Äldre är ju så hiskeligt fula, ..

 .. ”det är helt sjukt hur ful man blir”, skriver Jonatan Unge i AB i dag.

Men inte nog med att riktigt gamla människor blir fula, de förvandlas också till skrynkliga och fläckiga monster som inte har den minsta likhet med hur de tidigare såg ut.

Jonatan Unge mår redan illa när har ser i spegeln hur han ser ut i dag, och hur ska han då må i morgon? ”Fast i en gorgons kropp”, konstaterar han bittert. ”komplett oknullbar och trots att jag ler vänligt får jag barn att börja gråta.”

Men för att inte stöta sig med tidningens äldre läsare avslutar han med meningen …”Och till alla fläckiga och rynkiga monster där ute vill jag bara säga att nu när jag ser er så tänker jag inte bara: fy satan! Utan också: där går en som varken har en mamma eller pappa!”

Men faktiskt, Jonatan Unge kommer med svaret på en fråga som ställts om och om igen under corona-pandemin och som just nu sysselsätter granskarna på IVO – VARFÖR DOG SÅ MÅNGA ”FLÄCKIGA OCH RYNKIGA MONSTER” PÅ ÄLDREBOENDEN OCH SÅ MÅNGA ÄLDRE MED HEMTJÄNST!

Svaret är givet - de som fördelade vårdens resurser resonerade precis som Jonatan Unge. Det är äckligt, obehagligt och onödigt att slösa resurser på sjukt fula äldre.

Jonatan Unge är 41 år och känner sig redan gammal, jag är betydligt äldre men har bara en kommentar …

Det är dags att börja tänka på något annat ett tag.

 Seen it, done it, touched it,

dropped it, had it, tried it,

eaten it, loved it, fucked it,

heard it, played it, drunk it,

danced it, bought it, read it,

sampled it, discussed it,

                  worked it, been there …                                          

 … den här uppgivna – eller triumferande? - texten fanns på en t-shirt som Paula Yates bar på en bild i en artikel som jag klippte ut ur en tidning för länge sedan. Jag tror att jag har letat efter den i mer än 10 år och det behövdes en pandemi för att jag skulle få tummen ur och rensa i mina överfulla lådor där den gjort sig osynlig under alla år.

… och det är väl ungefär så här jag känner det just nu. Både osynlig och uppgiven, typ.

Det är liksom ingen idé att öda tid på att förhålla sig till det som händer i landet just nu. Eller i hela västvärlden för den delen. Ingenting kommer förmodligen att förändras om inte ett under sker och vi plötsligt välsignas med det vi trodde vi valde för två år sedan – en handlingskraftig regering. 

Det är alltså två år kvar till Dagen då vi ens får chansen att försöka ändra på det resultatet.

Det är betydligt kortare tid kvar till USA-valet och jag är inte lika övertygad som 100% av mina bekanta att Joe Bidén är landets frälsare. Snarare tvärtom är jag rädd, men det har ingenting med den trötte presidentkandidaten att göra utan mer med dem som jag misstänker står bakom honom.

Det där med demokrati och yttrandefrihet verkar ha förvandlats till någon slags klassmarkör som sorterar människors rätt till sina liv utifrån ett rätt obegripligt sorteringsbegrepp?

Att den som följer politiken och samhällsdebatten känner en viss hopplöshet är väl bara det en sorts friskhetstecken? Varför ens försöka samtala om vad som händer, eller framför allt inte händer, när majoriteten av bekantskapskretsen troskyldigt lallar omkring, lyckligt ovetande eftersom de är mer intresserade av vad kändisar eller influensers skriver på instagram eller facebook?

”Nu har Norge högre dödstal än Sverige”, sa ängeln som masserade min värkande högerarm i dag. ”Det läste jag i tidningen och så stod det att pandemin förmodligen var över i Sverige”.

.. och står det i tidningen så är det väl sant?

Men det är ju inte så. Norge har fler smittade just nu, den här veckan, men sanningen är ju att våra nästan 90 000 smittade totalt, är fler än deras drygt 13 150 och att våra nästan 5900 döda är betydligt fler än Norges ca 267.

