Var är vrålet från samhället? .. ropar Annie Lööf.

 Var är vrålet ”från mina politiska kollegor? Var är kommissionerna, de hårda tagen? Den gemensamma signalen? Jag är redo för att sätta mig ner på partiledarnivå för krafttag mot mäns våld mot kvinnor när som helst”.

Märta Stenevi svarar omedelbart med att bjuda in till partiledarsamtal för att diskutera vad Sverige borde göra åt problemen och Stefan Löfven hänger på med att ”det går inte att känna annat än djupaste förakt för de män som förnedrar, slår och mördar kvinnor” samtidigt som Ulf Kristersson meddelar att ”hans parti vill höja straffen för den typen av brott”.

Polisen som twittrar under namnet ”YB_Sodermalm” säger att ”här krävs att alla, samhället, angriper det här gemensamt. Media måste skriva om det, politiker måste sätta press, och alla andra aktörer måste förfina sina metoder och få bättre verktyg”.

Det låter väl bra?

Men det finns ju redan lagar mot kvinnofridsbrott, våldtäkter och mord? Vad mer kan samhället, media, våra politiker och ”andra aktörer” göra för att förhindra det som för det mesta sker innanför hemmets stängda dörrar dit ”vrålet från samhället” inte når?

Vad kan våra partiledare komma fram till? Vilka ”krafttag mot mäns våld mot kvinnor” kan de erbjuda? Ett gemensamt fördömande? Ytterligare förstärkningar av de lagar som gärningsmannen inte kommer att ta någon hänsyn till när han slår första slaget? Eller en utredning? Och vad kommer den då att ha för uppdrag?

Att utreda varför män våldtar, misshandlar och mördar kvinnor, varför de anser sig ha den rätten och vilka de är? Är det en fråga som kan besvaras i en utredning?

Är det möjligt att hitta en gemensam nämnare hos de män som misshandlar, våldtar och mördar kvinnor? Ett gemensamt DNA från våldsamma neandertalare för länge sedan, en särskild funktionsnedsättning eller en speciell personlighetstyp som kan förses med varningstecken? Men en sådan utredning faller ju på att den vore extremt integritetskränkande, precis som om någon skulle peka på sociala orsaker, intelligens- eller bildningsnivå eller, gud förbjude, kulturella skillnader.

Och om det går att identifiera vilka män som anser sig ha rätten att begå våldshandlingar mot kvinnor, vad gör vi då med den kunskapen?

Kvinnor våldtas, misshandlas och mördas dagligen av män, överallt i hela världen. Detta har pågått i århundraden, så VAD, exakt vad, kan samhället, media, våra politiker och ”andra aktörer” bidra med för att skapa den trygghet som varje kvinna förtjänar?

Mer än ännu mer vrål på facebook, mer uttalat förakt från makthavarna, fler tomma ord, fler meningslösa utredningar, hårdare krafttag i lagtexten och starkare gemensamma ”signaler” som ännu inte förhindrat ett enda slag. Eller fler känsloframkallande samtalsgrupper för män och fler skyddade boenden som kvinnor och barn kan tillfälligtvis gömma sig i?

Det är lätt att vara upprörd när media rapporterar om hur skyddslösa kvinnor slås sönder och samman eller mördas på öppen gata, men vilket svar finns det på frågan – hur ska vi förhindra att det fortsätter att ske? Vilken hjälp kan vi erbjuda kvinnorna som bor tillsammans med våldsamma män eller som möter dem ensamma i hemmet eller på vägen till och från hemmet?

Finns det någon enda människa, inklusive deltagarna i partiledarsamtalet, som tror att det går att komma fram till ett konkret och effektivt svar på den frågan?

Jag skulle ge bra mycket för att få vara en fluga på väggen under Märta Stenevis partiledarsamtal.

https://www.gp.se/ledare/stenevi-och-l%C3%B6%C3%B6f-har-fel-om-manlighet-och-v%C3%A5ld-1.45364881

En evighetsmaskin?

Fördelen med den här pandemin är att vi inte har några tider att passa och därför kan disponera dagarna efter eget behag. I mitt fall innebär det att jag och den Makalöse Maurice kan sova ca 2 timmar längre än Maken och hasa oss upp till verkligheten vid niotiden ungefär.

Det vill säga, den Makalöse gör ett uppehåll i sovandet och kräver frukostservering så fort som Maken öppnar skafferidörren vid 6-tiden innan han rusar tillbaka till värmen under täcket.

I dag väcktes jag brutalt redan före klockan 8!

