Putin beskriver hur de ryska soldaterna ..

 .. agerar modigt och heroiskt, samtidigt som han vänder sig direkt till Ukrainas militär och uppmanar den att ”ta makten i sina egna händer”.

Enligt Putin skulle det då bli lättare att komma överens?

Samtidigt som jag läser detta läser jag också i The Sun om hur modigt och heroiskt de ryska soldaterna agerar på sin väg in i Kiev och som det inte räcker med det så kan jag också se det ”modiga och heroiska” agerandet i en filmad händelse.

Den filmen kommer jag att drömma mardrömmar om länge.

THIS is the horrifying moment a rampaging tank totally crushed a car and then reversed over it again in Kyiv.

Nej, jag kan inte välja en enskild partiledare i det kommande valet,

 .. för ingen av dem känns tillräckligt förtroendeingivande. Om nu någon är intresserad?

Jag var dum nog att se utfrågningen av Jimmie Åkesson i SVT:s 30 minuter och fick nästan utslag av den totala dumheten i att kräva svar på vilka personer som ”var bäst” i olika länder med olika statsskick.

Biden eller Putin? Putin eller Biden? Vilken är bäst? Svara?

Och om jag suttit där Jimmie Åkesson satt hade jag varit en av Sveriges mest omdebatterade och ifrågasatta person i dag – så där har jag en väldig fördel i att vara en helt ointressant person.

För vem ÄR bäst? Vem litar DU på? Putin eller Biden?

En maktgalen despot eller en man med tydliga tecken på begynnande demens som båda har möjlighet att starta ett världskrig?

Jag vill inte välja, båda känns som helt oförutsägbara ledare. Men om jag blev tillfrågad om vilket av dessa båda herrars länders statsskick jag var mest positiv till är ju valet ett helt annat. Skillnaden mellan demokrati och diktatur vilar inte på en enskild person, enligt min mening.

”Jag vill inte ha någon av dem”, svarade Jimmie Åkesson samtidigt som han förklarade att han naturligtvis föredrog USA och demokrati före Ryssland och diktatur och då blev jag kanske helt ofrivilligt sverigedemokrat, där och då?

Men naturligtvis har jag fel, det begriper jag när jag läser alla upprörda tweets från dem som vet bäst.

Men trots att jag lever i ett demokratiskt land röstar jag inte på en utvald person när jag går för att lämna min röst. Jag skulle ha svårt att använda mig av min demokratiska rösträtt överhuvudtaget om jag tvingades välja vilken speciell partiledare som är bäst?

För ärlig talat, jag vill egentligen inte ha någon av dem.

Så jag läser på respektive partis hemsidor om vad de vill och inte vill och hoppas att partiet jag väljer inte bara består av en enda person i vars händer landets framtid ska vila.

Sedan kan det ju gå hur som helst. Tänk bara på alla som röstade på Annie Lööf och fick Stefan Löfven i stället? Eller alla som satte sitt hopp till Socialdemokraterna och fick Miljöpartiet?

Fick förresten Stefan Löfven frågan om vem han föredrog av Putin eller Trump i förra valrörelsen? Om det var så, vad svarade han då?

Nu begär Magdalena Andersson att Ulf Kristersson(?) ska förklara hur han förhåller sig till Jimmy Åkessons vägran att göra ett personval över ledarna i Ryssland och USA?

”När det gäller relationen och det svenska förhållningssättet till Kreml brukar Moderaterna vara ett pålitligt parti. Nu är det dags för Ulf Kristersson att tydligt visa att det fortfarande gäller”, säger Andersson.

Har Sverige inte större problem än detta? Kan inte SVT åstadkomma något mer seriöst inför årets riksdagsval?

Är vi väljare verkligen så dumma att sånt här trams går före det som det verkligen handlar om?

Sveriges framtid. 

Tillägg .. Stefan Löfven FICK frågan om Putin eller Trump i SR 2018. Han föredrog en korv med bröd? 

Anders Lindberg, Ebba Busch och .. "Esbjörn".

 I går läste jag en rätt obehaglig ledarkrönika i Aftonbladet.