Hon blev uppriktigt förvånad? Men det blev i och för sig jag också, men av en helt annan anledning.

Att den hårt ansträngda åklagarmyndigheten gick miste om de 30 miljoner som de önskat för att hålla jämn takt med brottsbekämpningen medan SVT fick 100 miljoner till personskydd för sina utsatta anställda, var också en nyhet som inte direkt landade i medvetandet hos den stora massan.

Som sagt, det är två år kvar till nästa val, och risken att vi blir sittande med ungefär samma typ av handlingsförlamade och rädda makthavare nästa mandatperiod är ju faktiskt överhängande.

Så vad gör man? Fortsätter att grotta ner sig i eländet i ytterligare två år utan hopp om förändring? Blir influenser och gör stora pengar på andras behov av verklighetsflykt? Eller drar ner mössan till axlarna, låtsas att man ingenting hör, ser eller märker, tar en paus från sociala medier eller skriver rapporter från gräsrotslivet - i går såg vi till exempel den längsta och tjockaste kopparorm vi någonsin sett! - och laddar batterierna fram till den dagen valrörelsen drar igång på riktigt?

 

Liberalerna laddar om!

Det har varit uppförsbacke från dag ett med Jöken för Liberalerna. Efter Jan Björklund saknar partiet också en ”egen fråga” att marknadsföra och efter Annie & Jans lilla överenskommelse som landade i 73 punkter i ett samarbetsavtal med Stefan & Isabella är Liberalerna i fritt fall i opinionsundersökningarna.

Det är synd om Nyamko Sabuni som inte bara fick överta Annie Lööf och Stefan Löfven som ”best friends forever” utan också fick ett delat parti på köpet. Ena halvan av partiet kommer aldrig att förlåta henne för att den andra halvan valde henne. Ena halvan kommer aldrig att förlåta Jan Björklund för sveket mot Alliansen och den andra halvan kommer aldrig att förlåta om hon lämnar JÖKen.

Men i går var det dags för riksdagens något mindre högtidliga öppnande, något som fyra riksdagsledamöter från tre av fyra samarbetspartier samt Vänstern utnyttjade till att genomföra en alldeles egen manifestation mot … ??? ... kung Carl-Gustav? … oppositionen? …  statsskicket?? ….. riksdagen i största allmänhet? … väljarna/folket? … ja, det vete sjutton vad syftet var egentligen?

Men Liberalernas Joar Forsell var så belåten med sin insats att han kände sig tvingad att framhäva sig själv både i bild och text på twitter, där han presenterar sig själv med orden: Sänk skatten, krossa patriarkatet och låt folk leva som de vill. Riksdagsledamot, skatte- respektive klimatpolitisk talesperson med huvudfokus styrmedel (L).

Denna tillgång för partiet och representant för Liberalernas väljare valde att visa vad han stod för medan Kungssången traditionellt framfördes i riksdagen inför en stående riksdag.

Han SATT!

Han SJÖNG INTE!

Han meddelade detta i REALTID medan han teg och satt! (.. och så säger de att män inte kan göra två saker samtidigt? Roar Forsell gjorde TRE. Samtidigt. Satt, teg och tweetade med bild och allt!)

När majoriteten av kommentarerna poängterade att han visat brist på respekt och hyfs, blev det övermodiga svaret - Varför ska jag stå upp för Carl. Han står ju inte upp för mig. Alla ska behandlas lika. Med samma respekt. Twitter är ett verktyg i min politiska gärning. Högstadieelever som använder sin mobil som ett verktyg i sitt lärande är väl ändå all fine?

Men nu var det ju faktiskt så att kung Carl Gustaf faktiskt stod upp under Kungssången. Av respekt för riksdagen, regeringen och folket.

Och även för Joar Forsell och hans tre kamrater som väljarna i ett demokratiskt val valt som sina representanter.

Men den av folket avlönade Joar Forsell, han satt, teg och tweetade och han var såååååååååå lycklig!

