söndag 27 juni 2010

Varje land består av individer ..

.. människor som är olika, tänker olika och beter sig olika. Att det överhuvudtaget går att ena så många människor är ju rätt fantastiskt om man tänker efter.

Men vi hålls samman av lagar, samhällets normer och traditioner .. och mängder av outtalade sociala koder. Jag var ett flyttande barn när jag växte upp, så jag vet att det till och med inom ett land kan vara svårt att passa in och bli accepterad .. det fordrar en hög grad av anpassning och lyhördhet.

Vi är ett folk där de flesta på ett eller annat sätt kommit i kontakt med Vilhelm Mobergs böcker om dem som utvandrade till Amerika för att hitta ett sätt att överleva. Vi har nog inga större svårigheter att förstå den utmaning det innebär att försöka bygga upp en tillvaro i ett annat .. främmande .. land. Om vi anstränger oss aldrig så lite så förstår vi att en invandrarkvinna från till exempel Somalia kan uppleva samma förtärande ensamhet som Kristina gjorde i sitt nya Duvemåla och känna samma längtan efter det som var invant, tryggt och hemma.

Men om de som styr vårt land, stiftar våra lagar och talar om för befolkningen hur "det ska vara" börjar göra skillnad .. värdera människor och deras liv olika .. ja, då gör vi det också.

Om familje- och grupptillhörigheten i ett samhälle drabbat av arbetslöshet i Norra Sverige anses mindre värd än samma familje- och grupptillhörighet i Södertälje ... enbart på grund av etnisk tillhörighet, då slår samhället in en kil mellan dem och oss.

Jämlikhet är alla människors LIKA värde. Samma likhet inför lagen, samma rättigheter och .. förhoppningsvis .. samma skyldigheter.

Dilsa Demirbag-Sten har skrivit en debattartikel i DN i dag där hon beskriver hur politikerna i sin strävan efter att vara jämlika har skapat ett segregerat samhälle. Ett land där vi helt plötsligt inte vet hur vi ska förhålla oss till de människor som vi så otvunget umgås med när vi träffar dem i deras hemländer???

Vi blir rädda .. för att bli anklagade för rasism, för att såra och kränka och samhällets myndighetsutövare är lika rädda som vi och gör skillnad i bedömningen av de människor de möter. Samtidigt blir detta "hänsynstagande" ett hinder för den som har svårt att orka möta samhällets krav på anpassning.

Boende, kultur, kriminalitet, arbetslöshet, utbildning, sjukvård osv osv .. är ett minfält av olika missriktade "hänsynstaganden" ... vi kan inte längre mötas förutsättningslöst utan håller oss undan i vår "svenskhet". En "töntig" svenskhet som vi nästan fått lära oss skämmas för i vår strävan att få andra att känna sig stolta över sitt ursprung??

Dilsa Demirbag-Sten beskriver hur det var när hon och hennes familj kom till Sverige 1976 och försökte finna sig till rätta i ett nytt land där samhället gav alla samma förutsättningar och möjligheter och där politikerna talade till alla som samhällsmedborgare i Sverige, oavsett bakgrund eller religiös tillhörighet.

Hur blev det så här uppdelat, var kom rädslan och främlingsskapet ifrån?

Dilsa Demirbag-Sten skriver ..

"Vem av våra ledande politiker vågar börja en svensk berättelse, där vi alla är lika inför lagen och där politiken inte ska göra skillnad på oss oavsett hudfärg, föräldrars ursprungsland eller religiös tillhörighet. Där kulturella- och religiösa tillhörigheter är en privatsak så länge det inte inskränker på individens fri- och rättigheter. Där samhällsgemenskapen ska bygga på det som enar oss, inte på det som splittrar oss."

Vi måste tala med varandra om det här .. i ett jämlikt samtal för att riva ner de murar som våra politiker byggt upp mellan oss.

7 kommentarer:

  1. Min dotter har en pojkvän med iranska föräldrar som flytt från ursprungslandet. Vi satt ute i sommarnatten och drack öl och pratade om olika skillnader mellan kulturer. Vi har en ganska ledig inställning till det hela och kan göra lite självironiska skämt runt det hela.
    Det är inga större skillnader egentligen, det är mest något som vi på ett konstigt nationalistiskt sätt blivit påtvingat oss. Jag vill utplåna nationalismen som protektionistisk företeelse och mer se det som en regional identitetsyttring. Vår region är Sverige med vår historia, kultur och natur. Det ger oss vår identitet och plats i världen med våra flaggor,seder och traditioner - likväl som region Iran,Somalia och USA har sina. Men vem skall döma och säga att det ena är bättre än det andra? Sen finns det avarter som världsamfundet redan har sagt inte hör hemma i världen - och det reglerar vi gemensamt med konventionen om mänskliga rättigheter.