Anders Lindberg hävdade att den husaffär som Aftonbladet och Expressen har gottat sig i under mer än ett år kommer att ha avgörande betydelse för valutgången i höst!

Han menar att ”Esbjörn-effekten”, dvs ”den gamle mannen som bara vill ha kvar sitt föräldrahem och den mäktiga KD-ledaren som vill ta det från honom var en PR-mässig katastrof från början”.

Tänka sig, jag som trodde att det hela började med att Esbjörn faktiskt ville sälja sin fastighet? Det föräldrahem som han inte längre bodde i? Att hela rörigheten startade med en brorson som plötsligt hävdade sin rätt till samma fastighet, att ”goda vänner” till Esbjörn ”hjälpt” honom att spendera handpenningen, som han inte återbetalade, på advokater vilket gav en mediebelysning som alla inblandade – utom Ebba Busch – kunde sola sig i?

Tänk så fel man kan ha.

Nu menar Anders Lindberg att de äldre väljarna inte kan ”förlåta” Ebba Busch för denna husaffär och att hennes seger över Esbjörn faktiskt kan ha kostat högern regeringsmakten.

Han spelar på alla känslosträngar genom att beskriva hur Esbjörn berättar för Expressen att han håller på att städa sitt gamla hus. Problemet är bara att Expressen berättade att Esbjörn inte alls visste att hovrätten dömt till Ebba Busch favör när han städade "sitt" hus, men det kanske inte alls är lika känslosamt?

Jag måste säga som Baghera i filmen Djungelboken .. så utomordentligt fånigt!

Jag är en av dem som Anders Lindberg tror känner sig kränkt av att en gammal man hamnar i dåligt sällskap och utnyttjas i en rättsprocess som bara gynnar alla som sett det som sin livsuppgift att ”hjälpa” honom att spendera de pengar han kunnat klämma ut ur en köpare utan att leverera det h*n betalat för .. och förmodligen inte pengarna tillbaka heller, eftersom merparten av dem har hamnat i fel fickor?

Rätta mig gärna om jag har fel. För det handlar väl inte bara om äganderätten utom också om de miljoner som Esbjörn inte har vägrat att ta emot?

Men bortsett från det så funderar jag också lite över Anders Lindbergs egen syn på äldre. Genomgående i krönikan kallar han Ebba Busch för både för och efternamn medan Esbjörn får vara Esbjörn, vilken Esbjörn som helst. Viktig bara som slagträ i den jätteviktiga kampen att säkra det socialdemokratiska maktinnehavet.

En bifigur i den stora kampen om Makten i höst. Lite förminskande tycker jag, en av de ”äldre” väljarna, som faktiskt tror att riksdagsvalet i höst handlar om mer än en uppblåst husaffär som aldrig hamnat på förstasidorna om det hade varit jag och Esbjörn som gjort upp den.

(och om någon alls är intresserad så heter Esbjörn Bolin i efternamn.)

Hafsbaserad vindkraft, kärnkraft eller ..

 .. ospecificerade ”robusta energisystem”.

Buden var många när våra folkvalda politiker försökte framstå som trovärdiga och lösningsinriktade – det är för dyrt att vara svensk, det får aldrig mer bli så dyrt som i år, ta bort hindren för kärnkraft, vi har varnat för skenande priser, vill sänka elpriserna, allt går att lösa med hafsbaserad vindkraft och bygg ut den billiga elen så att elpriserna blir låga.

I det sammanhanget var Märta Stenevi ofrivilligt rolig när hon anklagade Ulf Kristersson för att föra sina väljare bakom ljuset!

Men vilken el är så billig och pålitlig att den ger ständigt låga elpriser och varför har vi i så fall inte redan byggt ut den?

Vad innebär ”robusta energisystem” för ett parti som lovar grön kraft?

Vad ska göras annorlunda? Hur? När? Till vilken kostnad?

Och om människans överutnyttjande av jordens resurser har skapat en klimatkris kan vi då lösa den genom ytterligare överutnyttjande av jordens resurser?

