Den argsinte tuppen Bill.

I en fågelpark i engelska Devon, fanns den trumpna tranan Ringo som går till attack mot allt och alla. Han är frustrerad för att han saknar en partner säger personalen, men jag undrar det jag??

Vi hade höns en gång och två tuppar, Bill och Bull. Det var inte såå lyckat .. den milde och timide Bull kunde inte mäta sig med den storslagne, matchotuppen Bill och vi fick till slut omplacera honom på en närbelägen ridskola .. ett beslut vi fick all anledning att ångra.

Bill hade ingen brist på fruntimmer och var alltid först ut ur hönshuset på morgonen bara för att ställa sig i älskarposition vid öppningen för att stå till tjänst allteftersom hönorna kom ut. Han borde ha varit en lycklig .. och TACKSAM .. tupp, tycker man!

Men så fort vi öppnade grinden till hönsgården hade vi Bills sylvassa klor inkörda i ena benet medan han hackade på oss allt vad tygen höll!! Att ha honom och hönsen lösa på tomten var totalt uteslutet och det blev ett så stort bekymmer att vi med varm hand skänkte honom till en bonde som var intresserad av lite nytt blod bland sina höns.

"Hur får jag tag i honom??" .. undrade han när han såg hur stor inhägnad vi hade.

"Det är bara att ta bort honom från benet" .. sa vi och han trodde vi skämtade. En väldigt kort stund trodde han det .. för sedan tog han bort tuppen från benet och stoppade honom i en medhavd säck.

Det gick inte bra. Hos bonden fick Bill tillgång till hela gården men envisades med att haka fast sig i bondens ben så fort han såg honom. Bonden ledsnade till slut och dängde stridstuppen i huvudet med en skovel så att han dog och slängde honom på gödselstacken.

Fram på kvällskvisten när det var färdigmjölkat kom Bill vinglande från gödselstacken och samlade ihop sina höns och från den dagen var han from som ett lamm.

"Jag tror nästan att han blev lite religiös" ... sa bonden.