uppgivenhet, det är likgiltighet.

Och motsatsen till liv är inte död, det är likgiltighet"./Elie Wiesel

Vår regering vill väldigt gärna framställa sig som en handlingskraftig samarbetsregering som kan ta ansvar för Sverige .. om bara oppositionen låter bli att störa "utvecklingsarbetet".

I dag publicerar DN en debattartikel .. Så förstärker vi arbetet mot våldsbejakande extremism .. signerad  av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke, som berättar att regeringens inställning är att, "nu intensifierar vi arbetet med kartläggning av hot och förebyggande extremism."

Debattartikeln börjar .. naturligtvis ..vackert med ett fördömande av terrorattentatet mot Charlie Hebdo

Sedan fortsätter den .. naturligtvis .. med nazistattacker i Kärrtorp, attentat mot moskéer och synagogor i Sverige och sedan staplas .. naturligtvis .. alla kända godkända floskler och klyschor på varandra.

De konkreta förslagen kommer att läggas fram lika löpande som Stefan Löfvens idé om regeringsarbetet under valrörelsen .. dvs någon gång när de kommer på något. Men det FINNS konkreta insatser ...

.." brottsförebyggande rådet, BRÅ, har fått i uppdrag att göra en kartläggning och analys av den befintliga kunskapen om hot, våld och trakasserier mot personer med uppdrag eller anställningar av särskild betydelse för det demokratiska samhället".

En UTREDNING! Naturligtvis .. en klassisk sosselösning på problem som de inte har någon lösning på.

"FEM MILJONER kronor ska satsas "i insatser till organisationers och kommuners arbete mot våldsbejakande extremism".

Fem miljoner kronor .. för det får man inte ens en liten bostadsrätt i min lilla stad .. men räcker tydligen till att "motverka såväl rekrytering som hjälp till de som vill lämna den extrema miljön". Vilken extrem miljö det handlar om, nämner inte ministern .. möjligen kan en del av den massiva insatsen ses som ett räddande halmstrå för landets sverigedemokrater??

Sedan kommer den utlovade "nationella strategin" som "genom intensifierade kunskapsinsatser" ska ge landets befolkning nödvändig kunskap om islam så att de slutar vara rasister ..

.. och så kommer trumfkortet!!

Regeringens särskilda samordnare MONA SAHLIN ska koordinera "ett omfattande förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism".

Det som ska förhindra att det som hände i Paris inte händer här, är alltså en kombination av utbildningsinsatser i islam, kommunala och frivilliga insatser till en kostnad av 5 miljoner över hela landet och ett förebyggande arbete koordinerat av Mona Sahlin?

Hur var det nu? Var det inte Mona Sahlin som skulle skapa ordning och reda i turerna runt Estonias förlisning?

Var det inte Mona Sahlin som skulle ta krafttag och göra skillnad när det gällde hedersvåld mot unga kvinnor.

Finns det egentligen någon gräns för vad Mona Sahlin har upprörts över och lovat att arbeta för? Eller mot?

Mona Sahlin och Alice Bah Kuhnke är alltså vad Stefan Löfven har att erbjuda för att garantera medborgarnas säkerhet när det gäller våldsbejakande extremism och terrorism?

Förmodligen ingår också Veronica Palm i konceptet, eftersom hon bidragit med en polisanmälan mot Björn Söders ironiska kommentar på tvitter .. "Fredens religion visar sitt ansikte". Något som hon förmodligen gjorde samtidigt som hon talade sig varm för yttradefriheten och rätten till att provocera med ironi och satir?

En feministisk terrorbekämpning?

Om jag hade haft det minsta hopp, om jag inte hade känt mig så fullständigt uppgiven .. hade jag kanske skrattat eller blivit arg .. men nu känner jag bara en förlamade likgiltighet inför hur debattklimatet ser ut just nu.

... för det kan väl inte vara så illa att dagens debattartikel är ett försök att vinna politiska poäng på terrorattentatet mot Charlie Hebdo? Så cynisk och beräknande kan väl ingen vara ...? 

SvD, SvD, DN,

Ledarsidorna, Motpol, Maria Skiddi, Fnordspotting, Toklandet, Toklandet, DHE, Fredrik Segerfeldt,

En minister i vår regering ..