Det var en akut presskonferens om Coronariktlinjerna och vaccinsituationen, vilket signalerade att – NU skulle vi få veta något ytterst VIKTIGT!

Och så fick vi veta det vi redan visste, att den som fått en första vaccinationsspruta var hyfsat skyddad mot allvarlig smitta och död, men fortfarande kunde bli sjuk och eventuellt kunde smitta andra. Att de som fått två doser vaccin var ännu mer skyddade men också kunde bli lindrigt sjuka och kanske också kunde bära smitta?

MEN .. medan vi väntar på den eventuella höjningen av allvarligt sjuka som fortfarande kan komma efter påsk-ledigheten så kan alla hel- eller halvvaccinerade börja leva lite friare. Krama barn och barnbarn, träffas hemma familjevis, gå i affärer och tralla runt lite hursomhelst i största allmänhet.

Under förutsättning att alla håller ett avstånd på minst 2 meter och respekterar antalet personer som får vistas i den affär vi önskar lalla runt i och att vi bara handlar en och en i solidaritet med alla ovaccinerade och följer alla riktlinjer som fortfarande gäller om de inte har upphört att gälla för just oss eller om det nyligen publicerats nya riktlinjer som är direkt anpassade till oss eller om situationen allvarligt förändras så att alla tidigare riktlinjer antingen skärps eller upphör.

Vad menar de? Egentligen? – frågar jag Maken, som trots allt verkade vara lite mer skärpt vid den här tidpunkten på dygnet.

Jag tror regeringen vill signalera handlingskraft genom att slänga ut ett lockbete till pensionärerna så att de bortser från riskerna med Astra Zenicas vaccin. Det är ändå ett relativt billigt vaccin som vi har mycket av och inte kan använda till några andra, svarade han och plötsligt börjar jag gnola på Michael B. Tretows sång, den Makalösa Manicken.

Och det hade absolut ingenting med min egen Makalöse Manick att göra.

Men desto mer med raderna ..

För se, strömmen går tillbaks igen, till början hela ti'n

Och så går den av sig själv, det är en evighetsmaskin

Det är en evighetsmaskin

(Det är en evighetsmaskin, men vad är idéen?

Du menar att den bara går och går av sig själv?

Men vad ska man med den till?)

Du menar om den inte gör någonting?

Att den gör någonting, det är klar att den gör någonting

På somrarna kan det ju hända att den går varm

Och då kan man koka gröt där uppe i tratten

(Så du har den här stora maskinen bara för att koka gröt ibland?

Mitt i sommaren?)

Av någon anledning ser jag dem som en sammanfattning av vår nuvarande regerings agerande, den bara går och går av sig själv medan vi undrar vad den gör och vad vi ska med den till? 

Men att den gör någonting, det är väl klart att den gör någonting! Men vad, när, hur och varför .. det är den eviga frågan.

 

”Nu rullar hjulen igen!”

Jag har en trogen besökare som bidrar med egenkomponerade fabler i mina kommentarsfält och jag måste erkänna att jag inte alltid ser sensmoralen men det är alltid lika intressant att försöka tyda det underliggande budskapet.

Gårdagens inlägg belönades med följande oväntat tydliga reaktion på regeringens och Magdalena Anderssons budgetpresentation ..

”I ett sagoland var arbetslösheten snabbt sjunkande då de arbetslösa gjorde karriärer inskrivna på arbetsförmedlingen.

"-Nu rullar hjulen igen!" sa en käck kvinna som hade en intressant förmåga att beskriva (vad andra ansåg vara) svarta hål i marken som lummiga fikastunder i pastorala idyller”.

Ibland behövs det inte så många ord för att beskriva det som borde vara uppenbart för alla.

Så om jag inte ännu en gång misstolkat budskapet så vill jag rikta ett varmt tack till min ständigt återkommande anonyme vän.

Heureka!!

”Miljöpartiet har runt 10 000 medlemmar och är därmed jämnstort med Riksförbundet sällsynta diagnoser”, skriver Ann-Charlotte Marteus i Expressen i dag och jag får en plötslig aha-upplevelse*.

En sällsynt politisk diagnos? En ovanlig sektliknande funktionsnedsättning? Kan Miljöpartiet beskrivas bättre om du vill sammanfatta det med bara fyra ord?

Och för all del också Centerpartiet, som Ann-Charlotte Marteus så riktigt påpekar.

 

*Aha-upplevelse är en plötslig insikt, till exempel vid problemlösning. Den kallas också heureka-upplevelse, så som Arkimedes plötsliga insikt om att ett föremåls volym kan bestämmas genom att det nedsänks i vatten.

Stefan Löfven spottar i motvind - och skyller resultatet på SD?