    Vi är dessutom TVUNGNA att förena oss och skapa gemenskaper för att klara världsvält, global uppvärmning och förstörda hav. Vi måste dessutom kunna hantera en global finansmarknad som är som en hal hydra med många huvuden som bryter ned svaga regioner och förhindrar gemensamma ansträngningar. Vi är tvungna att se och hjälpa våra bröder och systrar över HELA jordklotet. Annars är vi dömda till undergång...

    Det är den här synen våra politiker ska förmedla och inte fjanta runt och försöka tro att Sverige skulle vara så unikt och speciellt så att vi kan bygga ett elfenbenstorn för 9 miljoner människor.

    Vi behöver politiker som förenar sig med andra politiker och bygger gemenskap med andra folk och regioner.

    SvaraRadera
  2. Jag önskar att jag kunde radera mitt inlägg och lägga in din kommentar i stället!

    Du måste skriva den som inlägg på din egen blogg och länka den till Dilsa Demirbag-Stens artikel .. det är slöseri om inte fler får läsa det du skriver.

    SvaraRadera
  3. Det är sannolikt så att vi måste börja bygga en rörelse på gräsrotsnivå som kan sprida sig över världen. Vi måste hitta opinionsbildare som är kända och vederhäftiga och som för idéerna vidare. Vi ska läsa Jean Monets strategi för att skapa en Järn och Stålunion i Europa efter kriget och försöka överföra den på en ny världsordning.
    Han var vinhandlaren som hade en vision om ett enat Europa och lyckades mot alla odds.

    SvaraRadera
  4. Marcus Andersson27/6/10 14:51

    Med risk för att uppfattas som en cynisk pessimist, så verkar BDK vara en önsketänkare av stora mått. Din kulturelativism verkar byggas inte bara på en tillbakalutad ironisk inställning utan även okunskap.

    Inte ens något så grundläggande som mänskliga rättigheterna råder det koncensus kring, internationellt sett. Och de rättigheterna är även de så generella att de inte ensamma garanterar ett bra samhälle. Inte ens de svenska lagarna är så specifika för den delen. Vi förlitar oss på oskrivna regler för en trivsam, hållbar vardag, som polisen inte skulle ha resurser att efterfölja ens om de var lagstadgade. I gränstrakterna finns uppvisat hat, ilska, hot, trakasserier, mobbing. Typiska samhällsfenomen förknippade med ett vi-och-dem tänkande. Det är på den lilla skalan. På den stora skalan handlar det snarare om makt, då kultureryttringar tävlar om hur samhället ska se ut.

    Det är fenomen och tankesätt som ironiskt nog kommer frodas i en kulturrelativiserad, ultraliberal, nationslös värld. Vi lever inte i en Bamse-värld, där samarbete är något troligt och bestående. Man vinner inget på att förneka det mörka i mänskligt beteende, eller att tro att vi övervunnit det, att det endast tillhör historen. Man vinner heller inget på att förneka att det kan finnas bra och dåliga inslag i en kultur.

    För övrigt bör BDK (och alla andra vänsterliberaler) fundera lite på hur kulturer och vi-och-dem-tänkande går ihop som hand i handske, och att nationer historiskt sett oftast bara varit en abstraktion som döljer detta faktum. Ni kan inte bygga bort det med en ny världsordning.

    SvaraRadera
  5. Till Marcus Andersson:

    Bra, då lutar vi oss tillbaka i solstolen och väntar bara på att undergången kommer?

    Historiskt sett är nationer ett ganska nytt påfund och skulle vi följa Marcus tankegångar så skulle vi fortfarande ha by- och släktfejder i vårt land.

    Vem avgör vad som är bra eller dåligt i en kultur? Är inte det mörka i mänskligt beteende något som vi hela tiden måste ge akt på oavsett om vi ser det i en familj eller en europeisk union?

    Det är knappast någon Bamse-värld om vi betänker att vi måste hitta vägar till en världsordning där vi faktiskt kan enas om hur vi ska möta klimathot och världssvält. Det är snarare realiteter som alltmer gör sig gällande och Marcus tycker tydligen att vi ska kapitulera inför detta.