... närmare bestämt vår bostadsminister, miljöpartisten Mehmet Kaplan, anser inte att mordhot mot tidningsredaktioner är ett angrepp på yttrandefriheten, utan en fråga om provokation?

Om det är sant .. vilket det inte visade sig vara när det gäller gårdagens händelser, utan yttrandet handlade om dödshoten mot de danska tidningarna år 2006 .. så måste jag erkänna att jag både skäms och blir rädd. Meningen "Det handlar om en maktfråga, där en utsatt grupp provocerats och där man på förhand kunde förstå att de skulle känna sig kränkta" .. låter förvillande likt en ursäkt eller ett uttryck för förståelse. Att "kränkthet" kan vara en ursäkt för mordhot, kanske kan vara en privat åsikt för någon, men kan väl aldrig accepteras som ett uttalande från en minister i Sveriges Regering.

Eller kan det det?

Vet regeringen och hans parti att detta är hans inställning?

Sammanräknat med bostadsministerns minst sagt märkliga sätt att handskas med det förtroende som hans uppdrag innebär så skulle i alla fall jag bli väldigt förvånad om hans yttrande sopades under mattan utan åtgärd.

För att inte tala om hur oroad jag skulle bli om han får behålla sin plats i regeringen.


Edit .. efter att ha sökt källan finner jag att yttrandet kommer från en intervju 2006 i tidningen Dagen då Mehmet Kaplan ännu inte hade en aning om att han skulle lyckas bli minister.


DN, DN, DN, DN, SvD, SvD,
Ledarsidorna, Dick Erixon, 6mannen, Cornucopia, DHE,

Enligt 16 kap 8 § brottsbalken, är hets mot folkgrupp att ..

.. uppsåtligen, i uttalande eller i annat meddelande som sprids, hota eller uttrycka missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning.

På juldagen uppstod en brand i en moské i Eskilstuna. Det angavs tidigt att det var ett attentat, ett hatbrott och en rasistisk handling .. vilket lika tidigt motsades av att det inte fanns någonting som tydde på att branden var anlagt.

I Eskilstuna talades det om en frityrgryta som lämnats obevakad .. vad det finns för sanningshalt i det har jag ingen aning om, men i dag talar polisen mer lågmält om det hela som en olyckshändelse.

Men oavsett detta gick journalister och politiker i spinn och de fick stöd i sina antaganden, att svenska folket var islamofober och rasister, i att ytterligare moskéer utsattes för vandalisering.

Något som faktiskt kan vara en följd av den massiva rapporteringen om islamofobiska terrordåd. För i likhet med alla andra händelser som slås upp stort i media .. rasistiska kommentarer på nätet, vandalisering av politiskt oliktänkandes hem, bilbränder i förorterna, bränder i skolor, förstörelse av pälsfarmer osv .. så inspirerar de till efterföljare som också vill ha sin andel av rubrikerna.

Företrädare för vår regering(!) .. bl.a justitieminister Morgan Johansson .. gick man ur huse för att fördöma. Vår kulturminister Alice Bah Kuhnke utlovade "en nationell strategi" som skulle se till att hela svenska folket fick kunskap om islam(?) .. så att vi skulle bli mer toleranta och sluta upp med våldshandlingar som den som tydligen inte skedde i Eskilstuna.

Det känns lite märkligt i förhållande till reaktionerna när judiska synagogor i bl.a Malmö vandaliseras och antisemitiska uttalanden som sopas under mattan då de uttalas av människor som rör sig i "rätt" kretsar i Stockholms kulturella innerstadsmiljö.

Jag säger inte att det är att betrakta som hets mot folkgrupp när vår kulturminister vill utbilda alla svenskar i islam för att undvika rasism och hatbrott. Men varför bara islam? Vilken sorts islam? Ska vi också utbildas om de olika konflikterna mellan oliktänkande muslimer som också ger sig uttryck i hatbrott och terrordåd?

Ska vi inte utbildas så vi förstår vandaliseringen av landets kyrkor och de assyriskt kristna gruppernas lokaler också .. eller är den "nationella strategi" som vi får förlita oss till samma gamla lagstiftning som gäller alla andra brottsliga gärningar?