( .. och här har kanske Liberalerna sin livboj i det stormiga politiska havet. Byt namn till Progressionisterna, gå till storms mot monarkin, regeringsformen, skatter och patriarkatet och ha som huvudfråga att folk ska få leva som de vill! Ett koncept som förmodligen skulle ge fler väljare i dagens förvirrade samhälle.)

En ”sjujäkla” satsning på välfärden ...

.. lovar Stefan Löfven och Annie Lööf vid dagens pressträff. En ”sjujäkla” massa miljoner kommer att regna över landets välfärdssystem och alldeles speciellt gynnande kommer de äldre, som hittills överlevt att bli ”undanstuvade”, att bli. ”Vi ska ha världens bästa äldreomsorg. Den tryggheten förtjänar de äldre som byggt vårt land” – lovar statsministern och det måste ju kännas bra för dem som under de senaste månaderna tagit farväl till sina äldre anhöriga.

Men NU ska allt bli helt fantastiskt bra!

Under pressträffen sa statsminister Stefan Löfven också att han för första gången fick kännedom om de 40 klanfamiljerna som ägnar sig åt grov gängbrottslighet i samband med rikspolis Mats Löfvings medverkan i Ekot:s intervju i lördags, medan Annie Lööf samtidigt förkunnade - Många av de här gängen och deras familjer har funnits i Sverige under decennier. Det är inte de senaste åren som dessa gäng kommit.

De verkar inte direkt ha talat ihop sig, ”samarbetspartierna”?

MEN, ser de verkligen inte verkligheten, nu när de pytsar in en ”sjujäkla” massa pengar i välfärdssystemen?

Jag, som tillhör dem som dagens regering är minst intresserad av annat än på valdagen, vet att det som lockat och berikat kriminella klanfamiljer allra mest är just bedrägerier riktade mot våra öppna och godtrogna välfärdssystem. Det har varit en oerhört lukrativ och inte alls osynlig inkomstkälla ”under decennier”.

Jag vet inte hur mycket som pumpats ut ur assistansersättningen för att sedan hamna hos personer som pengarna inte var avsedda för. Men av någon anledning har de åtstramningar som gjorts enbart drabbat dem som har livsavgörande behov?

Detsamma gäller för sjukersättning till fullt friska, föreningsbidrag till icke-existerande föreningar, generösa bidrag till personer med multipla personligheter, 80% lönebidrag till introduktionsjobb med anställda som bara finns på pappret eller efterlevandestöd till ”barn” med skendöda föräldrar samt en flod av annat organiserat stöd- och bidragsfusk. Till och med regeringsföreträdare i andra länder har drygat ut lönen med svenska bidrag utan att någon rört ett finger för att kontrollera vem eller vilka som ligger bakom läckorna i bidragssystemen.

DET kan man kalla för en ”sjujäkla” satsning på organiserad brottslighet. Eller?

Så hur kommer nu JÖK-regeringen att agera för att dagens ”sjujäkla” satsning stannar kvar i landet och inte hamnar i ytterligare en utredning som arkiveras på ekobrottsmyndigheten?

Är det överhuvudtaget någon som är intresserad?

Statsministern har talat!

Han är upprörd! Allra mest upprörd är han över kritik från Aftonbladet som påstår ”att regeringen inte lyssnar, de verkar snarare sova på sin post. Det här funkar inte längre”.

Helt oväntat får vi nu se en kraftfull reaktion från en våldsamt upprörd Stefan Löfven! Något som väljarna saknat de senaste 6 åren. Till exempel när en mor och son blev mördade för sitt svenska utseende, när en tolv-åring blev skjuten till döds i en gänguppgörelse, när en mamma sköts ihjäl med sin baby i famnen och när två barn kidnappades, torterades en hel natt och hotades med att bli levande begravda osv.

”Det är faktiskt förbannad lögn och dikt”, ryter Stefan Löfven ilsket mot AB:s ledarredaktion. Så nu vet vi att det enda som kan väcka statsministern är en ledare i AB som påstår att han sover.

Att de inte skäms. Är det några som ska hylla regeringens insatser i det ständigt pågående kriget mot de kriminella så är det väl skribenterna på Aftonbladet?