    Men är det inte okunskap att tro att de flesta människor faktiskt bara vill leva i fred och få mätta sina magar. Marcus använder samma förevändningar som alltid för den som vill skydda det som den tillskansat sitt egna ego.

    Olika kulturer och religioner med baksidor och avarter är mest förevändningar för maktbegär och girighet. Visst - det förekommer sådant som könsstympning och annat. Men det är också en form av maktbegär och har egentligen ingen religiös grund.

    Visst människan har mörka sidor - men ska vi verkligen kapitulera inför dem och ge upp, eller anamma samma tänkande så att vi faller in i samma beteende?

    SvaraRadera
  6. Samtidigt - på lokal nivå: kravaller i invandrartäta förorter har vi ju sett rätt mycket av, både här och runt om i Europa. Det är ju ett tecken på den maktlöshet inför myndigheter som upplevs av invånarna. De upplever våld i form av myndighetsmissbruk och översitteri - självklart kommer en reaktion förr eller senare.

    SvaraRadera
  7. Marcus Andersson27/6/10 18:04

    Alltså ursäkta, men din väg mot en bättre värld bygger i stort sett på ett naivt hopp om att samspel mellan människor kommer fungera bättre om vi byter samhällssystem. Istället för att se faktum; att det är vi-och-dem tänket som leder till konflikter, inte nationer i sig. Avskaffa nationer och du har fortfarande grunden för konflikter kvar. Din kulturrelativism är heller inte botmedlet mot vi-och-dem-tänket. Jag har dock inga egna framgångsrecept, förutom att försöka sprida ideal som frihet och jämnlikhet och tolerans (men inte för intolerans). Till skillnad från dig tycker jag dessa västerländska upplysningsideal - och de kulturer som anammat dem - helt enkelt är bättre.

    "Historiskt sett är nationer ett ganska nytt påfund och skulle vi följa Marcus tankegångar så skulle vi fortfarande ha by- och släktfejder i vårt land." Skämt eller? Till skillnad från dig gillar jag "nya påfund", som välfungerande nationer, och till skillnad från dig vill jag inte tillbaka till nationslösa styrelseformer som påminner om dem för 3000 år sedan då by-, släkt-, klan-, och stamfejder fick fritt spelrymme. Du saknar helt enkelt insikt i grundläggande mänskligt beteende, och dina teser om kulturrelativsm och en värld utan nationer bygger därför på önsketänkande.

    "Vem avgör vad som är bra eller dåligt i en kultur?" Konstig fråga, antar att syftet är återigen att slå fast att det inte finns något bra eller dåligt i kulturer, eller att ingen har rätt att kritisera rådande normer.

    "Är inte det mörka i mänskligt beteende något som vi hela tiden måste ge akt på oavsett om vi ser det i en familj eller en europeisk union?" Ja, och det var också min poäng. Hur ska du ge det i akt i din ultraliberala utopi, där rätt eller fel är relativt och där det troligtvis blir som vanligt i historien, de starkaste, aggresivaste grupperingarna griper makten. Det är en lyx vi svenskar har, att de grupperingar som kämpar om makten i Sverige bara är rent politiska partier. Den lyxen vill jag gärna behålla.


    "Men är det inte okunskap att tro att de flesta människor faktiskt bara vill leva i fred och få mätta sina magar". Ja det är okunskap att tro att folk bara vill ha dessa två saker, att man inte har några ambitioner utöver det. Politiska, religiösa, kulturella ideal - du kan inte bara önska bort dem.

    "Marcus använder samma förevändningar som alltid för den som vill skydda det som den tillskansat sitt egna". Kommunistvibbar :P Jag varken tror eller vill att vi ska lösa klimathot, krig och svält genom att avsäga oss våra tillgångar eller vårt självbestämmande.


    "Visst människan har mörka sidor - men ska vi verkligen kapitulera inför dem och ge upp, eller anamma samma tänkande så att vi faller in i samma beteende?" Inte bara vissa människor - vi-mot-dem tänkandet sitter djupt rotat i oss alla, jag tror det är "defaultinställningen" så att säga. Nej - vi ska inte kapitulera för dem, och där i ingår också att inte ignorera dem eller trolla bort dem med önsketänkande. Lämpligen även sluta argumentera för samhällsformer som förutsätter att dessa avigsidor inte existerar. *Hint*

    SvaraRadera