Som svensk, tillhörig den Svenska Kyrkan, känner jag mig lite påhoppad av Alice Bah Kunhkes uttalande om att jag bör utbilda mig i islam, för att förhindra att jag förfaller till rasism och hatbrott. Jag kan till och med sträcka mig så långt att jag börjar känna mig missaktad som del av en folkgrupp .. den inhemska, hemska svenska som både politiker och journalister älskar att framställa som hatfull, rasistisk och främlingsfientlig.

Däremot så anklagar jag inte regeringen för hets mot folkgrupp och jag påstår inte att det inte finns både islamofober eller rasister .. men att den första gruppen fattar populistiska, korttänkta beslut, som skuldbelägger hela folket,  kommer inte att göra den att den andra blir mindre.

Men ju mer jag tänker på det desto mindre road blir jag av att den majoritet som jag tillhör, klumpas ihop med den minoritet som hatar, vandaliserar och förstör .. och då ligger faktiskt känslan av "hets mot folkgrupp" nära till hands.

Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, SVT, SvD, SvD, SvD,

Ledarsidorna, Bubbavel,

Grejen med hela språket!

Jag har alltid tyckt om ord .. och bild. Problemet för mig är bara att ord blir bilder när jag hör dem, och förmodligen är det därför jag hade så svårt med matematik fram till det att jag insåg att jag kunde förvandla de meningslösa siffrorna till ord .. dvs pengar eller något annat vardagsnära. DÅ gick det betydligt lättare.

Likadant var det med grammatiken. Ordet verb förvandlades till ett gult ord som beskrev något någon gjorde.. till exempel en gul mask som ville larva iväg mot .. hmm .. vaddå?

.. och så var resten av den lektionen helt bortkastad eftersom jag följde med den gula .. vid det laget, långhåriga .. masken vart den nu var på väg?

En del ord i grammatiken golvade mig så till den milda grad att jag inte ens i dag kan redogöra begripligt för vad de står för. Ett sådant ord .. eller rättare sagt tempus .. är pluskvamperfekt.

PLUSKVAMPERFEKT.

Känn på det ordet. PLUSK VAMP PERFEKT. Jag blev fullständigt salig och än i dag är det ett av mina favoritord tillsammans med bl.a VÄNSÄLL som är som en äng med vitsippor och

saft och bullar serverade på en vit broderad duk.

Nu är det ju ett extra p i min bild av pluskvamperfekt, som föreställer en lättfotad saloonservitris med ett rosa paraply med mintgröna och gula prickar och med en rejäl, rynkad spetskant .. men visst är det väl så alla ser på pluskvamperfektet.

Lite vampigt, omoraliskt, flärdfullt och glamouröst? Pluskvamperfekt MÅSTE nog avnjutas tillsammans med rosa champagne?

IMPERATIV är också ett ord som många bara MÅSTE uppleva som ett ord ifört uniform. En armé av imperativ känns imponerande och IMPERFEKT måste vara den stackars soldaten som knäppt uniformen fel.

Jag lyckades inte så bra med grammatiken som grammatik .. men desto bättre med språket som berättande språk, så det löste sig ändå. Än i dag så bildsätter jag alla nya ord och upplevelser. Ni som kommenterar här, ni ska veta att jag vet PRECIS hur ni ser ut allihop.

Granntanten har jag till och med träffat .. och trots att jag visste på centimetern hur lång hon var så häpnade jag över att hon var kortare än mig. Min inre bild av henne var i alla fall betydligt längre .. och mer strukturerad!

Johan Westerholm som skriver på Ledarsidorna föreställde jag mig länge som en blandning av Raol Wallenberg och Nils Dardel .. tills jag fick se honom på bild och insåg att jag var helt fel ute. Men trots det .. när jag läser det han skriver så ...?

Den här julen fick jag en bok som jag längtat jättejättemycket efter .. Sara Lövestams bok "Grejen med verb". Hade den funnits när jag kämpade med .. eller mot .. grammatiken så hade det kanske inte gjort så stor skillnad på resultatet .. ett paraply är ju alltid ett paraply .. men gjort lektionerna betydligt roligare.

Men Sara Lövestams beskrivning av pluskvamperfekt hade kanske påverkat min bild i en annan riktning, för det känns som om vi är överens rent bildlikt .. på något obestämt sätt?