Gårdagens partiledardebatt kom i direkt anslutning till TV4:s Farmen och det var nästan svårt att skilja det ena kaoset från det andra. Men det ena programmet skapade fler frågor än svar medan det andra överhuvudtaget inte gav något minnesvärt alls. Men det skulle naturligtvis vändas på stenar i båda programmen.

Som vanligt stod det en elefant mitt i rummet under partiledardebatten. Det börjar nästan bli en svensk tradition i stil med Kalle Ankas jul.

Den stora överraskningen var att det inte var Jimmy Åkesson utan den självständiga, liberala gröna kraften Annie Lööf som alla försökte undvika att förhålla sig till.

Rosa elefanter brukar ju vara klassiska vid överdrivet alkoholintag, men en GRÖN?? Det var ju oväntat och .. intressant?

I övrigt var det mesta som det har varit de senaste dryga åtta åren. Någon Annan kommer att vända på rätt sten och fixa det mesta eller så måste vi byta regering i höst i förhoppning om att Någon vill ta tag i det som känns för obehagligt för dem som vill framstå som generösa, fördomsfria och goda

När frågan om den ökande kriminaliteten, behovet av poliser med mer befogenheter, högre straff och krav på att stockholmarna skulle sluta knarka för allas vårt bästa "debatterades" .. tappade jag tråden fullständigt och började sticka en tröja av restgarner av ren frustration.

Och då ska ni veta att jag inte stickat så mycket som en grytlapp de senaste 10-15 åren.

Den enda partiledaren som jag något så när kan identifiera mig med är Ebba Busch och då bara för att jag blir förbannad på precis samma sätt när jag möter det jag anser vara ren dumhet från personer jag anser borde veta bättre.

För övrigt och för min del nöjer jag mig med att Miljöpartiet får en längre tids närkontakt med verkligheten utanför riksdagen, helst utan någon som helst påverkan på svensk politik överhuvudtaget.

Men efter två års corona-elände ska vi alltså tvingas orka med dessa åtta partiers desperata meningslösheter under ett halvår framöver.

Barn anpassar sig, men inte som Miljöpartiet tänker sig.

 Miljöpartiet i Göteborg vill aktivt (?) ”uppmuntra familjer med svenska som modersmål att placera sina barn i skolor i Göteborgs mer utsatta och segregerade områden” för att bidra till att lösa problemen med segregationen.

Alltså, Miljöpartiet vill aktivt påverka föräldrarna till barn som känner trygghet och har vänskapsrelationer från förskolan/skolan i närområdet, att hjälpa kommunen genom att fördela ut dem till skolor i utsatta och segregerade områden, så att alla skolor i Göteborg ska bestå av barn från olika bakgrunder och kulturer.

– Språket kommer mycket snabbare när man har en blandad sammansättning i skolor. Dels tror vi att det stimulerar språkutvecklingen för de som har svenska som modersmål från början. Vi tror också att det blir en bättre stimulans för de barn som inte har svenska som modersmål. Det skulle gynna alla, säger Karin Pleijel, Mp.

Jag kan direkt säga att det inte är så det fungerar och i det här fallet vet jag faktiskt vad jag talar om. Vilket man med bästa vilja i världen inte kan säga om Miljöpartiets Karin Pleijel.

När jag började skolan i norra Sverige var vi helt nyinflyttade och varken jag eller mina föräldrar hade någonsin tidigare mött föräldrarna eller barnen som jag skulle tillbringa två år tillsammans med. De flesta av dem var vänner sedan tidigare och vana vid att gå ut och in i varandras hem medan jag fick vara glad om jag blev inbjuden och fick vara med överhuvudtaget. Men i den åldern är barn nyfikna och anpassningsbara så det blev bättre och lagom till att vi flyttade var jag lika accepterad som alla andra.

Så flyttade vi till en större stad i en annan del av Sverige och redan där gällde det att vara så anpassningsbar som möjligt för att släppas in i gruppgemenskapen. Efter ett år hade jag en bästa vän, som jag älskade som en syster. Men säg den lycka som är beständig, vi flyttade till ett hus på andra sidan staden och till en ny skola.