Jag misstänker att det är hög risk att Statsministern beordrar Kulturministern att på skarpen begära att SVT:s VD Hanna Stjärne tar in avfällingarna på AB för omprogrammering.

Men AB:s Anders Lindberg tar utbrottet med ro – ”Jag tror inte opinionsbildare eller ledarsidor är det regeringen ska va arg på. Jag hade gärna sett att den här ilskan riktades mot brottsligheten”, säger han och fortsätter - ”Nej, vi har inte somnat. Däremot vill vi föra ett samtal med regeringen om varför ingenting händer ute i verkligen. Jag tror att vad som händer ute på gator och torg är viktigare än att regeringen lägger fram olika program. Folk vill se en förändrad verklighet”.

Jojo, tiderna förändras, även på Aftonbladet.

Men Stefan Löfvens upprördhet stannar inte vid påhoppen från AB. Nej då, han tycker också att den ökande kriminaliteten är ETT FÖRBANNAT GIFT i samhället.

Han är helt överens med Rikspolischefen när denne beskriver utvecklingen som synnerligen allvarlig -”Det är fullständigt OACCEPTABELT att sådana här smågangstrar och ligor begränsar vanliga människors frihet.”

För säkerhets skull upprepar han, kraftfullt – ”Det är oacceptabelt” – och talar om regeringens ÅTGÄRDER. Två nya polisutbildningar som bara väntar på kvalificerade sökande, fler ekonomiska resurser till lösningar som ännu inte finns, ett antal höjda straff som inte utmäts eftersom gärningspersonerna är för unga, och ”möjlighet” till kameraövervakning och tolkning av krypterad information.

Jojomensan!

Nu skulle väl jag inte kalla dem som spränger, bränner, skjuter, knivskär, rånar, våldtar, terroriserar hela bostadsområden, mördar, misshandlar och förnedrar sina offer för ”smågangstrar”, men statsministern kanske syftar på de 8-14-åringar som rånar sin jämnåriga eller på att vi ska vara tacksamma över att slippa den ännu grövre formen av kriminalitet och den systemhotande maffia-verksamhet som många menar redan existerar?

Men det är inte ”smågangstrar” som gör att statsministern är fullständigt ute och cyklar när han begär att ”vi ska hjälpas åt”, ”hela civilsamhället”, ”hela samhället”, ”skolan”, ”socialtjänsten” och ”att vi också som individer tar vårt ansvar och till exempel vittnar när vi behöver vittna. Att vi bryr oss om varandra”.

”Hela samhället och hela civilsamhället och vi alla” upplever det kanske inte som att vi lever i samma skyddade miljö som statsministern. VI bryr oss faktiskt om varandra. Det är mer än vad man säga om regeringen. Den situation vi är i nu innebär att varje individ har jämt upp med att värna om sin egen och den egna familjens trygghet och säkerhet.

”Hela samhället behöver vara med för att hindra utvecklingen” – förkunnar statsministern, men att skydda medborgarna mot kriminellas våld och övergrepp ÄR faktiskt en av regeringens mest grundläggande uppgifter. Det ansvaret ska han inte försöka lägga över på dem som drabbas av otryggheten och osäkerheten.

I Stefan Löfvens värld handlar den ökande brottsligheten om KLASS och inte alls om något annat. Framför allt finns det inte något som helst samband med den misslyckade integrationen, den fortsatt höga invandringen och brottsligheten. ”Brottslighet är ALDRIG ACCEPTABELT, aldrig någonsin”, och om samhället har blivit delat så beror det på för stora skillnader i villkor. Vilka skillnader, vilka villkor, vilka som drabbas och hur de drabbas, framgår dock inte av statsministerns resonemang.

Och vi får inte glömma att regeringen har hela 34 PUNKTER riktade mot de kriminella gängen. Så det händer en hel del, det är bara gå in och titta på 34-punktsprogrammet!

Jajamensan! TRETTIOFYRA PUNKTER! Så ta det lugnt, det finns ingen som helst anledning till oro!