Pluskvamperfekt, för att äntligen komma till det viktigaste, är alltså tempuset som börjar med hade. "Jag hade limmat på bruden i två timmar när hon plötsligt vände sig mot mig och sa: Vet du vad pluskvamperfekt är? Trodde inte det heller."

Det här är en rolig bok OCH en bok som både ger dig intresse för grammatiken och en bildlik beskrivning som du verkligen har nytta av. LÄS DEN bara för nöjes skull eller för att komma till insikt om vad du missade när du hellre hängde efter en långhårig gul mask som larvade i väg mot närmaste nöjespalats.

AdLibris, Cdon,

Lovebombing ..

.. är en rätt ny företeelse och visst är det väl trevligare och gladare med färggranna hjärtan som uttrycker kärlek och solidaritet än ilsket vrålande vuvuzelor, rånarluvor och skränande hat?

Vi verkar ha tagit ett steg åt rätt håll så att säga .. även om lovebombingen och hatet inte startar förrän Någon Annan pekat ut riktningen. Oftast en rubrikhungrig kvällstidningsjournalist.

Det är så i grunden fel att förstöra det som andra byggt upp av kärlek, övertygelse, omsorg eller solidaritet, det är vi alla överens om .. men trots att ALLA säger samma sak och ger uttryck för samma godhet, solidaritet och kärlek, så finns det alltid NÅGON som ändå raserar eller förstör.

Sett ur den synvinkeln är den sista tidens moské-lovebombing ett friskhetstecken.

Men om vi googlar lite lätt på vandalisering+kyrka så blir proportionerna lite annorlunda. Jag hittar till och med en omvänd rasistisk omfattande skadegörelse på Kungsmarkskyrkan i Karlskrona i maj 2013 .. där fokus låg på att kyrkan fanns i "ett invandrartätt område".

Tänk vad journalisterna vågade skriva så sent som 2013??

Men är det någon som sett motsvarande kärleksförklaringar vid någon av landets alla vandaliserade kyrkor? Har någon sett några rubriker om att kyrkovandalisering är ett "hot mot Sverige" eller några kärleksfulla manifestationer på temat "Rör inte min kyrka"?

Eller vid de vandaliserade synagogorna? Synagogan i Malmö har vandaliserats ett antal gånger och även andra synagogor i landet har vandaliserats .. men jag har aldrig sett någon love-bombing, inga hjärtan och inga förstasidor med rubriken, "rör inte min synagoga"?

Det eldas och vandaliseras förskolor, skolor, brandstationer och diverse andra byggnader som vi gemensamt och solidariskt har bidragit till att bygga upp. Varför lovebombar vi inte och manifesterar mot den typen av skadegörelse?

Mot ALLT hat som tar sig uttryck i meningslös skadegörelse?

Medlidandet och kärleken portioneras också ut lite haltande. Rädslan och oron hos ett 40-tal fullvuxna män som möter snö och is på ett asylboende skapar hjärtsnörp hos en del .. medan ensamheten och utsattheten hos funktionshindrade, psykiskt sjuka och dementa, som tvingas leva i isolerad ångest i brist på bostäder, sällan inspirerar krönikörerna.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är bekräftelsen av den egna moraliska överlägsenheten som är målet, före omtanken om utsatta grupper?

Och .. INGEN .. ägnade en tanke åt Ronny Andersson, chauffören som blev strandsatt utanför Östersund när hans buss blev ockuperad och hans dator stulen. Fick han den någonsin tillbaka .. eller blev den ytterligare en kostnad för Migrationsverket?

Vi borde kanske lovebomba Ronny Andersson också, för det är ett helsike att bli av med allt som finns lagrat i en dator. Särskilt med tanke på att det är Någon Annan som numera har tillgång till det.

Kärlek, solidaritet och vackert dekorerade kärlekshjärtan är något fint och bra. Men när det börjar delas ut godhetspoäng på kärleksbetygelserna beroende på vem eller vilka de riktar sig till, så tycker jag mig höra en skärande falsk ton i kärlekssångerna.

ÖP, ÖP, SvD, DN, Expr.,

6mannen, Ledarsidorna, Dick Erixon, Fnordspotting,