Vi bodde där i ytterligare ett år och området kryllade av barn så jag var aldrig ensam, hittade ingen egen vän men fick min första hund.

Femte klass hamnade jag i en skola i en småstad Västmanland och om det var svårt att börja skolan som ny och okänd i tredje och fjärde klass så var det ingenting mot att möta en klass med 12-åringar som kände varandra sedan förskolan.

Men barn anpassar sig och formar sig efter andra barn och jag fick en vän som var barn till en ensamstående mamma som var en skam för sin frireligiösa familj. Solidariskt följde jag med henne till den ungdomsverksamhet som hon hatade och tillsamman gjorde vi vårt bästa för att undvika frikyrkopredikanten som var mer intresserad av våra kroppar än våra själar. Som straff spolade vi gemensamt ner hennes frälsningsarmé-mössa på toaletten, vilket gav henne utegångsförbud i flera veckor. Bortsedd från skoltiden då vi fortfarande kunde klaga gemensamt över vårt utanförskap.

Men så flyttade vi igen. Inte allt för långt från huvudstaden och till vad jag upplevde som en enorm skola. Där gällde det att vara anpassningsbar på en nivå som stod högt över vad jag tidigare upplevt. I en sådan situation är ett barn tvunget att välja, att vara med eller att stå utanför. När dina föräldrar inte känner någon av dina vänners föräldrar och du inte passar in någonstans anpassar du dig inte till dem som presterar bäst på lektionerna utan till dem som ger dig den högsta sociala statusen i gruppen.

Du är stark och säker på ytan, skrattar mycket, ger dig aldrig och gråter bara när ingen ser och jag stimulerades inte positivt av någon och ingen blev förmodligen positivt stimulerad av mig.

Bortsett från en blyg kille som jag nätt och jämt kom ihåg på en klass-återträff. Han var uppenbart imponerad av att jag ”aldrig var rädd”?

Herregud, jag var livrädd hela tiden. Men lyckades tydligen dölja det bra i alla fall.

När jag gick ur nian var jag en fullständig kameleont som lätt smälte in i alla sammanhang utom bland dem som mina föräldrar hade önskat att jag haft som förebilder och vänner.

Så om Miljöpartiet plockar ut barn från sammanhang där de känner sig trygga och hemma och placerar dem bland andra barn i en miljö som är helt främmande på alla vis, så är det inte de nya barnen som kommer att förändra barnen som redan finns där, oavsett vilka bakgrunder och kulturer de kommer från, utan precis tvärtom.

Det är inte enstaka svensktalande barn, som ingen känner, som kommer att ge de andra barnen, som alla känner varandra och varandras familjer, en bättre språkutveckling.

Förmodligen blir det tvärtom eller en annan och oönskad språk- och kulturutveckling.

Inte ens en vuxen skulle klara av att användas som integrationsresurs genom att ensam flyttas från ett fungerande sammanhang till en plats där h*n blir uttittad, värderad och tvingas förändra och anpassa sig på ett sätt som kan få negativa konsekvenser för resten av livet.

Barn ska aldrig behöva utnyttjas eller betala priset för vuxna människors behov av karriärbefrämjande lösningar på egenskapade problem.

Tror Tobias Baudin själv på det han skriver?

 

Tobias Baudin, Socialdemokraternas partisekreterare har skrivit en debattartikel i Aftonbladet där han berättar om vad han och partiet ser fram emot att få tala mer om i valrörelsen.

Håhåjaja, hur många ser fram emot att få höra detta om och om igen under de närmaste sex månaderna?

Hur många kommer att tro på det de hör? Och hur tänker de som faktiskt köper det fantasifulla budskapet?

Tobias Baudin påstår att ”Socialdemokraterna vet vad som krävs för att stoppa kriminalitet och droghandel”! Och att de ”kommer inte att vika en tum från sina grundläggande värderingar”?

Fantastiskt!

Även om det verkar vara de grundläggande värderingarna som placerat frågan om kriminalitet och droghandel under en av alla stenar som Magdalena Andersson ännu inte vänt på?