Vi behöver bara ha tillräckligt med tålamod och lita på regeringen som är av samma världsklass som skolan, vården och domstolarna.

Lita bara på Statsminister Löfven– han har inga bestämda åsikter om nånting, och ogillar ni dem ni tror han har, så har han säkert andra i beredskap.

”Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien”,

.. är ett citat från Friedrich Hegel som levde mellan 1770-1831, en tid som är synnerligen aktuell i dag.

I England har BBC, den engelska motsvarigheten till SVT, beslutat att varken publiken eller någon annan får sjunga texten till ”Rule Britannia” eller ”Land of Hope and Glory” vid årets ”Last Night of the Proms”.

En nyhet som inte mottagits väl hos den obildade massan som ännu inte insett det rasistiska budskapet.

Jag tillhör själv den gruppen och eftersom det går att skriva på en petition som vädjar till BBC att ompröva sitt beslut så har jag gjort det. Jag ÄLSKAR känslan av stolthet, samhörighet och gemenskap som uppstår när hela publiken gemensamt gör orden till sina. Möjligen gör det mig till rasist?

Men även Boris Johnson tar bladet från munnen och utrycker sin olust inför BBC:s ”wetness for gagging Britannia”. Jag tolkar hans uttalande som att han anser att BBC lägger sig platt för det vi här hemma kallar fördummande PK-ism och dessutom gör det på ett pinsamt sätt.

Jösses, jag skulle ge bra mycket för en statsminister som talar fritt ur hjärtat och faktiskt visar att han har en egen åsikt. Jag begär inte mycket, men ett enda tydligt ställningstagande tycker jag inte är för mycket begärt efter 6 år, eller?

Både British Library och British Museum inventerar nu desperat sina samlingar för att i tid kunna plocka undan det som kan ses som rasistiskt och olämpligt. Till exempel ovärderliga möbler skapade av skickliga hantverkare som använt material som förmodligen härstammar från träd som högst sannolikt har blivit fällda av slavar för mer än 200 år sedan.

Statyer välts, förstörs eller göms i dammiga källare tillsammans med olämpliga böcker och andra konstverk. I USA tvingas matgäster på restauranger i storstäder att höja sina knutna nävar i luften(video) för att visa solidaritet med BLM och för att inte drabbas av aktivisternas högst påtagliga missnöje.

Att ”tvingas” höja armen är inget bra tecken. Men de som inte gör det i dag anses vara lika föraktliga som de som ”tvingades” att göra det för mindre än 100 år sedan.

I Sverige har vi väl redan rensat bort de mest rasistiska föremålen, målningarna och böckerna och än så länge verkar det gå bra att röra sig fritt i samhället utan att varken behöva knäfalla eller höja en knuten näve för att bevisa tillhörighet i rätt Värdegrund.

Än så länge? Eller så är det bara vi här ute i landsbygdsdjungeln som får njuta av den förmånen?

Men jag undrar, medan alla stridbara aktivister strider för att vi ska utplåna århundraden av vår historia, ångra, ödmjukt ursäkta oss, knäfalla, höja våra knutna nävar och kompensera grupper vars förfäder tvingades leva under omänskliga förhållanden – vilka ska då strida för dem som än idag lever och arbetar under slavliknande förhållanden för att tillgodose dagens aktivister med billiga kläder, billig teknik och annat som är förutsättningen för bra bilder på Instagram och YouTube?

Finns det överhuvudtaget några som ägnar en tanke åt de vita som levde under samma bedrövliga villkor som slavarna på 1700-1800-talet? Mellan 1788 och 1868 sände till exempel engelska domstolar mer än 160 000 människor till Australien för att dumpas vid stranden till en orörd djungel där de förväntades bygga upp en ny engelsk koloni. Deras levnadsvillkor var verkligen omänskliga, långt bortom nutidsmänniskans begreppsvärld.

För att inte tala Europas alla gruv- och industriarbetare som från tidig ålder tvingades arbeta under förhållanden och villkor som vi inte kan föreställa oss i dag. Egentligen är vi skyldiga deras ättlingar en ursäkt för att de fick så urusla förutsättningar att skapa goda liv för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Och Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, vem höjer en knuten näve för deras rätt till kompensation och rättvisa? Hur många miljoner har donerats för deras rättigheter från IKEA och HM?

