Vi har sågat ner ett träd som lutat livsfarligt över gräsklipparen varje gång vi passerat. Mannen med sågen sa att det inte var en dag för tidigt och kapade hjälpsamt trädet i "lagom" bitar .. och åkte hem!
Maken stapplar omkring med sitt diskbråck och nu har han dessutom åkt hemifrån. Hur jag än försöker så hittar jag ingen annan som kan vara behjälplig med att förflytta trädresterna till en bättre plats än vår gräsmatta.
Jag bär, släpar och sliter! De "lagoma" bitarna är helvetestunga, ärligt talat och mer lagom till Magnus Samuelsson än till mig. Det tar aldrig slut!! Och som det inte räckte med alla stambitar, stora och små grenar och lösa pinnar ... jag får också ta hand om traktens alla lösa pinnar från tidigare år i form av ett gammalt skatbo.
Jag vet inte om jag ska känna samhörighet med skatan som byggde det medan jag plockar och samlar ihop .. eller utslunga förbannelser efter de svartvita olyckorna som intresserat följer mina vedermödor.
Tänk positivt .. tänker jag.
Tänk POSITIVT .. ryter jag till mig själv när jag gnäller. Och jag tänker att det hela kanske resulterar i en fantastisk platt mage, att det blir en "rivstart på beach 2010", helt utan några ansträngande träningsprogram och vem vet .. jag kanske lever längre nu när jag utsätter mig för så här mycket motion och frisk luft???
Tomtemössan och välgörenheten
1 timme sedan
Du behöver inte tänka positivt - det tär bara på missnöjesnerven. Gå in på Fotbollsfruns blogg istället hon förordar att man släpper ut den elaka illvilliga och missunssamma varelsen inom sig. Jag tror hon har rätt.Ring sedan någon som har service med RUT-avdrag - fel ROT-avdragstjänster måste det vara när det är ett träd, som tar hand om allt. Sista alternativet bjud in alla du känner på gardenparty med grillning. Sätt eld på skiten och parta loss.
SvaraRadera