 

”Jag har aldrig uppfattat att VPK inte stod upp för demokratin”, sa statsminister Stefan Löfven i en intervju i DN och många läsare satte morgonkaffet i halsen.

Men varför blev alla så förvånade! Jag är mest förvånad att ingen har förstått att Socialdemokraterna ser sig själva som landets enda DEMOKRATISKA parti, med en självklar rätt till regeringsmakten. Allt annat är odemokratiskt och särskilt odemokratiska är Sverigedemokraterna som har haft det dåliga omdömet att bli inröstade i Sveriges Riksdag.

Och eftersom Vänsterpartiet alltid har möjliggjort Socialdemokraternas regeringsinnehav samtidigt som de har de mandat som Socialdemokraterna behöver, så är de självklart en garanti för demokrati.

VPK – Vänsterpartiet Kommunisterna var ju bara ett namn som ersatte det gamla namnet Sveriges Kommunistiska Parti. Ett namn som försvann när partiet ändrade det till det mer rumsrena Vänsterpartiet och raskt sopade tidigare hyllningar till kamraterna Lenin och Stalin under mattan.

Det hindrade dock inte partiledaren Lars Ohly, som ”aldrig förknippat kommunismen med diktatur eller förtryck”, från att förkunna att ”Kuba är ett fantastiskt exempel på hur man under mycket fattiga förhållanden kan uppnå folkligt deltagande och demokratisk rättvisa”. En rättvis folklig fattigdom kan kanske ses som demokratisk, men är den önskvärd?

Men varför slösa tid på att gräva i historien bakom ett så demokratiskt parti som Vänsterpartiet?

I stället för att fundera över varför gamla väljare flyr från partiet fokuserar Socialdemokraterna helhjärtat på att smutskasta var och en som betraktar Sverigedemokraterna som ett parti som valts på samma villkor och i samma demokratiska val som både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

 Skam över dem som inte inser att Stefan Löfven är mannen som Gud utsett till att leda landet?

Eller Gud och gud? Vid närmare eftertanke måste jag erkänna att sossarna inte är mer gudaktiga än att de kan bekänna sig till alla andra existerande religioner eller åsikter om det behövs för att säkra Makten.

Det samma gäller för begreppet DEMOKRATI. I Stefan Löfvens begreppsvärld var till exempel Kina inte en diktatur utan en ”enpartistat som inte har val” och Stefan Löfven ville minsann inte sätta etiketter på länder som är enpartistater.

Så sent som 1987 skrev VPK:s dåvarande partiledaren, Lars Werner, ett gratulationsbrev till Kim Il Sung - Vänsterpartiet kommunisterna och jag personligen gratulerar Dig hjärtligt med anledning av Din 75-årsdag och vill uttrycka vår höga värdering av de stora insatser som Du gjort under decennier för Koreas arbetarklass och folk och i den världsomspännande antiimperialistiska kampen. […] Vi önskar Dig framgång i arbetet för ett fredligt och kärnvapenfritt Nordöstasien, god hälsa och ett långt liv. Varma kamrathälsningar - men Nordkorea kan kanske inte heller ses som en diktatur utan bara som en ”enpartistat som inte har val”?

Sverigedemokraterna däremot är ohyggligt odemokratiska eftersom de inte ser judar och samer som svenskar, sa Stefan Löfven när han tillfrågades om vad han menade med att VPK stod upp för demokratin.

Vad nu det hade med Stefan Löfvens demokratisyn att göra?

Och jag som glömt vad det hela handlade om var tvungen att ta reda på det och fann att det hela har sin grund i en kommentar på Centerpartiets Facebooksida. I juni 2018 skriver Björn Söder, sverigedemokratisk riksdagsledamot, dåvarande vice talman och före detta partisekreterare: ”Annie Lööf förringar judars och samers ställning i Sverige när hon indirekt hävdar att de är svenskar. Dessa grupper har minoritetsställning i Sverige just för att de inte bara är svenskar. Skäms Annie Lööf för din rasistiska hållning”.

Ja man kan läsa och tolka det som man vill, men Stefan Löfvens regering borde koncentrera sig på andra och mer akuta problem än Björn Söders kommentar på Facebook för 3 år sedan? Och då menar jag inte smutskastningen av borgerliga partier utan den ökande kriminaliteten, den ökande segregationen, skolornas fallande resultat, polisens underbemanning, energiförsörjningen, arbetslösheten och bostadsbristen för att bara nämna några småsaker som tydligen prioriteras lägre än SD-hotet mot det s-märkta regeringsinnehavet.