Historien innehåller också barn som firades ner i skorstenar för att rensa sot, bönder, statare och torpare som var så gott som livegna och vuxna som godtyckligt spärrades in på livstid när de inte uppfyllde kraven från sin tids Värdegrund och normer. Men det behöver vi ju naturligtvis inte förhålla oss till i dag när vår tids fattiga lever under förhållanden som var förbehållna dåtidens överklass.

Men medan vi i skam och ånger utplånar vår egen historia lever vi i det som kommer att bli kommande generationers historia. Vad kommer de tänka när de upptäcker vad vi gjort med deras historiska arv? Hur kommer de att tänka när de läser om dagens nutid?

Det kommer vi aldrig att få veta.

Men jag vet hur jag själv har reagerat på judeförföljelserna under Hitler-tiden, McCarthys ihärdiga jakt på alla som på något sätt kunde anses som kommunister och därmed förtjänade fängelsestraff eller åtminstone totalt socialt utanförskap och offren för de nya ”folkliga” regimerna i Ryssland och Kina.

När det gäller religionsförföljelser har det ju varierat vilka som ska följas eller förföljas, men än i dag är den frågan högst aktuell och samlar djupt engagerade aktivister som definitivt inte vänder andra kinden till när de våldsamt försvarar vad det nu är de för ögonblicket försvarar.

Häxbränningarna som pågick under ca 300 år kostade 10 000-tals kvinnor livet. Förmodligen hade de alla anhöriga som fick fortsätta att leva med oläkbara trauman och social brännmärkning? Har vi några ursäkter till över för dem? Ska vi rent av sluta bränna våra valborgsmässobål eller andra bål som tänds världen över, som minne över någon historisk händelse eller handling, av hänsyn till dem som är ättlingar till dem som torterades och avrättades på detta barbariska sätt?

Och medan vi gör vårt allra, allra bästa för att skapa ett samhälle där ingen någonsin ska utsättas för kränkande särbehandling på grund av sitt ursprung eller sin hudfärg så ägnar vi inte en tanke åt vad som händer just nu och hur det kan påverka samhället i morgon.

Nu senast frihetsberövades två minderåriga pojkar som torterades och våldtogs under 10 timmar på en kyrkogård. SVT, vår statsfinansierade motsvarighet till BBC, ägnade knappt 30 sekunder åt denna händelse, men betydligt mer tid åt att redovisa för sockerhalten i läsk, här och i övriga Europa.

Ett val som kanske kan bli grunden till en ny brasa som när som helst kan ta fyr och bli historisk om ca 100 år, eller mindre?

Vi lär oss aldrig, eller hur?   

Den Morganiserade kriminaliteten.

Morgan Johansson är en svensk socialdemokratisk politiker, Sveriges justitieminister sedan 2014 och migrationsminister sedan 2019. Sedan den 10 september 2019 är han också ställföreträdande statsminister.

Morgan Johansson verkar älska sitt jobb, sitt parti och sitt twitterkonto. Han gör, eller avstår från att göra, precis vad som helst för att aldrig, aldrig frivilligt behöva ge upp varken det ena eller andra. När det gäller de uppgifter som han ansvarar för satsar han allt han förmår, det finns det nog ingen som tvivlar på.

Även om det verkar finnas en del som undrar vad det är han förmår egentligen?

År 2002 lovade han till exempel att Sverige skulle vara narkotikafritt inom 10 år, och det kan vi väl enas om att det inte har hänt än.

För tre år sedan förkunnade Morgan Johansson - ”Vi är på väg att knäcka den organiserade brottsligheten.” Det löftet föll lika platt som det narkotikafria Sverige, men vi kan nog enas om att vi i stället fick den oknäckta Morganiserade brottsligheten att förhålla oss till.