Och om nu Socialdemokraterna, tack vare sina oomkullrunkeliga grundläggande värderingar, VISSTE vad som krävdes för att stoppa droghandeln och kriminaliteten – varför i all sin dar använde de sig inte av den kunskapen redan när de fick regeringsmakten 2014? Eller vid något tillfälle under de fyra år som gått sedan valet 2018?

Fast han ska kanske ha beröm för att han nu, efter åtta års betänketid, har kommit fram till att ”det krävs nya krafttag för att lösa samhällsproblemen”?

De gamla krafttagen som förde dem till makten tidigare har helt klart passerat bäst-före-datum vid det här laget.

Det är bara ett enda parti som med trovärdighet har det ”ledarskap som skyndar på nyindustrialiseringen av vårt land och säkerställer att de nya arbetstillfällen som skapas är bra jobb med kollektivavtal”, hävdar Tobias Baudin.

Och det partiet är .. tada!! .. SOCIALDEMOKRATERNA.

Se bara på allt som redan gjorts, hur förutsättningarna för industrin har förändrats och förutsättningarna på arbetsmarknaden förbättrats under det socialdemokratiska ledarskapet.

Halleluja!

Valrörelsens ”budskap” kommer tydligen också att vila på allt som Socialdemokraterna ”vill göra för att med full kraft motarbeta segregationen”.

Med FULL KRAFT! Woow!

Jajamensan, men först ska de ”vända på varje sten för att bryta segregationen och få bort våldet och brottsligheten”.

Ack ja, alla dessa stenar som ligger i vägen och måste vändas på? Vilken jättesatsning sossarnas väljare har att se fram emot.

Naturligtvis ägnar Tobias Baudin större delen av sin debattartikel åt att beskriva oppositionen i allt annat än smickrande ordalag. Något annat hade ju varit tjänstefel för någon som sitter så bekvämt placerad i det socialdemokratiska partiet.

Moderater och Sverigedemokrater saknar respekt för väljarna! Deras enda önskan är att stoppa Magdalena Andersson från att bli statsminister och inget annat! De delar också en högerkonservativ värdegrund som gynnar dem som är själva förutsättningen för sossarnas ”nyindustrialisering” och ”de nya arbetstillfällen som ska säkerställas”!

Tobias Baudin avslöjar också att Moderaterna och Sverigedemokraternas avsikt är att ”urholka folks känsla av värdighet och respekt” eftersom detta innebär att ”möjligheten till ett bra liv försämras”!

Vilket absolut inte skett under de senaste två mandatperioderna? Eftersom Socialdemokraterna ”är tydliga med att en god skolgång, hög kvalitet i vården och ett tryggt arbetsliv ska vara en självklarhet för alla”.

Naturligtvis ska Socialdemokraterna också ”ta tillbaka (från vem avslöjar han inte?) den demokratiska kontrollen över välfärden”, vilket absolut kommer att tilltala alla äldre som i nästan åtta år levt med ”känslan av värdighet och respekt” och samtidigt överlevt pandemin trots de uppenbara bristerna inom hemtjänst och äldreboenden under samma tid.

Har ni också upplevt denna känsla av att bli bemötta med värdighet och respekt från regeringen under de senaste åtta åren utan att tillhöra ”samhällets ekonomiska och sociala toppskikt”, är ni bara att gratulera.

Tobias Baudin avslutar med att vi under valrörelsen inte bara kommer att få ta del av de demokratiska samtal som Socialdemokraterna traditionellt lockar med vart fjärde år utan också ett budskap som tydligt ska förmedlas på ”gator och torg i hela vårt land”– ”Sverige kan bättre”.

Än vad då? .. undrar jag? Bättre än vad regeringen presterat hittills? Eller vad?

Jag undrar vilka som köper detta budskap?

Varför?

Och tror Tobias Baudin själv på sitt eget budskap?

SD:s väljare tvingas betala Socialdemokraternas ”attacker” mot SD?

Jag blir såå in i he****e TRÖTT när jag läser om Socialdemokraternas ”nya” valstrategi där Sverigedemokraterna kommer att vara huvudmotståndaren.

Suck!