Vilka partier kan ses som ytterkantspartier? De som har hyllat Sovjetunionen, Nordkorea och Kuba, de som ser Kina som en demokratisk enpartistat eller de som ser landets öppna gränser som ett problem samt anser att judar och samer är en minoritet i Sverige.

Svensk inrikespolitik verkar handla om precis allt utom de akuta och dagsaktuella problem som vår regering borde ägna all vaken tid åt att försöka lösa.

”Demokrati är en ovanligt svår styrelseform, eftersom regeringen ska styra ett folk som styr regeringen” … har något sagt. Så vilka står egentligen för den demokrati som folket står bakom?

Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna? Är det verkligen den frågan som Stefan Löfven vill gå till val på 2022?

Kättjefull Klängighet vs Kärvänligt Kladdande?

 

En 71-årig man från samhällets översta skikt utser sig själv till ”mentor” för en mer än 40 år yngre kvinna. Han vet att hon är skör, jag-svag och står ensam i världen, samt att hon har en historia av upplevda sexuella övergrepp.

Han var i hennes ögon en äldre farbror med ett fast förhållande med en annan kvinna. Han kallade henne för ”min dotter” och sig själv för hennes ”extrapappa” och hon litade på honom, anförtrodde sig till honom och hade det handlat om en tonåring hade vi väl inte tvekat att kalla hans beteende för ”grooming”. Men, som sagt, han var samhällets stöttepelare, en respekterad och mycket fin människa som sänkte sig till hennes nivå för att hon, den svaga och okunniga, skulle kunna få del av hans bildning, kunskap och visdom.

Så blev det då julafton och båda var ensamma den kvällen. De åt och drack och mannen blev kladdig och närgången, men på ett icke åtalbart sätt, och kvinnan värjde sig eftersom hon inte var bekväm med situationen.

Vi vet inte vad som hände sedan. Men hon upplevde det som att hon ”däckade i soffan” och vaknade av att han hade samlag med henne.

Han upplevde det som att hon plötsligt blev ”klängig”, dvs frestade honom så till den milda grad att han svårligen kunde värja sig utan tvingades följa köttets lustar och ha samlag med henne i den säng som annars var reserverad för honom och hans mer stadigvarande partner.

”Köttet var villigt och anden svag”, sa han senare arrogant och med ett brett, självgott leende över ansiktet och det vet vi ju alla, att när en man frestas av en kvinnas klängighet kan han svårligen besinna sig. Oavsett om han ser sig som kvinnans ”extrapappa” eller inte och oavsett om kvinnan är i beroendesituation eller inte. Kvinnan får skylla sig själv om hon blir ”klängig” medan det är fullständig acceptabelt när mannen ”kladdar” kärvänligt med pussar på huvudet och ovälkomna kramar som det är svårt att värja sig från.

Hennes ”klängighet” var att uppfatta som en sexuell invit, hans "kladdande" hade inga sexuella undertoner, eftersom han absolut inte vidrörde några delar av kroppen (t.ex låren) som kunde uppfattas som sexuella zoner.

Hon mådde dålig efter det misslyckade julaftonsfirandet. Hon skickade ett meddelande om att hon var chockad över att han kunde behandla henne som han gjort.

Han svarade att han förbannade sig själv för att han ”inte kunde låta bli dig”, eftersom han redan innan det gemensamma julfirandet bestämt sig för att inget skulle hända mellan dem.

Hon ville att han skulle lova att han aldrig skulle ha sex med henne någon mer gång och han skrev tillbaka att han lovade det och att han var beredd att ta på sig ansvaret och att han själv varit en ”idiot”.

Så övertalades hon av en vän att anmäla det hon uppfattat som en våldtäkt. Något som han borde ha kunnat räkna med eftersom han visste att hon hade svårt att hävda sig mot påverkan, hade hamnat i liknande situationer tidigare och till och med själv beskriver henne som psykiskt skör och med svag självkänsla.

Vi vet ju alla vad som hände. Han häktades, använde sig av sin ställning i samhället och allt hon tidigare berättat i förtroende och släpptes i brist på bevis och på grund av att hans historia ansågs vara mer trovärdig än hennes.

Han kallade till presskonferens och media direktsände när han segerstolt som en tupp på en gödselhög tog heder och ära av henne, samtidigt som han skrytsamt arrogant och leende stoltserade med sin potens och sin oförmåga att motstå frestelser.

Som en symbolhandling anmälde han henne för våldtäkt.