År 2014 utsågs Morgan Johansson till Årets Trygghetsambassadör av tidningen SecurityUser.com och tankesmedjan Säkerhet för Näringsliv och Samhälle (SNOS), med bl.a motiveringen att hans "pragmatiska och resultatinriktade förhållningssätt när det gäller kriminalpolitiska frågor gör honom till en stark röst för ett tryggare Sverige."

Jag vet inte om jag vill påstå att jag tycker att vi fått ett ”tryggare Sverige”, men kanske är det "pragmatiska och resultatinriktade förhållningssättet” en variant av samma strategi som Anders Tegnells hopp om flockimmunitet, eftersom vi verkar ha fått en märkbar ökning av grov kriminalitet under Morgan Johanssons ”starka röst”. Knivdåd, sprängningar, våldtäkter, äldre- och yngre-rån, bränder och gängmord mm ser tvärtom ut att växa och frodas som ogräs under den morganiserade brottsbekämpningen.

Men det kanske är möjligt att kriminaliteten äter upp sig själv om den sprids tillräckligt fritt och vi håller avstånd, ”stuvar undan de äldsta" och undviker att använda skyddsväst?

Under 12 dagar i juli blev elva personer skjutna i Malmö och i början av augusti blev en 12-årig flicka ”vådaskjuten” till döds, eftersom de kriminella gängen ”inte visar någon empati för att deras skjutningar drabbar andra”.

”Ett avskyvärt illdåd”, sa Morgan Johansson och hoppades på vittnesmål från de inblandade. ”Ingen kan väl vara så rutten att man vill skydda en gärningsman som har dödat en 12-årig flicka?”

Jeanders Bildblogg

Men i ett land där personer utan uppehållstillstånd kan få säkerhetsklassade tjänster inom Kriminalvården och poliserna kräver polisbevakning när de går till och från jobbet finns det nog en och annan som föredrar att bli kallad ”rutten” av justitieministern hellre än att vittna mot kriminella gäng som skjuter urskillningslöst omkring sig.

Morgan är ändå ingen mjukis. När en ung mamma sköts till döds med sin baby i famnen reagerade han, som alla andra, med avsky och visade socialdemokratisk handlingskraft genom att förkunna - ”Nu sätts alla tillgängliga resurser in för att gripa gärningsmännen så att de kan låsas in. De ska jagas till världens ände om det behövs. Kallblodiga mördare kan inte få gå lösa.”

Eftersom jag inte tillhör den informerade och upplysta eliten så vet jag faktiskt inte var ”Världens ände” är beläget? Men eftersom allt fler blir allt oftare dömda till utvisning utan att behöva lämna landet så tar jag för givet att denna plats finns någonstans inom landets gränser. Min GPS ger ingen vägledning och vad jag förstår finns det personer som dömts till utvisning till denna plats 19 gånger utan att ens ha hittat dit?

Vid närmare eftertanke så kanske ”Världens ände” ligger i Danmark? Det är i alla fall där våra kriminella får de straff som de inte får här. Det skulle i så fall styrka min misstanke att strategin är densamma som för covid-19. Men det kan ju också bero på att de arma gärningspersonerna flytt från samma våld och övergrepp som de dömts för och därför ska skyddas från att drabbas av samma trauma som deras egna offer tvingas leva med?

Men NU ska Sverige samarbeta med Danmark! NU ska kampen mot gängkriminaliteten bli hårdare. NU ska ”straffen höjas brett”(?) och ”det ska vara svårt att vara kriminell i Sverige”. Morgan Johansson och Mikael Damberg ligger i startgroparna – ”Steg för steg levererar vi åtgärder som bekämpar kriminaliteten och vi är inte klara. Den organiserade brottsligheten kan och ska besegras. Med 34-punktsprogrammet presenterade vi det största paketet mot gängkriminaliteten någonsin i Sverige”.

Så om bara Danmark förbarmar sig över Sverige så hoppas Morgan Johansson på att få förnyat förtroende nästa val. För då kan eventuella misslyckanden inte bara skyllas på oppositionen utan också på Danmark!

Vem vet, Danmark kanske också kan övertalas att bistå med en lösning på det låsta läget inom regeringen när det gäller migrationen?