Visst har vi hört det förut? I valrörelsen 2010 då Mona Sahlin gav SD medieuppmärksamhet värd miljoner? År 2014 då SD skulle isoleras till varje pris? År 2018 när sju partier stod på Kulturhusets scen tillsammans med en uppblåst plastelefant, viftade med regnbågsflaggor och unisont mässade att - vi kommer aldrig, aldrig, aaaaldrig att samarbeta med SD?

Det funkade inte. Det erkänner till och med sossarnas valgeneral Tobias Baudin.

Men Socialdemokraterna envisas i alla fall med att fokusera på Sverigedemokraterna i årets valkampanj.

Igen!?

Men inte på SD:s rötter den här gången. För det har tidigare gett helt motsatt resultat än det förväntade.

Nej NU ska sossarna satsa på att beskriva SD:s politik som dålig för arbetare och vanligt folk (vad det nu är för skillnad på vanligt folk och arbetare?) och helt undvika att debattera migration. För migration är en obehaglig fråga där de okunniga ”vanlisarna” envisas med att tycka att SD har den bästa politiken.

 Alltså ”vanliga” korkade människor som inte vet sitt eget bästa utan behöver tvingas att betala för Socialdemokraternas valkampanj för få ytterligare fyra lika fantastiska och underbara år som de senaste åtta åren.

Att vanligt folk och arbetare som lydigt betalar sina fackföreningsavgifter ska bidra så att LO kan skänka 30 miljoner, OCH bidra med egen annons- och ”utbildningskampanj” värd lika mycket, i sossarnas valrörelse är väl en självklarhet i sammanhanget?

Eller?

För trots att inte ens hälften av LO-medlemmarna röstar på sossarna så tvingas de betala för de traditionella smutskastningskampanjer som kommer från Socialdemokraterna – riktade mot de partier som drygt 60% av medlemmarna faktiskt röstar på?

Det är vad Socialdemokraterna ser som det yttersta beviset för att Sverige är en demokrati?

Som måste räddas till varje pris?

”Jag tycker att vi måste spetsa till vår politik och verkligen prioritera LO-medlemmar” – säger Tobias Baudin, Socialdemokraternas partisekreterare och valstrateg.

Trots att drygt 60% av LO-medlemmarna tvingas betala drygt 18 miljoner och förmodligen nästan lika mycket till LO;s egna kampanj för och till Socialdemokraterna trots att de hellre väljer andra partier? Och aldrig någonsin kan någon som engagerar sig i SD på sin fritid få ett förtroendeuppdrag inom fackföreningsrörelsen, oavsett om de har majoriteten av medlemmarnas stöd.

Men även om LO inte godkänner medlemmar med SD-sympatier så har de inget emot att använda deras pengar?

Så visst måste vi värna om den svenska demokratin, jämlikheten och den heliga Värdegrunden där alla har samma värde – utom de som röstar på Sverigedemokraterna?

Men hur ser sossarnas egen politik ut? Vad har de att erbjuda förutom några nyupptäckta stenar som Magdalena Andersson tänker vända på när hon får tid?

Eller som jag frågade mig själv efter valrörelsen 2014 - finns det överhuvudtaget någon riktning, några idéer, visioner eller mål som inte förhåller sig till Sverigedemokraterna? Är det viktigare att fokusera på vad som är dåligt med SD i stället för vad som är bra för landet?

Svaret på den frågan får ni bestämma själva.

 

 Sagt om Socialdemokraterna:

Socialdemokraterna är småskurna, fantasilösa och fördömande och förföljer tankar och samband som de inte begriper eller inte kan styra. De tar bort magin ur våra tankar och behov. Socialdemokratin är slut. Det enda man kan göra är att kravla omkring på monumentet över partiet. /Lars Norén

Socialdemokraterna har det ungefär som duvorna på Marcusplatsen. När de är nere på marken äter de ur handen på folk, när de är uppe i luften skiter de på dem. /Dario Fo

Det är med socialdemokratin som med sköldpaddan. Den rör sig, men man är inte säker på om den går framåt eller bakåt. /Bent Falbert