Det finns många män som han. Jag hittade drösvis av dem på flashback där män som inte kan kontrollera sin sexualitet utsett Mannen till Kung och kvinnan till Hora. Hon översköljs av hat och hotelser och tvingas flytta mellan skyddade boenden, medan han är hjälten bland de män som ser sig tvingade att följa ”köttets lockrop” trots att hjärnan sänder andra signaler.

Men nu vet vi alla kvinnor – en mans påträngande ”kladdande” är inte sexuellt betingat medan en kvinnas ”klängande” är en direkt inbjudan till samlag. Oavsett om hon ville det eller inte.

Det har en av landets mest framstående jurister bevisat.

https://www.vk.se/2021-03-25/med-metoo-gick-vi-framat-nu-backar-vi

https://www.expressen.se/nyheter/goran-lambertz-sms-med--kvinnan-kallade-henne-min--dotter-och-sig-sjalv-idiot/

https://www.dagensjuridik.se/kronikor/kronika-skams-goran-lambertz/

https://www.allehanda.se/artikel/sofia-mirjamsdotter-lambertz-ger-metoo-mannen-ett-ansikte

https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/han-kallas-knullkungen-hon-bor-pa-skyddat-boende/

https://www.expressen.se/nyheter/lambertz-jag-kan-sakert-ha-utsatt-kvinnor-for-obehag/

”Annie Lööf är en propp i svensk politik”!

 Efter ytterligare en händelselös lördag som toppades av Melodifestivalen som jag genomlider år efter år efter år av ren solidaritet med Maken som verkligen njuter av upplevelsen, vaknar jag till ytterligare en händelselös söndag vars höjdpunkt utspelar sig klockan 07.00 när vi vecko-handlar på Coop som är det folktommaste livsmedelstemplet i vår lilla stad vid den tidpunkten.

Suck, jag längtar verkligen efter våren och möjligheten till åtminstone chansen till utomhusaktiviteter tillsammans med vänner och bekanta.

Som vanligt surfar jag igenom nyhetsflödet och tar del av senaste nytt på tidningarnas hemsidor, alternativmedia och diverse instragramkonton och twitter.

Jag blir skakad i grunden av en del ”nyheter”. Melodifestivalen är hotad, twittrar Morgan Johansson varnande, den vi lämnat bakom oss kan mycket väl ha varit den näst sista vi någonsin får uppleva om sossarna inte får sitta kvar vid makten!

Jag undslipper mig ett tyst och stillsamt hurra!, och blir ännu mer fast besluten att jag ska göra mitt yttersta för att se till att justitieministern blir sannspådd!

Så möts jag av Helle Kleins twitter-uttalande ..

.. och jag fattar ingenting? Var någon av de 12 artisterna medlem av Sverigedemokraterna? I så fall vem? Av kommentarerna kan jag utläsa att det är någon som deltagit tre år i rad, och jag måste erkänna att jag är så korkad att jag faktiskt googlade för att hitta VEM!

Men så visade det sig att Helle Klein, som är prästvigd i svenska kyrkan, och därmed tillhör de verkligt Goda Människorna, har ägnat mellokvällen åt att sortera deltagarna efter hudfärg?

Vinnaren hyllades inte bara för att framträdandet var bäst utan för att hans hudfärg, i likhet med the Mamas, var mörk? Vilket i sin tur skulle göra alla sverigedemokratiska väljare djupt deprimerade?

Det var ett så märkligt sätt att reagera på? Jag trodde i min enfald att Mello var en tävling i musik!

Så fel jag hade. Helle Klein verkar på fullt allvar tro att Tusse vann med 2 964 269 röster för att svenska folket ville dela ut en käftsmäll mot Sverigedemokraterna? 

Eller så tror hon att det bara var God Människor som hon som röstade och att de Dåliga Väljarna röstade på någon annan?

I så fall, vem i hennes värld är artisten som lockade SD-väljarna?

Bilden av Helle Klein som ersättare för Christer Björkman, nitiskt redovisande artisternas etniska tillhörighet, hudfärg, kön, sexuella läggning och eventuella partitillhörighet dök oombedd upp i mitt huvud där jag inte alls vill ha den, även om jag tror att hon skulle trivas både på scenen, i miljön och i fjäderboa.

Nästa chock drabbade mig som en smäll i solar plexus.

Jag läser en debattartikel av Göran Greider och instämmer i varje ord(!) – ”Det vore bäst för svensk politik om både Annie Lööf och Stefan Löfven avgick, så vi kan börja om”.

Av någon anledning får de två mig, och tydligen också Göran Greider, att tänka på ett citat av Ronald Reagan - En regering är som ett spädbarn, en matsmältningskanal med stor aptit i ena änden och ingen ansvarskänsla i den andra.